Va roligt att så många kommenterade på förra inlägget! Nu har jag gjort en present till er för att ni var fina och engagerade er så. En fin liten spellista med mina löparlåtar som jag suttit och trixat med en god stund. Jag fick nämligen två fulla CD med min systers löparlåtar förra våren, och nu har jag suttit och letat upp varje liten låt sånär som två spår. När jag lägger in egen musik på spotify döps spåren bara till track 1 osv, därför har det blivit mycket googlande och användande av Shazam och SoundHound som är två fantastiska appar som lyssnar in några sekunder av låten för att sedan leta upp och presentera artist och låttitel.
Såklart är det inte tjejen i filmen som skrivit brevet och låtarna kan användas till annat än löpning. Onsdagspepp, till exempel!

och berättade att vår två månader långa väntan är över - på lördag kommer nya sängen!!
Bye Bye Malm! Heeeello kontinentalsäng.

Någon ssom är på jakt efter en 180cm Malm sängstomme i ek inkl ribbottnar och med sängbord?  :-)

Ihh, va mycket som har hänt de senaste dagarna! Jag hinner inte riktigt med. Idag är i alla fall en sådan dag då jag faktiskt måste ta det lilla lugna för jag nämligen lämnat blod för första gången imorse, och känner mig matt. Tydligen så tror kroppen att den har varit med om ett trauma när den förlorar 4,5 dl blod på 5 minuter. (Tänker mig vad som pågår i min kropp just nu - större förvirrring än vanligt alltså!)

I söndags var vi på en helt fantastisk adventskonsert i Blå Hallen (japp, där Nobelfestens middagsdel tar plats!) med min mamma och pappa som var uppe samt min syster och svåger. Jag väljer att sätta fantastisk i kursiv enfasstil för den var inget annat. Otroligt koreograferad, körsången var den bästa jag någonsin hört och hela programmet var vattentätt - inte en felton (jo, EN, men det låtsas vi inte om..) och rolig! Det var inte bara ett matande av sånger man fick utan en show med glimt i ögat - dirigenten läste väldigt roliga rim som presentation för kommande nummer och alla medverkande bjöd på sig själva.
Det bästa, tyckte jag, var när körerna körde kolibrisången från Kalle Ankas julafton, ni vet? Och det absolut mest stämningsfulla var när körerna placerade sig runtom oss i publiken längs med väggarna och körde ett helt fantastiskt arr av Det är en ros utsprungen. Då fick jag gåshud och nästan en tår i ögonvrån.











Efteråt åkte vi hem till min syster i Vasastan för att mumsa på adventsfika och årets glögg med saffran i - har ni smakat? Mycket mycket god! Min syster är absolut världsbäst på att baka och räds inte att testa nya saker. I söndags hade hon bakat en chokladmaräng/glasstårta! Mycket mmmande blev betyget.





och igår! Ny konsert! Men.. ja - lite annan musikstil om man säger så. Det var dags för Deftones i Fryshuset! Tobias fick två biljetter av mig i födelsedagspresent och snällt nog fick jag följa med! Förband var Khoma och Coheed & Cambria som tyvärr, var jättejättejätte dåliga. Sångaren i C&C var förvisso väldigt tonsäker (och dessutom såg han ut som Sideshow Bob så han var rolig att titta på, det lilla jag såg med mina 1,5 m över havet) men nej, det var inte bra.
Så till slut - efter tre timmars väntan kom Deftones på scen och levererade? Ja, det gjorde de!! Jag vet inte om det är så många läsare som vet det, men jag har pluggat ljudteknik i två år och kan ibland tycka att även mitt favoritbands konserter är dåliga för att ljudbilden brister. Men om man överser en djävulsk ljudnivå så fick ljudet tumme upp (lite mycket bas kanske....petigt!) Men trummisen - herregud. Så bra!
Två av Deftones låtar är lite extra speciella för mig, de är nämligen sånger som finns på den allra första CDn Tobias brände till mig efter mitt första besök i Gävle - för 6,5 år sedan. Och visst spelade de be quiet and drive. Och jag färdades med ett leende på läpparna hela vägen tillbaka till sommaren 2004 ♥

Jaha, idag var jag på ett igen! Direkt efter jobbet var det bara att klä om och dra på sig handskarna igen. Denna gången hade jag pulsklocka och redan en kort stund efter uppvärmning och igångsättning var den uppe på 195! Att slåss är jobbigt!
Eftersom jag lär mig så himla fort går vi snabbt förbi nybörjarstadiet, och jag fick idag göra kroppsslag (jag fick bland annat slå min pt i magen, huvva - det kändes nästan läskigt att måtta slag mot en kropp!) Jag fick även slå allt vad jag förmådde (men då i dyna) och fan, va kul det var! Roar, fear my fist!

