Sitter och tittar på Svts program Expedition Papua New Guinea, som är en av jordens minst exploaterade platser. Den stora ön är extremt artrik men exakt vilka djur och växter som finns där vet man ganska lite om. I tre program ska en grupp forskare och äventyrare tränga in i bergsmassiv och regnskogar för att utforska Nya Guineas hemligheter. Spännande!

Detta svänger!

Jag är SJ Prio medlem. Och mitt/vårt tåg ställdes in i söndags. Jag älskar PR och kommunikation. Alltså var hela denna "väderskandalen" en stor fest för mig. Kommunikationsansvariga för företag som ska bistå med en felfri infrastruktur och samhällsstrukturer kommer till tals, och jag suger till mig deras sätt, bearbetar det och kommer fram till "ah. useful." eller "crap, do this instead" (nej, jag tänker inte på engelska - men ibland låter det jag vill ha sagt mycket bättre så)

SJ drog in resegarantin lagom till att de ställde in en hel drös med tåg. (här kommer uttryck som "crap, do this instead" till mig) Men det måste vara någon som har bistått SJ med en bättre lösning! Bättre på så sätt att man skapar en positiv relation till de drabbade resenärer som fått lida av Kung Bors nyckfullhet.

Detta meddelade SJ sina Priomedlemmar precis:

Det beslut som fattades, om ett tillfälligt undantag av restidsgarantin, togs på de grunder som då var kända. Det var ett juridiskt hållbart beslut. Stora delar av spåranläggningen var helt eller delvis ur funktion och inte framkomlig. Trots detta har vi beslutat att utbetala restidsgarantin till alla resenärer som drabbats av förseningar under perioden fredag 19 februari kl. 18.00 till tisdag 23 februari klockan 17.00.

Dessutom gäller fortsatt att vi återköper alla biljetter, oavsett biljettyp, om du väljer att avboka din resa, till och med söndag 28 februari. I det här läget bryr vi oss inte om juridiken. Vi gör det här för att visa respekt och omsorg för dig som resenär och som fått utstå mycket i vinterns snökaos.

Ser man på SJ, inte illa. Jag som utsatt resenär känner mig sedd och omhändertagen, och ni som stort läskigt företag utan någon medmänsklig touch känns genast mer humana.

Till min och Tobias Madrid Marathon resa. Imorgon är det åtta veckor tills jag ska med allra största kraft försöka slå mitt PB på 10k. Att komma in på en bättre tid än den jag fick i Tokyo ska väl inte vara alltför svårt, det var ju faktiskt första gången jag sprang en mil då. Redan två månader senare på Milspåret hade jag putsat tiden med 7 minuter och kom in på 60 min. Då vägde jag betydligt mycket mer än vad jag gör idag, och kommer göra om 8 veckor, så jag hoppas att mer träning och mindre extravikt ska synas på den stora digitalklockan när jag går i mål. Men sen kommer det mest nervomskakande - att vänta på Tobias marathonmålgång (peppar peppar...)

Om en vecka sitter vi på flygbussen mot Skavsta (känner jag mig själv rätt är vi förmodligen redan där vid denna tiden då jag gillar att åka i GOD tid till flygplatsen när vi ska resa). Jag längtar!

Isdans. Wow. Jag får ståpäls. Mopsen är inte alls imponerad utan snorkar till och sträcker ut bakbenen, pälsen helt till synes oförändrad.. Konståkning, nej tack. Då kommer min onda sida fram och tänker varje gång killen slungar den nätta lilla tjejen genom luften så det susar om det "ramla ramla ramla".

Vi åkte ner till tågstationen i god tid för på SJ:s hemsida (som krashade från och till av all belastning) stod det inget om att just vårt tåg hem till Stockholm skulle vara påverkat av den hemska mängd snö det kommit under helgen. (Någon som har missat det?)

Det låg en ensam liten julklapp, bortglömd av min käre sambo, och väntade på mig. Från fina svägerskaLaila. Jag känner redan hur skratten bubblar i mig...

Nu sticker vi iväg till Gävle över helgen, Tobias syster ska firas och det ska mysas med Sarah. Mopsen är nybadad och väskorna packade

Min barndomsvän väntar tillökning (beräknat datum är exakt om en månad!) och det måste vara av den anledningen jag började titta runt på tapeter till barnrum när jag egentligen letade efter något snyggt till vårt sovrum.

