Wow. Ett helt hus. Bara för mig. Jag tog bilen och körde en dag tidigare, lagade mastodontsalladen åt mig själv (skulle räckt för hela familjen, eller åtminstone tobias) och orkade bara en bråkdel. Placerade mig i en av fotöljerna längst upp i huset, blickade ut över Danmark och fortsatte min BokCd marathon på Män som hatar kvinnor. Har bara suttit och lyssnat och tänkt.
Inga tvång, inga ärenden, ingen annan. Bara jag.
Fy fan va skönt.
Inga fler charader och hålla god min (vilket jag inte ens orkar längre).

Kom tillbaka till verkligheten nu på kvällen, fixade lite tvätt och kollade mailen. Allt tjaffs de senaste dagarna har gjort att jag inte insett att jag faktiskt håller på att ro iland det garanetat bästa tänkbara jobb jag kan tänka mig. Är inte det minsta road, glad eller exalterad.

Snart bär det av till Roskilde. Det känns lite som ljuset i slutet av tunneln. Kan verkligen behöva komma bort och få tänka med det garanetat bästa resesällskapet som finns. Snart har vi avverkat halva jordklotet (överdrift utan dess like) och jag har inte stött på en smidigare människa att leva i fickan på. True love and well, you know the story.

Jag hatar logistik. Jag skulle aldrig för mitt liv kunna bli någon som relativt planlöst kör omkring och levererar saker från punk a till punkt b, 45 mil via småvägar bort.
Dagen började ju bra, jag och Helena tog bussen in till Halmstad och hann avverka nån timme med oengagerad shopping/fönstertittning innan hennes tåg avgick.

Blev upphämtad av pappa och Marée på järnvägsstationen, körde de 64,3 kilometerna hem till Emmaljunga och mitt barndomshem där jag återigen misslyckades med att rensa ut gamla papper som varje gång vi återkommer jag finner helt plötsligt viktiga och värda att spara.
Lastade bilen med en moraklocka, en enorm fotölj och en schifonge och begav oss de 37 kilometerna till vårt lantställe där vi lastade ur allt och lastade in sommardäck på 20 minuter. Tidsbrist.
Ilfart tillbaka de 37 kilometerna till Emmaljunga, köra norrut 7 kilometer till Markaryd, lägga på sommardäck, sen sätta mig i bilen och köra de 65,4 kilometerna ut till sommarstugan igen.

Bargh. Otroligt innehållslös dag.

Imorgon: annorlunda, skall svara på deras jobberbjudande och skriva vad jag har att offerera. Spännande!

Igår kväll var marken torr.
Klockan 03 inatt vaknade jag och var helt övertygad om att expediten från H&M Väla som jag lurade stod med hammare utanför mitt fönster, på god väg att ta sig in och döda mig i sömnen. Men nej, det var bara ösregn. Och inte ösregn av vilken kaliber som helst, hade man vistats utomhus hade man variut tvungen att skydda sig med störtkruka för att inte få hjärnan penetrerad av sylvassa regndroppar med en hastighet av 1000 km/h.
Det regnar fortfarande ihållande och det verkar inte alls ge med sig. Jag löser korsord, har mjukis och gör jordgubbstårtan med superlågt GI. Ingen hembygdsgård, ingen majstång, ingen dans, ingen fiskdamm och ingen våffla. Alltså inget infriande av våra efterlängtade tradtioner. Suck my dick.
Det väntas komma upp till 50 mm idag. Glad midsommar, för all del. Bättre att det regnar nu än på Roskilde om en vecka.

Igår var jag en vandrande garderob. För jag fick en sprillans ny garderob. Det kändes som en utomkroppslig upplevelse att på H&M gå och välja och vraka bland kläder i storlek 34. Storlek 34! Och att ana att det inte var mitt plastkort de skulle dra och belasta var ju bara som låglaktosgrädde på min GI-tårta (naturligtvis såg jag däremot till att det var mitt bonukort såklart!)
Anyways. Först var vi på en sportmärkesoutlet där de hade verkligt bra sortiment till löjliga priser, och inte heller 2 år gamla kollektioner utan nya fräscha kläder utan de minsta skavanker. Hittade ett par höga converse i brunt läder i stl 35 (har letat som en tok efter dessa och min storlek är lika ovanlig som flodhästar i Siljan) för ynka 300 riksdaler.
Vidare in till Halmstad och H&M. Började trögt, med reklamationer på klisterbyxorna (blev dock utlovad pengar tillbaka, jippie!) men när jag testade ett par ruskigt snygga marinblå byxor och utgick från dem så öppnades plötsligt en hemlig lucka i taket och alla snygga kläder som passade till föll ner över mitt huvud.

Provrumsaktiviteten var febril. Jag provade, mamma bytte ut så att jag hela tiden hade 7 plagg i hytten, ändå fick hon gå minst 5 ggr. Öppna dörren, få ett ja eller nej, stänga och på med nästa plagg.
Reslutatet: En ny garderob och en av tacksamhet stum dotter.

Kvällen förlöpte med ytterst otrevlig aktivitet: att sätta ihop Friel. Jag har ju en gång monterat denna förhatliga möbel själv, och denna gången hade jag ju mammas hjälp.
2,5 timme senare, med throbbing migraine. Klar.
Satte två skruvmärken av ren idioti och trötthet i framluckan, mamma snäll nog att säga att hon ser dem som ett minne av mig.
Söt.

Helsingborg nu, fortfarande huvudvärk, trotsar tobias restriktioner och tar en citodon till. Rävgift sa hon på AK. Jo, men vad göra en flikka med huvvevärk? 

Tänk dig att du blir uppringd från ett ställe du 'alltid' velat jobba på/för när du är på semester i Barcelona. De tycker att du har skön stil och ber dig komma på intervju. Du glider dit 10 dagar senare, lite oupplyst angående vilket sorts jobb det handlar om - blir lite chockad när du märker att det inte bara är personen som du pratade med på telefon du ska träffa uten en till, plus VDn.
Intervjun glider på fint och den respektingivande Vdn berättar att de egentligen inte behöver någon just nu (här frågar du dig hur många gånger du har hört det förut) men att ditt brev du skickat fått dem att inse att de nu har chansen att pussla ihop nån slags arbetsuppgift som
1. Är det jobb du tänk göra om det du utbildat dig till förra året inte funkar.
2. Kräver exakt de saker av dig som du är skarp på.
3. Det inte finns någon konkurrens runt om, för det är ju du som skapat jobbet.
4. Ger dig chansen att ange lönförslag + provisionsförslag.

skulle du då?
A. Hoppa högt av glädje inombords, men spelat cool.
B. Ringt din mamma direkt efteråt och pratat jättefort och exalterat.
C. Förblivit förbluffad flera timmar, kanske ända till dagen efter, lite frågande om den där intervjun verkligen ägt rum.

Ja, jag vet vad jag skulle ha gjort iaf.

Hemma igen. Ensam för första gången på en hysterisk vecka, och lycklig som en tok. Livsavgörande beslut fattade - och som sagt, lycklig som en idiot.