Idag är jag minsann gräsänka. I födelsedagspresent av Martin fick nämligen Tobias en klättringsdag på Klättercentret Solna där Martin brukar hålla till. Hoppas de inte ger sig på den allra högsta väggen bara... och senare ska de hem till en annan killkompis och kolla på hockey, så he's out all day.

Förlåt, de har säkert gjort allt vad de kan för att få det hemtrevligt men... Hallå? Tackar min lyckliga stjärna att jag inte tvingas bo där.

Synd för dig. Hade du bott i USA så kanske din datorn inte hade gått att laga. Apple har nekat garantireparationer om användaren är rökare. Två kunder har fått erfara detta då spår av tobaksrök hade hittats i datorerna. Apple hänvisade till att nikotin och tjära finns på den federala lista över hälsofarliga ämnen och att man inte vill utsätta sina servicetekniker för den risken. Dessutom hade tjära och cigarettrök hittats i en av datorerna och gick inte att laga.

Apples medieansvariga har hittils valt att inte kommentera uppgifterna.

Sitter på jobbet och får tårar i ögonen och gåshud på armarna. Jag älskar dig.

Igår spenderade jag kvällen med mina föräldrar i Vasastan. Precis vad jag behövde - dricka te med mamma och prata drömtydning och livsstrategier med pappa. Och kolla på Grannfejden! Vi skrattade så gott åt Aschberg. Han är lite lik min pappa, faktiskt.

Jag har en vision. En söndagsvision. Om att ligga i soffan och titta på Angels in America och äta olika tablettaskar. Salta katten och Tuttifrutti framför allt.

Slänger upp en post på vad som händer ikväll:

Jag och Mattias har känt varandra länge. Det märks när vi får några glas i oss, då kommer minnen tillbaka likt två gamla stofiler sitter vi och filosoferar, om kvällar när han bar päls på efterfest och andra lustiga händelser, och vad vissa skulle kalla hädelser.. Vågar vi oss ut på stan? Jo, men det tror jag väl. Jag är ju hans +1.

Sitter i Linköping hos Mattias och smuttar på ett fantastiskt Shiraz vin och förbereder mig på efterlängtad electro-pop, en kväll i syntarnas och glowsticksens tecken. På klubb Din Mamma.

Inifrån sovrummet hörs små små ljud. Av hundsnork och människosnark. Jag känner mig som en liten tomte som sitter vaken och försöker uppdatera mig på mina favoritbloggar och vad alla andra människor sysslar med när jag bara pendlar fram och tillbaka från träningen och praktiken.

som en av de mest smärtsamma. fysiskt sätt. Min mage alltså. aj aj. Och lite nedstämt hjärta på eftermiddagen.

Jag önskar att framtiden kunde vara klar som kristall. Istället är det väldigt mycket saker som är suddiga. Även min integritets gränser har suddats ut. Imorgon tänker jag stå upp för mig själv och presentera vad som gäller om man ska ha med mig att göra. Ingen får köra med mig. basta!

Idag pingade min nyhetsbevakare på mig, och tänk! En nyhet jag ringt och fått upp SRs ögon för! Mycket bra PR-dag. Skärmdumpade både för min egen och kundens skull:

När jag kom hem i torsdags, trött som ett as och stressad över att jag bara hade ca 20 minuter tills jag var tvungen till att rusa till valpkursen passade Tobias på att överraska mig med världens finaste present, en väska jag sett och sagt många gånger att jag sååå gärna skulle vilja ha. Så hade han köpt den! När det är HAN som fyller år om..... 20 minuter! Måste gå och pussa på honom nu. Fina pojkvän - så bra vi har det, jag är så lycklig.

Igår vaknade vi vid 04... kunde inte somna om på ett bra tag. Låg och pratade i sängen samt skrattade åt vår lilla sovkorv som låg i sin bädd och snorkade. Och när det ljusnade ute somnade en av oss om. Eller, som jag sömndrucket påstod: jag tar en paus.

och.... andas.

Fick en länk från Erik "för att få lite Hässleholmskänslor" - och ja. Hemlängtan delux.

Idag är det fars dag, jag skickade iväg något litet jag gjort till min pappa:

För någon helg sedan var vi och tog modellbilder på vår fina Nessla.

Igår var jag med om det klart mest skrämmande i mitt liv.

Då jag visste att jag skulle träna dubbelpass 19-21 tänkte jag att jag kanske skulle kunna gå lite tidigare från byrån. Men icke.Det fanns saker som bara var tvugna att komma in precis igår, så jag satt till kl 18.
Kände mig otroligt stressad över att jag inte skulle hinna äta något matigt så jag bad Tobias köpa lite nötter till mig.
Det blev även en Red Bull light.