Jag sitter och gör research för nya artiklar på LivingGreen och just precis nu hittade jag en helt makalös liten butik som säljer dessa ringar. Jag skulle vilja ha allihopa, som fyra systrar som sitter ihop - spreading menace and muerta to the world.

Vår vän Martin fick av oss en smsbok i julklapp. En smsbok fylld av misstag. Roliga och jobbiga sådana, och nu har jag funnit en blogg fylld med likadana misstag. De allra bästa är de som skickas till föräldrar - att läsa deras reaktioner och svar är oslagbart, jag sitter och skrattar rakt ut!

Idag har vi sett Men who stare at goats på bio. Jag var helt stum efteråt, den var så makabert BRA! Väldigt mycket Burn after reading och Big Lebowski känsla äver den, om man gillar de filmerna ska man absolut inte missa denna film. En känga till USA på ett fyndigt, tounge in cheek sätt and I like it.

Här är vi och oavsett vilken dag det är på året så är det här mitt posse.

Jag kan inte röra mig så mycket. Jag kan ta ut Nessla men mår alltid sju resor värre när jag kommer in igen.
Jag blir sugen på en ny sak varje minut, "åh brie, va gott det vore" - en fem, sex sekunder senare: ewww.

Minus med vinterkräksjukan är att

Nu går vi på popvänstern.

Det lilla träningsfreaket i mig (som jag föreställer mig ser ut lite såhär) har fått vila i två veckors tid då kroppen sagt ifrån att den behövde pusta ut, något den inte fått göra sen ungefär 30e november! Men idag var jag så tillbaka på Sannas aerobics och det var så överväldigande roligt och nytändande för till ny musik och nya rörelser hoppade jag högt, hukade lågt och svettades rejält!

När vi skulle påbörja styrkedelen av passet beordrade hon de fem första armhävningarna på tå. Armhävningar har verkligen aldrig varit min grej (vems grej är det egentligen...?) så jag suckade och satte igång. När vi hade gjort fem tänkte jag att jag minsann skulle köra tills jag inte orkade mer, plötsligt hör jag Sanna säga att det återstod tre stycken, och minsann, jag klarade dem allihop.

Efter passet räknade Sanna att jag hade klarat TJUGOFYRA stycken! På tå. Inte illa, jag är både överraskad och förvånad.

Källa: Aftonbladet

Löjligt att en armhävning inte är densamma för män och kvinnor. Min prestation faller inom ramarna för vad som är 'medel' för en man, men för en kvinna då?

Tobias är på sin MMA träning och jag sitter och tittar på samma House avsnitt för sjunde gången. Jag har somnat under olika delar av avsnittet varje gång och fattar således ingenting.
Dagen har varit en katastrof. Jag har varit så slut, överreagerat på saker Tobias sagt, skrikit på Nessla och betett mig som ett fullfjädrat freak.

Att vara vaken så jag skulle kunna sova inatt funkade inte, har sovit bort hela eftermiddagen och känner mig smått panikslagen för att natten inte ska ägnas åt att ligga sussandes i vår enorma dubbelsäng utan framför TVn med usla tvprogram medans alla andra sover.

Tobias MMA träning låter jätteroligt när han berättar om det, men så är jag dum nog att kolla på skräckinjagande youtubeklipp nu när han är borta och det skulle jag aldrig gjort.... jag vet att han inte ska tävla och möta de fysiska utmaningar det innebär, att det inte är aggressivt och att han tycker sjukt mycket om träningsformen. Men som flickvän.. ja, jag kan inte sluta oroa mig efter att ha sett hans blåmärken.

Nessla övar egen MMA på mattan, vi har gett henne en ny gris och halleda, som hon ger sig på den stackars latexfiguren! Nacksving efter nacksving... MMAmopsen.

Ingen sömn, men jag vägrar vända på dygnet och kör på, satt och lekte lite igår vilket resulterade i:

Nu har det hänt igen. Jag har hittat en större lägenhet och redan flyttat in. Lägenheten som är den bästa jag sett, och vi har letat i ett år nu! Visning på söndag och måndag, och jag har höga förhoppningar. Som brukar infria makabra besvikelser, men ändå, jag hoppas på det bästa.