Jag loggar ut från mig själv snart. Märker när jag sitter och läser andras bloggar (kända och okända) hur dömande, kritisk, nedvärderande, elak, dumförklarande och grinig jag är. Känns inte som jag.
Jag tar en paus med Tolle och Soduku.
My world doesn't need one more burden.

Idag hoppas jag på att få höra en f.d och en aktuell ringsignal. haha. hoppas inte jag får "p3 ringer mig" syndromet. haha


 

Kön. kön! gott folk: KÖN! Var. det. värsta. jag. skådat. Ni som har besökt eller passerat Erikdalsbadet häpnar förmodligen om jag berättar att kön började vid flaggstängerna utanför entrén och slingrade sig nerför backen, ner till den uppvärma utomhuspoolen! Under de 30 minuterna vi väntade växte kön på sig så till den milda grad att när man blickade bakåt mot horisonten fortsatte kön runt hörnan, mot badmintonarenan.
Många som gick förbi oss använde sig av uttrycket "detta måsta vara ett skämt".
Vi hann precis in i tid till Shout Out Louds spelning och jag såg bäst av alla! Varför? För att jag satt på min 1.95 meter långe älskade pojkväns axlar förstås! Vilken lycka!
Vädret lade sordi på stämningen genom att hela tiden växla från sidvindar med regn till ihållande regn men till slut sprack det upp. Jag ringde upp Mattias under spelningen så att han kunde få nästintill lika stor nostalgitripp som jag.

Efter spelningen var vi våta och kalla och ville utnyttja faktumet att det tar fem minuter att gå hem till oss. På vägen stannade pojkarna för mat, sen gick två av tre hem, bytte kläder samt hoppade rundor till Familjen i köket.
Återvände i precis rättan tid för att se Herkules and Love Affair. Jag och Tobias ballade ur och dansade sju sorters danser, vissa iklädda sin flickväns alldeles för små tumvantar och andra med programblad på huvudet. Vi fjantade och lekte av oss. Tusan va den grabben är underbar att hänga med! ♥
Vi tvistade om sångerskan/en var en female eller male, och fortfarande är vi inte helt eniga.... Klart är att de i vilket fall som helst är entydigt grymma!! 

Kvällens besvikelse var helt klart The Embassy som levererade kasst gitarrljud, gräslig sång och INGET drag alls.
Teddybears Stockholm avslutade kvällen på ett pampigt och svettigt sätt, dansade dansdans bland allt folk i mitten. Dock, för de som mäter några centimeter högre över havet och inte skyddas av en människomur omkring sin kortare längd, var ljudet alldeles för högt. ouch!

Idag öpnnar popaganda! relive the love, fastän det är på en annan plats. Och den platsen kunde inte vara mer bekväm för oss! Det tar ca 5 minuter att promenera från oss till Erikdalsbadet. Sweet.
Jag har föreläsning 9-12 sen susar jag hem och hämtar upp mina två kavaljerer till sällskap and let the pop begin!

Jag har fått barn! i en dröm.... ehm, jag var Carrie och pappan var Big. Sonen fick heta Joshua (?!) och jag var jättelycklig. Joshua föddes i Beijing, precis då OS hade sin avslutning. Glen från Draft var där, i smoking (ännu en gång:?!) och jag var så lycklig. Massor av fler helt sjuka omständigheter rådde under drömmens gång och fler psycho faktorer var inblandade, men jag vill helst inte tänka på dem, whack!

VAD åt eller rökte jag innan  jag gick o la mig är ju frågan jag ställer mig denna torsdagsmorgon...

okej. en lång, vimsig och infospäckad dag är snart slut. Gruppindelning, gruppuppgift och deadline efter lång föreläsning i kyld aula.
Jag är trött, trött och trött. Igår somnade jag 20:30!

och jag är frortfarande lika bloggtråkig. helg? nu? ja tack!

