Det ljuva livet.

Morgonrundan imorse. Att stega upp för ett mindre berg och se ut över en makalös soluppgång. Kyssas till en himmel i skärt rosa ljus och viska "Du... förlovade vi oss igår?" för att sedan fortsätta hemåt för dusch. Jag fortsatte till gymmet där jag under uppvärmningen kom på en rolig idé:
Tänk om man kunde få människor, främlingar att utmana sig själva under 30 dagar. Utmaningen skulle kunna vara precis vad som helst. Sticka en tröja! Sluta snusa! Hör av dig till en bekant/dag! Gå på gymet 3 ggr/v! Jag slängde ut mina tankar på twitter, och stegade därefter ut på gymgolvet och körde mitt pass. Under tiden som jag tränade retweetades det friskt, många nappade och när jag var klar och specificerade utmaningen tog det fyr. Väldigt många nappade på utmaningen som snabbt fick hashtaggen #30dgr. Ganska snart hörde en följare av sig och frågade om P4 Kristianstad fick ringa och intervjua mig, som en lokalvinkel då jag är från Skåne. Hell yes! Så imorgon eftermiddag kommer min väna (skånska) stämma höras i etern. 

Dagen fortlöpte med att jag och P gallrade juvelerare efter förlovningsringar. Vi trodde det skulle bli något lika utmanande som hinderbanan i Gladiatorerna, men redan i andra butiken fick vi napp. Jag såg ett par ringar långt in i ett hörn, butikssäljaren plockade fram, vi testade. Tittade på varandra. Log. "Japp, det är dessa vi ska ha!"
Dag 1/30 av #30dgr går till historieböckerna som en alldeles, alldeles fantastisk torsdag.

Förresten! Jag var med som #twittPT i radioprogrammet Vaken i P3 innan jag flyttade. Jag pratade träning, kärlek på twitter och hur man motiverar sig. Det klippet kan ni lyssna på här.

Och ditt namn skall vara: Mio

I söndags packade jag och sambo in oss själva, mops och presenter och styrde kosan söderut, till mitt kusinbarn Mios dop i Varberg. Solen stod högt på himlen och sken in genom det kulörta glaset som färgade hela kyrkans inre när vi kom fram.

Prästen som var till åren var av den uppfattningen att "läsa ur bibeln, det tjänar ingen på" och freebasade i sitt anförande om hur Gud tar emot de små, vilket uppskattades av alla. Speciellt mig.

Vi stannade hela dagen och var sist kvar. En trött Mio sov genom hela sitt kalas, men det gav oss bara mer tid att umgås. Göteborg inebär en timme till Varberg, vilket är by far väldigt mycket närmare än jag hade innan. Ännu en vinst!














Den grandiosa nystarten.

Jaha. Så jag har alltså mer än 140 tecken att uttrycka mig på? Förklaring: Det senaste året har jag verkligen fallit hejdlöst för twitter. Vi inledde en trevande romans, som sedan blommade ut till ett fullskaligt, äka och fint förhållande. Hela förra sommaren, när er kära Fine var så långt ner i skorna man kan komma, skrev jag ut min sorg, mina tårar, min smärta där. Och fick svar. Responstiden blogg vs. twitter är makaber, människor svarade samma minut med stärkande ord, uppmaningar att hålla ut, att det skulle bli bättre.

Och det blev bättre. Jag torkade gång på gång bort mascaran som runnit, jag duschade för första gången på 5 dagar. Och jag sprang. Mil efter mil lade jag under fotsulorna. Med mitt första maraton i sikte sprang jag, bort från allt, mot dunkla mål. Mer om min löpning kan ni läsa här.

Så sprang jag även rakt in i famnen på honom. Av en slump. På Twitter. Plötsligt, efter att ha pratat länge, så fanns det mer bakom bokstäverna. En dag satte jag mig på ett tåg, och åkte till Sveriges näst största stad. Där stod han. Han log, och när jag kom tillräckligt nära viskade han ett "hej" i mitt öra. Sedan dess har han inte släppt taget om mig.