För att det inte ska bara bli träning träning träning här inne på bloggen så kan jag berätta att jag gått loss på hemmadansgolvet (läs köksgolvet) ikväll. Jag måste nämligen peppa upp mig inför att jag ska packa min resväska, annars blir det bara tråkigt. Så att släppa loss och dansa gör allt lättare.

Ikväll dansar jag till mina all time favourites: Sahara Hotnights.
1999 var året, min syster pratade om en superbra tjejband. Jag lyssnade på nån låt. Blev FAST.
Julen 2001. Öppnar julklappar. En kom att bli den bästa julklappen jag någonsin fått. En signerad skiva! "titta inuti" säger min syster - jag öppnar. Och bara gapar. Josephines signatur än en gång, och en hälsning - till MIG! Det visade sig att min syster hade träffat dem genom en kompis och fixat denna skiva till mig.
Ja... den förvaras på ett alldeles speciellt ställe här hemma, behöver jag säga mer?

Men, i alla fall. Ikväll hjälper tjejerna från Norrland mig att packa. Och det är denna låten som är SÅ mycket sommaren 2004, min första sommar med Tobias som går på repeat:

han bor jag med! Han spelar denna låt för mig när jag ska sova. förstår ni hur
underbar han är? Det är knappt så jag kan greppa det. Han vill vara med just mig.
Hur kunde jag få honom intresserad av just mig, med bara ett "hej"?

Åh nej.. Guru har gått bort i cancer - en legend har försvunnit.. På högstadiet började
jag lyssna då killen jag var jättekär i också gjorde det. När vi hade bild satte han på
Moment of Truth skivan så den gick jag och köpte. Och även om kärleken till den där
killen försvann (på äkta högstadiemanér) så förlorade jag aldrig min kärlek till Guru...

Det är aldrig för sent att lyssna på Guru eller Gang Starr, här är lite onsdagsmusik.

Jag sitter och skriver en artikel i soffan. Ljudet på Tvn är av, balkongdörren står lite på glänt, det är fortfarande inte mörkt och vet ni vad jag hör?
Idogt fågelkvitter och folks promenadsteg mot grusen!

Vet ni vad jag inte hör?
Knarrandet av folk som går på snö och inga fåglar.

I think it's coming now, springAN.

Detta svänger!

Det låg en ensam liten julklapp, bortglömd av min käre sambo, och väntade på mig. Från fina svägerskaLaila. Jag känner redan hur skratten bubblar i mig...

Mopsvalpen väckte mig klockan 07.40, och nu sitter jag och tittar på "gör om mig" delen av SVTs Go' Kväll. Och jag känner mig sur och irriterad, som så ofta när jag hör folk i TV stå och ge helt felaktiga råd angående hur man ska sköta sin hud.

Igår spenderade jag kvällen med mina föräldrar i Vasastan. Precis vad jag behövde - dricka te med mamma och prata drömtydning och livsstrategier med pappa. Och kolla på Grannfejden! Vi skrattade så gott åt Aschberg. Han är lite lik min pappa, faktiskt.

Idag pingade min nyhetsbevakare på mig, och tänk! En nyhet jag ringt och fått upp SRs ögon för! Mycket bra PR-dag. Skärmdumpade både för min egen och kundens skull:

Fick en länk från Erik "för att få lite Hässleholmskänslor" - och ja. Hemlängtan delux.

Här är min och min iPods nya bästa vän på jobbet. Audio Pro Porto. För en ljudnörd som en själv älskar jag den excellenta ljudkvaliteten och skulle hellre än gärna ha en sån här darling hemma, på picnicen i parken, på festen, på båten, i skidliften, i husvagnen, i väskan. Sjukligt lätt att ha med sig överallt. Me like!

Lyx är att inte behöva stå i regnet och lyssna på MGMT utan att sitta i stor mjukiströja i soffan och ha balkongdörrarna öppna och ändå höra tydligt.

Det finns en vän. Han bor inte nära, vi har inte känt varandra hela livet och jag vet inte hans skostorlek och vad han skulle vilja ha för smak på glassen om han inte vore vegan.

19e maj har i flera år varit min otursdag. Det har hänt riktigt, riktigt jobbiga saker, som för 3 år sedan men i år trodde jag att jag skulle komma undan - dagen började ju så bra.

Idag är det dags för Springcross. Och jag skulle kunna ladda med en hel drös upbeat musik men istället sitter jag här och lyssnar på en låt min älskade pojkvän valde åt mig på spotify.