Idag efter skolan förljde jag med min vän Anja (som jag lärde känna på Berghs som nu lyckligtvis går i min klass) hem för att kela med hennes Chelsea och två bonushundar till. Alla tre var chihuahuas. Jag var så rädd att ha sönder någon av dem att jag mest stod och tittade på dem. Anjas graciösa lilla ögonsten väger så lite som 1kg. Mah! vågade knappt klappa den lilla kraken och när jag naturligtvis bidrog litegrand till att hon ramlade ner från soffan på golvet tänkte jag direkt på skadestånd, Anja har ju läst jurudik. men den lilla råttan, nej förlåt hunden, sprang glatt iväg och lekte igen

Detta var mitt första möte med såhär små pyttenyttebabyminiatyr hundar. Ojoj... men, jag kan glatt säga att jag blev positivt överraskad, så otrevliga var de inte. Fördomar bort!
Men inget, inget INGET kommer någonsin att slå vår Dolph.

Jag och tobias kollapsade efter bara ett ynka upprop, rundvandring, infokorvstoppning och hemfärd. Hur skall detta sluta??
Idag skall jag betala kåravgift, registrera mig, köpa böcker på svarta marknaden och gå på datakurs.
Imorgon börjar skolan på riktigt och trots mitt ointresse för att uttrycka mig mer inbjudande här i bloggen så skall jag anmäla mig att skriva för skoltidningen. Precis som Rory Gilmore.
Fast inte alls!

Stå ut med att jag är astråkig?

Jag hyser sådan lust att skriva om The power of now av Eckhart Tolle och rekommendera den till alla. Men om jag får någon annan att lyssna på honom eller läsa hans bok/böcker som inte söker aktivt utan bara följer mitt råd... Då mister det sin kraft.
Jag kan bara säga att det för mig har varit fantastiskt.
Avsnittet om painbody..... vad är det nu man säger... "cirkeln är sluten"? "jag fattar!"

Be present as the watcher of your mind -- of your thoughts and emotions as well as your reactions in various situations.  Be at least as interested in your reactions as in the situation or person that causes you to react. 
Notice also how often your attention is in the past or future. 
Don't judge or analyze what you observe. 
Watch the thought, feel the emotion, observe the reaction. 
Don't make a personal problem out of them. 
You will then feel something more powerful than any of those things that you observe: the still, observing presence itself behind the content of your mind, the silent watcher.

Påkläderiet gav mig en sötchock idag och blusen och Disneykjolen är mina nu. Nästa chock blev att Jenny Hellström inte kommer att finnas kvar. Märket alltså, människan är det nog ingen fara med. Jag hade turen att hitta jackan från hennes sommarkollektion på femtio procent rea. Jackan heter Carola.

Ett av banden på min jacka kommer till Popaganda.
Förra gången jag såg dem var för fyra år sedan på just Popaganda.
Jag stod hand i hand med Tobias som jag hade träffat för första gången två timmar tidigare.
Jag vågade knappt titta för där stod jag, med världens snyggaste kille vid min sida
och lyssnade till ett av mina bästa band.
Livet lekte, och livet leker.
Både imperfekt och presens...
It's perfect

...kommer fram när man är hemma. Nostalgitripp!



Jag älskar att man varken kan sänka volymen eller stänga av det helt!

Idag kom vi fina stora TYSTA stationära dator som tobias har komponerat själv, och i skrivande stund sitter han med händerna fulla av grafikkort, moderkort, hårddisk och tusen andra beståndsdelar. Jag fick hjälpa till litegrand, men först efter att ha blivit jordad. Tänk om det alltid var så lätt att bli jordnära!
Längtar tills den är up and running... Tobias lär sitta som klistrad så det lär dröja tills imorgon innan jag får testköra den.

Så var man tillbaka i Stockholm efter en underbar, lugn, familiär helg i Skåne. Shopping på väla, kräftskiva, OS och en hel del läsning hanns med. En prefekt helg if you ask me. Det fattades en syster dock, sånt känns alltid.

                 

Mamma tittar lite argt på kungen som inte kan säga "Mora-Nisse". Denna bild hamnade efter excellent rubriksättning i tidningen.

nu är jag hemma (?) i Skåne.  mölle. Mölle är känd för att vara en bloggfri zon.. Stalk to you soon.