Så jag tatureade mig. Klippte mig. Pratade i radio. Skaffade nya glasögon. Hade stor avskedsfest. Och flyttade. 

Och nu sitter jag då här. I ett snötäckt Göteborg. I en lägenhet i vilken det återfinns både dubbel- och spjälsäng. I ett hushåll där varje dag fylls med skratt, kyssar, nyp i häcken och de där extra långa blickarna som man vet har en extra innebörd.

Den grandiosa nystarten är här.


hej igen!

Oj, här har det varit tyst. Men jag har haft massor för mig! Senaste uppdateringen var efter dag ett på preparandkursen. En snabb update vad som hänt sedan dess:
Söndag: även den en skoldag, lång sådan. Efter skolan tog jag min träningsväska och drog ner till Friskis på Sveavägen för intervalllöpträning i Vibrams. Denna anläggning har nämligen en kort inhomhuslöparbana i uppförsbacke. Rastade benen ordentligt.
Måndag: Ni vet, jag gillar ju utmaningar. Så jag bestämde mig för att köra 50% av Friskis Skrapans alla pass! Aerobics, tätt följd av step 1, sen en timmes "rast" följt av ett till aerobicspass. Sen ni! Sen var jag d.ö.d.
Tisdag-torsdag: Mot Gävle! För att träffa underbara Sarah i dagarna tre. Som vi har pratat under dessa dagar! Och badat isvak, bastat vedeldad bastu, ätit fantastisk mat och pratat ännu lite mer. Underbara dagar, fantastiska du! ♥

Gävle bildbomb:
















Första dagen på PT-utbildningen

Ojojoj! Det känns som någon har smällt av ett helt dussin kina smällare i min hjärna efter första dagen på PT school. Dagen börjar av att en sömnig Tobias säger till mig
"baby, när börjar du?"
"08.30"
"klockan är fem i åtta!"

Sen var det en oljad blixt som flög genom lägenheten. Scwooosh, schwoosh!
Sju minuter senare gick jag till tunnelbanan, både sminkad och med borstade tänder. Imponerande, eller hur? Och jag var inte sist att anlända till skolan!

Stämningen bland klasskompisarna var genast mycket bra och hjärtlig, många skall gå både steg 1 och 2  direkt efter preparandkursen precis som jag. Dagen fylldes med anatomi och fysiologi. Jag har läst dessa ämnen två gånger innan så det var inga nyheter för mig, men det är 5,5 år sedan resp 5 år sedan jag utbildade mig till massageterapeut/hudterapeut så mycket har hunnit falla bort men mycket satt där och det känns skönt! Att dessutom få en chans att bekanta sig med klasskompisar, lärare och studietakten är guld värt.

Mina nya bästa kompisar

keep it coming!

Jag har blivit uppraggad... av en tjej! Nej, inte på krogen - på gympagolvet. I begynnelsen av kvällens boxpass kom nämligen en genuint gullig tjej fram till mig och sa att hon sett mig under lördagens pass och frågade om jag ville vara med henne, för hon tyckte att jag hade grym attityd och jävlar anamma. Glädje!
Att man sedan får löpande komplimanger från ledaren gör inte passet sämre.

En fantastisk kväll som avslutades helt ensam i bastun (varför är det inte fler som bastar, det är ju höjden av avkoppling!) tills duscharna och omklädningsrummet tömts på folk. Sen följde en skön och väldigt långsam promenad tillbaka hem till söder.

fredags-frisör-fix


Jag såg mig själv i spegeln idag och tänkte att min hårsituation passerat gränsen för vad som kunde accepteras. Flammigt med toppar och längder i två olika kulörer. Fick drop in tid hos Michael & frisörerna på Götgatan. Har aldrig varit där så jag var allt lite nervig när jag satte mig ner i stolen och förklarade vad jag ville ha gjort.