Kastade i mig nötter och drycken och drog iväg till kvällens första pass som var skivstång. Körde kanske 70% av maxstyrka - passet var upplagt på ett "snällare" sätt än de jag går på på vissa morgnar.
Efteråt kände jag inget behov av att fylla på med lite nötter utan pausade en stund och förberedde mig för nästa klass som är ett aerobicspass som jag kan mycket väl - alltså kan jag tänka på plastiken och ta ut rörelserna ännu mer = anstränga mig mer.

Kom hem och kände mig inte alls hungrig, utan skakade en proteindrink och drack mer vatten. Satte mig med datorn i sängen och varvade ner efter duschen.

Klockan 23 börjar jag känna mig riktigt illamående. För lite mat tänkte jag och skulle gå ut i köket och göra en low carb macka. När jag står och skär ost tänker jag att "nu måste jag skynda mig som f*n att få i mig denna mackan innan jag svimmar"
Dunsar ner på köksstolen och precis då kommer Tobias hem. Jag känner hur allting försvinner, hur hjärtat rusar men ändå i otakt och hur händer och fötter "försvinner"

Jag hasar ner på golvet och försöker att inte hyperventilera. Men känner inte att jag får någon luft.
Tobias tvekar inte en sekund utan ringer 112 där vi till slut får prata med en sjuksköterska som absolut tycker att vi ska åka till Södersjukhuset för att ta ett EKG.
I nästa sekund sitter jag i taxin, resan tar ju max 5 minuter.

EKG och fyra rör med blod (jag hade redan lämnat tre rör samma morgon i ett annat ärende)
Hade lågt systoliskt blodtryck, det låg på 114.

Vila i ett knappt avskärmat rum med andra akutfall runt om mig. Kunnig personal.
Efter några timmar fick vi provsvaret (man letar efter spår av ett protein som utsöndras när man får en hjärtinfarkt) och de kunde inte se att det var något fel på mig förutom en förhöjning av vita blodkroppar - alltså någon sjukdom på G.

Långsam promenad hem i natten. Mycket funderingar. Lättnad.

Taurin, som finns i Red Bull - är INTE bra tillsammans med koffein.

Läs mer om du är intresserad (jag tror att det var den som var boven i dramat)

Josefine. Det heter ju jag. Men har kallats för Fine hela mitt liv av hela tjocka släkten. När jag döpte min blogg till fine tänkte jag inte på att många läste Fine på det engelska sättet. Så när jag träffade Sarah för första gången presenterade hon mig för Stina som Fine, english version. Det lät så lustigt! Samma sak hände när jag och Tobias först stötte på varann på hederliga gamla Lunarstorm för 6 år sedan, där jag hette Fine. Va egoboostande det hade varit att döpa sig till engelska ordet Fine, men så var ju inte fallet med mig.

Andra smeknamn jag har inom min familj är  Josef och Josefsson. Pappa kan ibland få för sig att kalla mig för krusmynta! Och mina "svägerskor" kallar mig för Josie.

När jag var riktigt liten (gick på dagis) var jag arg över att jag inte hade fått ett namn med apostrof. Båda mina systras namn innehåller sådana - så när jag följde med mamma till banken och skulle öppna mitt allra första bankkonto fick jag dem att stava mitt namn Josefiné. Fortfarande, vid 24 års ålder, får jag brev adresserat till "Josefiné Persson". Då ler jag lite.
På dagis skulle man namna ALLA sina saker. På min knallrosa pulka (jag ser det än så kristallklart framför mig) stod det Josefiné med stora bokstäver. Ingen kunde nu missa min apostrof!

Läskiga Fine är ute i god tid på på ICA

När jag köpe nytt proteinpulver på Life i Skrapan häromdagen fick man med en påse fylld med provprodukter. Några hudkrämer som åkte direkt ner i soporna, Jabushe och vad det nu hette. Äckliga ingredienser, skulle aldrig smörja min hud med sån skit.

Förutom Transiplus äter jag MorEPAs omega 3 och Solgars Female Multiple (som både är socker och stärkelsefria!) Dessa produkter är jättebra och ger mig det jag behöver!

 

 

Igår ville jag laga nåt från min barndom.. fast LCHF aktigt, förstås. Något av det godaste min mamma lagade åt oss när vi var små, speciellt på fredagskvällar då vi åt nåt lite mer påkostat var denna rätten där man steker fläskfilé, har potatismos runtom och fyller på med svampsås. Jag behöll allt förutom potatismoset som fick bli blomkålmos.

I fredags bestämde vi oss för att förbereda godispåsar ifall det skulle komma utklädda barn och plinga på dörren. Men efter att vi suttit förväntansfulla och hoppats på att det skulle komma en och annan prinsessa eller spiderman eller häxa så gav vi upp och gick till Bröderna Olssons, som ligger på Folkungagatan. Deras koncept är att de har vitlök i ALLT. Från ölen du dricker till glassen du käkar till efterrätt. Du får gärna beställa din mat med mer vitlök, men det går inte att få utan. Det är skön stämning där och maten är fantastisk!