Igår tog jag och syrran en promenad från henne vid St Eriksplan via Vasaparken och GLASS (omg!). Drottninggatan ner en bit och vidare mot Kungsan där vi trodde det fanns nån liten trevlig tillställning.
Nej! Vi kom till fjortishelvetet. Ung08 hette det tydligen, men det enda jag såg vara tuperat hår, foundation med fel nyans och väldigt korta xzibit fans men med väldigt ljusa röster i jämförelse.
Jag tog en snabb promenad hem, bort från allt det där. Hem till min sjukling som mått illa i två dagar. Jag tänkte att en tripp down memory lane = sultana scones skulle göra lite gott så det blev till att baka.
Och som sjuklingen åt! Success!


Om en stund ska jag ha möte med dagisvännen Anna. Ett väldigt seriöst temöte på Skrapan där vi skall prata om presumtiv gemensam födelsedagsfest i min förenings källarlokal någon gång runt våra födelsedagar som infaller med bara några dagars mellanrum.
Oj vilken lång mening det blev. haha. Mental andningspaus.
 

Vårt lilla hat/älsobjekt. Vårt ecophonerum. Det oinredda arbertsrummet/ljudisolerade musikbyggarrummet som skall alstra framtida hits.
Projekt idag: find furnitures!
Plats. Barkaby
Tid: Nu.

Byebye!

idag fyller denna fina fina vännen år. Grattis hjärtat.

Vi lämnade lillasyster på stan igår, skulle ta en sväng till Hemmakväll och hyra film, men det var tyst och mörkt därinne så vi drog den briljanta slutsatsen att de höll stängt. Wisely...
Gick en runda bland på stadens gator och torg. Kryssande mellan stånden som erbjuder absolut NOLL av värde. Blev översprungna av fulla fjortisar i leggings med spets i nederkanten, blev översprungna av fulla spännbiffar i för tajta tshirts, blev översprungna av fulla whitetrash tjejer (35+!) med buttcleavage som Grand Canyon.
Fylla. Panik. Skrik. Spyor. Hets.
Noll eftertänksamhet. NOLL stämning. Noll humor.

Gävle cityfest går på crack. Det är fylleri fallera, hetsiga människor i diverse ålder som en gång om året häver flaska efter flaska för att komma över faktumet att de bor i en håla där det inte händer mycket mer än cityfesten.
Misstolka mig inte, stadsfestivaler är roliga. Festivaldax och Helsingborgsfestivalen bjuder med ALLRA största sannolikhet på lika mycket fylla, rån och otrevligheter men stämningen på stan igår - den var nästintill hotfulll! Alla gick i sedvanlig anda runt och glodde på varandra med misstänksamma blickar. Inte ETT ENDA leende. Bara prostitutionslängd på de tolvåriga tjejernas klänningar (eller va de tshirts?) och en helvetes massa rastafaritröjor.

Nä. Jag säger nä. Ser jag en till svart tshirt med ett vitt "idiotiskt meddelande" på lovar jag att aldrig sätta min fot på cityfesten kvällstid igen.
Idag ska jag ner med alla trevliga städade barnfamiljer och åka trivsamma karuseller. Men först en tur till Valbo, botr från stan.

Vaknade av regndroppar på fönsterbläcket. I Södra Bomhus har de VHS med krambjörnarna. Täcke + soffa + regn + krambjörnar = BRA.

Jag har en datorkapning-situation här hemma. Tobias dator, eller snarare grafikkort har haft en meltdown och kraschat. IGEN. Det blir till att lämna in datorn men iomed att den leasas så måste hela processen ske på det mest oförklarliga, komplicerade av sätt.
Jag fattar noll.
Hur detta påverkar mig? Jo, hushållets enda dator är ju då min, och jag har inte hjärta att klippa min datorberoende pojkväns band till sin vana trogen att sitta framför skärmen många timmar per dag.

Men!
Detta ledde igår till en upptäckt av "Project Runway". Jag har aldrig fattat poängen med den serien innan (eller, det är ju klart jag har - produktionsidén speaks for itself) Programmet tycktes inte ha någon charm i mina ögon, inget som attraherade. Men igår, när jag tvingades se ett dubbelavsnitt så gick det upp någon slags symaskinslampa ovanför mitt huvud. Extra roligt är det ju att de huserar på Parsons, som är den skola min kära syster pluggade på i fyra år. Dels i Paris, dels i New York. Roliga uppdrag och roliga medverkande. Fast Heidi. has only got the looks, if you know what Im saying?
Anyways. Im hooked.