Jag kan inte vara mer nöjd! Linn, som tog emot mig var världens gulligaste och fixade iordning mitt hår med säkert handlag och snart pladdrade vi på som om jag alltid gått till henne för att få håret fixat. Innan jag gick hem fick jag även håret stylat och lockat, väldigt lyxigt!

Nyårsregn
















Personliga Perssons 2010


GOTT NYTT ÅR!

Att fånga de sista solstrålarna i Mölle

Framme i Mölle efter en helvetesresa med SAS tidigt imorse, mer osympatiskt markfolk får man ju leta efter. Nåväl, att vara långsynt resonerar inte så bra med min aspirerande julkänsla, but still: fy va arg jag var imorse...

Att fånga det sista dagsljuset tillsammans med mopsen är ett ultimat sätt att vända neggotankar - iförd de absolut hiskeligaste kläderna man kan hitta i garderoben här men det hör till. Så ska det va när man är hemma för jul, vem orkar bry sig om fashion när man powerwalkar Mölle runt?












Malm försvinner mer och mer

Imorgon klockan åtta ska vi hämta en liten lastbil i vilken vi skall lasta vår trogna tjänare: sängstommen Malm. Efter fem års tjänst ska den nu få gå i pension, på lördag flyttar vår nya flamma in nämligen Kontinentalsängen från Atlantis! Så ikväll har vi sysslat med att plocka isär sängramen, och sprida ut delarna över hela lägenheten.

Min tanke är även att sovrummet ska få en helt ny stil, jag tänker: vitt. Tråkigt! buar vissa. Klassiskt! ropar andra. Jag vill ha vitt, men med personliga inslag. Foton, detaljer som gör det vårt. Därför undrar jag: tror ni att man kan måla luckorna till vår garderob vita? (ni märker här vilken enorm kunskap jag har av renovering, eller hur??) Eller kan man spraya? Jag funderar även på att måla träpersiennen vit (jag är så trött på allt som heter trä nu att jag nästan kräks!)

Nessla uppskattade inte alls att "hennes" säng försvann. Det hon inte anar är att hon inte kommer ha den blekaste chans att hoppa upp i den nya sängen (skriver jag kaxigt) och därför inte vet vidden av vad hon förlorat..






Nu är det dags att "krypa ner" i sängen som alltså är en madrass direkt på golvet. Imorgon får det bli luftamadrass (Nessla kommer tro att vi blivit galna som bytt riktig säng mot den där!) innan sängen leveras och monteras av Atlantiskillarna på lördag morgon. Två månader hörreni! Två månader har vi väntat! Äntligen...

Det finaste någon kan säga till mig kl 06.55

Jag ligger i sängen med sömndruckna ögon och lyssnar till en mops som snarkar mig rakt i örat. Allt är tyst när jag hör att dörren till sovrummet öppnas och någon lägger sig bakom mig och börjar kittla mig på ryggen. Efter en stund vänder jag mig om och kurar långt in i hans famn.
Du är min favorit, säger jag.
Du är min startsida, säger han.

Sen kollar vi på första avsnittet av julkalendern, och mopsen snarkar vidare.

Hunden som blev fotomodell

En gång om året har vår djuraffär gratis fotografering för alla djur. Gratis på så vis att själva fotograferingen inte kostar något, men vill man ha några av bilderna får man betala. Men det kostar inte en så stor slant. Även förra året fotades Nessla och bilderna som kom med posten 2 vekor senare var bedårande! Detta året skulle hon ligga ner för att dölja monsterärret på magen. Vi valde två jättefina bilder på henne att rama in här hemma.

Efter fotograferingen sa Jannis, fotografen, att "jag har en mops uppförstorad på mina reklamskyltar jag ställer ut" - och så visade han. Nessla! Vår lilla reklammops alltså. Undrar när första filmrollen kommer?