Här kan du göra fina ordmoln. Mitt bloggmoln looks like this:

Halv fyra hade jag fått nog av att vrida och vända på mig, så här sitter jag i soffan med ett par enorma duntofflor och Tobias pyjamasskjorta på mig. Plus ett duntäcke virat om mig. Det har regnat i snart tolv timmar, ihärdigt! Undrar hur länge det kan regna egentligen, non stop?

Kollade precis mailen och det visade sig att jag kom in på Stockholms universitet, antagningsbesked två visade att jag min reservplats hade bytts ut mot en säker plats. Det som förvånade mig mest var att jag kom in på mitt högskoleprov som är väldigt lågt, 0,9 - jämfört med mitt gymnasiebetyg som är relativt högt; 17,7.
Så två terminer framåt bli det medie och kommunikationsvetenskap för min del!


Lycka lycka lycka!!

Hujedamig, vilket ess jag är! Maten blev splendid och mina middagsgäster tyckte att det var en fantastiskt tillställning.
Nu kommer jag ha middagsbjudning mycket oftare, this was fun!

Nu väntar disken......



 
Dukningen stod Tobias för. Förätten blev supergod och var så simpel att förbereda!
 
Syrran och Tobias njuter, tror jag =)

Sen blev det skaldjurspaj med spenat. Sallad till.
 

Idag skall jag och Tobias ha middagsbjudning för pappa kommer till stan. Han åker till Ryssland på torsdag så är egentligen bara på stopover. Syster kommer ju också hem ifrån sin 3 månaders långa vistelse i Asien men har drabbats av flunsa och hög feber så henne tänkte vi bara bädda ner så hon får bli mindre jetlaggad och friskare.

Tänkte börja med avokados med skagen och löjrom garnerad med alfaalfagroddar. Receptet hämtat från GI in the city. Sen fortsätter vi på GI spåret med en skaldjurspaj med spenat. Till det dricks förmodligen ett Gewurztraminer..

Ska iväg och handla nu, hoppas allt går som det ska med matlagningen sen, reslutatet lär bli dokumenterat!

Igår såg vi två extremt kontrasterande filmer. Det kändes smått schitzofrent att först börja med Enchanted, den dels tecknade, dels verkliga Dinseyfilmen om en prinsessa som blir landsförvisad och hamnar i New York - i armarna på McDreamy som till en början mycket motvilligt hjälper henne. Smått tråkig ibland, men en totalfantastisk insats av James Marsden (han som splar Cyclops i Xmen, believe it or not!) när det kom till att porträttera den klassiska sagoprinsen. Sjungande med bred käklinje, egotrippad och med ett antikt vokabulär. Detta är det bästa klippet ur filmen. Klippet är långt, men fram till 01:36 är det verkligen värt att se, skip the rest.

Efter det fick vi lite reality chock då vi började kolla på Chalie Wilson's War. Ironiskt nog var det huvudrolls innehavaren i Enchanted som spelade Tom Hanks assistens Bonny, så det blev liksom extra svårt att inte förvänta sig att hon skulle sy klänningar ur hans gardiner och prata med ekorrar.
Filmen var skitbra, ursäkta franskan... Baserad på en verkligen händelse, den amerikanske kongressledamoten Charlie Wilson (Tom Hanks) och hans arbete för att hjälpa den afghanska motståndsrörelsen muhajedin mot den sovjetiska armén. Historien börjar 1980 och det kalla kriget härjar för fullt, sen får man följa historien... as we all(?) know it. Just watch it, will you?

Vi har precis kommit innanför dörren efter en eftermiddag i Söderort, närmare bestämt Aspudden. Vi var först på en lägenhetsvisning. Den var verkligen jättefin, älskade uteplatsen! Sen tog vi en tripp runt Aspudden för att se vad samhället hade att erbjuda. Hittade Aspuddsparken där det blev minigolf, en stundtals jämn stundals utklassande match mellan Tobias och mig. Behöver jag ens säga att Tobias vann, STORT?

Nu är vi hemma igen. Let the söndagseftermiddag begin!

Igår kändes det som att vi bidrog till att göra denna planeten lite bättre. Vid Skanstull stoppades vi av en tjej som representerade WSPA (World Society for the Protection of Animals). De är världens största djurrättsorganisation och konsulterar både FN och Europarådet. Först var jag lite tveksam när jag inte kunde erinra mig om att jag hört talas om organisationen innan men när jag fick höra vad de gjorde för att skydda djur så blev jag väldigt engagerad. Deras fyra kärnområden är:

Husdjur - ansvarsfullt ägande, human kontroll av herrelösa djur och mot grymheter generellt

Kommersiellt exploaterande av vilda djur - grymma jaktmetoder vid jakt på vilda djur för mat och andra produkter

Djur inom lantbruket - lantbruk med hänsynslösa metoder, för hårt utnyttjade djur, långa djurtransporter och inhumana slaktmetoder

Katastrofhjälp för djur - hjälp för djur som påverkats av natur- eller människoorsakade katastrofer

Först berättade hon om "dansande björnar" i Indien och Pakistan som piercas rakt genom nosen, får sina klor bortryckta och lever under vidriga förhållanden, bara för att underhålla människor! Deras herrar är ju naturligtvis väldigt fattiga och gör detta för att kunna överleva, därför kämpar WSPA för att dessa människor skall få en utbildning och ett nytt typ av jobb där de slipper plåga en försvarslös björn, typ skjutsa turister i cykeltaxi.


WSPA jobbar även med att få bort den direkt vidriga utvinningen av björngalla som används i traditionella kinesiska naturläkemedel. Björnarna hålls i burar där de bara kan ligga ner. Deras magar skärs upp och de tappas på sin galla varje dag. Till ingen nytta! Det finns andra medel som med klara bevis fungerar precis lika bra som björngalla. Här möter WSPA en stor, vidunderlig övermakt i form av Kinas regering. Tufft jobb, men om ingen kämpar kan ingenting hända.


När katastrofen i Burma lamslade landet för inte så längesen var WSPA en av de första organistaioner att släppas in i landet. Fokus: rädda djuren som precis som människan blivit drabbade.

Annat som WSPA jobbar med är arbetsdjur, som packåsnor, hästar och mulor, att rädda orangutangerna, herrlösa husdjur, valfångst och tjurfäktning.

För ynka ett hundra kronor i månaden gör vi en liten skillnad. Alla som kan - lämna en gåva så att WSPA kan fortsätta arbeta för en värld där djurs rättigheter spelar roll, och där vi ser ett slut på grymheter mot djur!

Lugn och stilla morgon. Inte mycket trafik utanför fönstret då många av vägarna i innerstan är avspärrade för Pride tåget som går av stapeln idag.  Fåglarna kvittrar och tobias ligger bredvid mig och sover, hans andetag är lugna rytmiska och fridfulla.

en perfekt lördagsmorgon.

Efter vår promenad och avverkandet av vad som syntes vara nästan ingenting på min långa lista kom vi hem lagom till att sex and the city filmen var klar. Boy, var jag upprymd över att äntligen få se den, hemma i min egen soffa utan störiga människor omkring mig som det hade varit på biografen. Jag ville vara helt själv med filmen första gången. Just the girls and me.
Tobias kopplade datorn till Tvn och sen låg jag under filten och skrattade, längtade, avundade, kände igen, och fällde även en tår på slutet. How cliché, how wonderful!

Efter filmen skulle vi egentligen ha cyklat en runda för första gången under två och ett halvt levnadsår i Stockholm men det visade sig att cykeln man fick på Elgiganten vid köp av diverse pryl behöver lite TLC först. Tur att det ligger en cykelshop så nära på Katarina Bangata!

Gårdagen avslutades med att titta på japanska gameshows. Jag längtar tills jag är i Tokyo i mars och blir hänförd över vad de har att visa mig när det kommer till liknande program, i love it!
 

Oh Lordy, har jag saker på min lista idag som jag skall göra! Men jag blev måttligt försenad pga min egen pappskalleism. Råkade  nämligen radera två fakturor som skulle betalas idag så först fick jag sitta i telefon med Swedbaks internetsupport (jättetrevlig!) och sedan Fortums kundservice (jättetrevlig) och lista ut hur vi skulle göra. Men, det löste sig till det bästa - för dem! jag? jag är fattigare och i stort behov av en dusch.
So long.