Det var 15% på alt i butiken och eftersom vi hade varit där igår och testat ut visste vi precis vilka två klädesplagg från Hurtta vi ville ha. En overall och ett täcke att ha när det blir kallt. Hem släpade vi även FJORTON kilo hundmat - Nessla går på eliminationsdiet och äter ett speciellt hyperallergeniskt veterinärfoder som de hade 20% på.

Jag tror Nessla kommer behöva vänja sig lite vid att ha kläderna på sig, speciellt overallen. Hon gick med hög benföring här hemma och tyckte hela karusellen var väldigt tveksam. Hon var i alla fall tveklöst söt!!







födelsedagsfirande

Mitt i mörkaste och regnigaste november fyller min älskling år, och med tanken att världens gulligaste 4 bitstårta skulle göra vem som helst glad startade vi födelsedagen med sång och paket! Repetoaren innehöll både ja må han leva samt klassikern från Kalle Stropp. Med sömndruckna ögon (som sedan visade sig vara resultat av en enorm skådelspelartalang) log min älskling mot mig och det var det som var målet för dagen, att få Tobias att le så mycket och så ofta som möjligt.

På kvällen gick vi ut och åt, och höjde skrattration på stället med tusen procent. När jag och Tobias är på riktigt bra humör så kan vi bara inte sluta skratta och fåna oss. Jag tror vi tog 500 bilder med min iPhone och spelade in filmer så det stod vilt till.
Kvällen avslutades med vad vi trodde var ett säkert kort: en ny film med Ben Stiller; Greenberg. När den slutade uttryckte vi ett högljutt "vafalls?!". Den var SÅ dålig!

Innan klockan slog 00.00 han jag sjunga Kalle Stroppsången en sista gång. "Vi är så glada, hurra, att du har födelsedag..!"



(vi var hungriga som fågelungar när vi skulle inta kvällens föda)

Blodbad

Precis när Nessla slutat löpa så blir det istället blodbad här hemma när jag skulle försöka klippa lite klor. Genomsvettig efter 10 minuters kamp (ville inte sluta så att hon skulle förknippa klosaxen med blod) fick jag kalla in förstärkning. Stackars hund, kämpade för sitt liv... det känns inte som jag kommer få något pris för bästa matte 2010. Nu ligger hon med omlindad klo och smaskar på ett nytt tuggben - jag har fortfarande dåligt samvete.

Bästa tänkbara start på dagen, ey?

Vårt A barn

Har lärt sig rulla runt efter korta träningsstunder på 5 minuter, fyra dagar i sträck. Är det inte klassiskt A barn beteende så säg! Hemska vi som ger henne oätbart godis utformad som industripellets. Det är säkert mestadels cellulosa i dem...


trattkantarell

Igår jag när jag gjorde rutinkontroll av mops (ögon, nosveck, inverterade spenar och öron) upptäckte jag att öronen hade blivit otroligt mycket värre. Antagligen har hon för några dagar sedan fått in vatten, sen har det fått gro och bli äckligt i de små yttepytte örongångarna som hör mopsar till. Men framför allt var det öppna sår som hon hade kliat upp i sina fruktlösa försök att få någon lindring i kliandet som oroade mig mycket.

En lördag. Såklart. Jourtid för veterinärer. Ohwell, det var bara att packa ihop mopsen, en god bok och en hel säck med tålamod och fara ut till Bagarmossen söder om Stockholm. När vi anlände (efter att ha gått vilse en kvart) fick vi höra att det var minst 2 timmars väntetid då veterinären höll på med en operation just då.
Peachy.

Nessla var överenergisk och ville mest av allt hälsa på en schäfer som varit i slagsmål och som inte prioriterade nya bekantskaper just där och då.
Efter tre timmar fick vi komma in till en veterinär som meddelade att vänster trumhinna var intakt. Höger var han inte helt hundra på men det torde vara så. Nesslebarnet ylade då han försökte kolla, så uppsvullet och igenkloggat med snaffs var det. Skrev ut antibiotika, öronrens och tratt.

Drygt 2300:- fattigare satt vi så på tunnelbanan hem igen, mopsen och jag. Det är lite synd om henne, hon går in i precis allt och iomed att hon inte har någon nos når hon inte ner till marken för att sniffa. Tratten kommer såklart av då och då, vid promenader, mat och drickadags och vid öronrens.

Regnet ackompanjerar mitt humör väldigt väl just nu. Jag känner mig nere, trött och utan energi. Då är det väl tur att jag och Tobias ska dra på oss handskarna och dra till gymet för att slåss och sparkas snart. Kanske kan vi sparras lite också? Synd för honom att han bara har tunna MMA handskar. Moahaha. Victory.


Nesslebarnet ett år

Igår hade vi lite födelsedags..stund här hemma. Vi sjöng faktiskt, för det måste man ju göra (det är det som händer på bild ett och också varför hon ser så skräckslagen ut. "kallar de detta sång?!"). Och vi delade ut godsaker. Första tyckte mopsen var god och smaskade regelrätt i sig hela, långsamt. Nästa tyckte hon var ok att leka med, fastän vi bestämt (nej, kanske inte så bestämt) uttryckte att man inte alls leker med maten. Hundungen har blivit ett år, kan ni fatta't?





eller så finns den inte

lägenheten alltså. Det var en scam, och det tog jag reda på EFTER att jag hade först över pengar. Så halva min dag har gått åt att stå inne på Swedbank och försöka återta transaktionen. Jag tror att det har gått, det har gått iväg till den speciella avdelningen på Swedbank som sysslar med utlandstransaktioner, och jag har ett kvitto på det.
Jag har fortfarande en stor klump i magen. Det rör sig om flera tusen kronor, som nån jävla idiot försökt lura mig på. TUR att man har alerta kollegor, och att andra på craigs list är vänliga nog att varna för lurendrejare.

Jag kommer aldrig våga hyra nåt igen, och jag kommer aldrig, aldrig betala något i förskott. Nu blir det till att leta upp ett hotell, kosta vad det kosta vill (eller nja, nästan...)

Från the bright side: jag har fått skriva mitt första hatmail. Jag tror det är första och sista gången jag någonsin skriver "go shit yourself" till en annan levande person. Det kändes bra, ska ni veta.

En stressad, ledsen och bränd Josefine återgår till arbetet. So long.

torsdag är så mycket mer än bara ärtsoppa!

Idag har varit en fantastiskt bra dag! Jag hade världens finaste klänning på mig, fick gjort bra med jobb på förmiddagen - jag budade ut produkter till journalister och vet ni vems namn som stod som kontaktperson på medföljande pressrelease? MITT? Tänka sig...

Runt lunch blev det stressigt, vi skulle iväg på en fotosession med Annica, fd Rednexmedlem och hade bara en kort stund på oss att hinna äta lunch. En god sushi senare träffade vi fotografen Patrik, Annica (som nog är en av de mysigaste personer jag träffat) och stylisten Marre som har Bangs (sjukt talangfull med öga för det extra snygga) och tiden flög förbi! 12:30 sågs vi, 18:15 begav jag mig hemåt. Vilka foton det blev! Hur fina som helst, och så mycket vi skrattade under dagen.

Är detta verkligen sant? Kan man trivas såhär bra på arbetsplatsen? Och vet ni vad som händer igår? Min chef tog ut bara mig för en lunch, för lite lära känna varandra tid. Och när jag tackade för lunchen responderade hon glatt med ett "jamen tack för att du kom och började jobba hos oss!" - Då blir man glad, ända in i själen!

Ikväll blir det bio med min älskling, som har lämnat in en stor hemtenta idag. De skulle analysera About a Boy (filmen) utifrån psykologiparametrar - och Tobias hatar Hugh Grant! Stackaren, han plågade sig igenom filmen, ikväll blir det bättre film (förhoppningsvis) nämligen KICK ASS!


Tidigare inlägg
RSS 2.0