nu vet jag.

Tänker inte deppa. Bara att inse fakta, och gå vidare Out of sight, out of mind.





okej, så du säger alltså att det är fredag idag?


nä? va? närdå? när passerade veckan då? varför sa du inget?!

Finns det någon annan där ute som tycker att tiden går så fruktansvärt, infernaliskt fort? Att veckorna åker förbi dig likt din väska på bagagebandet när du landat på en alldeles för varm och trång flygplats?
jag hänger inte med. ALLS.
Ohwell. denna låt spelades på gymet när jag och Tobias bodde i Cambridge - och det är väldigt skön TGIF sak att lyssna på just idag, fredag




I tisdags var vi för övrigt och tittade på detta radhus. Fint på bilderna, men inte alls lika fint i verkligheten. Dessutom låg det långt ut, iHögdalen och jag skulle inte alls trivas med att bo så långt ut, det kändes som att området var helt dött. Nästa helg ska vi titta på detta, och även om det också är långt ut så tar det bara 12 minuter med buss till Slussen. Jag är nog lite kär i detta parhus. Älskar att det är öppet ner mot vardagsrummet!

när säker inte blir som de ska

Nä, jag säger då det. Vilken onsdag! Och den som skulle bli så bra. Det roliga igår var att vi åkte ut till Fryshuset där våra kompisar på Photo Pearls (de som har gjort Obamaporträttet) och Xbox hade sitt "Bead my ride" - bilen var så sjukt snygg!
Titta själva:
Jag bidrog med ett peacemärke i rosa med svart bakgrund som kommer att limmas fast på tanklocket, eller "den runda ringen" som jag så pedagogiskt beskrev det för en tjej i femman som skulle färdigställa min pärlplatta då vi skulle åter till kontoret.
Om du gillar att lägga pärlplattor och vill t.ex göra ett porträtt så är PhotPearls jätteenkelt, man behöver inte göra mönstret själv utan såhär funkar det.
Resten av dagen var ganska tradig, men onsdagskvällarna är alltid en hit - Sannas aerobicspass på Skrapan, då jag oftast hinner träffa Maria också. Underbara töser!

have a good one

Sitter på plats på jobbet, Nessla sitter i mitt knä och jag har precis tänt mitt favorit yankee candle ljus med creme brulee doft för att sprida lite ljus och värme omkring mig. Idag kommer bli en finfin onsdag känner jag.
Have a good one everybody!


I know that there's gonna be a change

I'll make it through the rainy days
I'll be the one who stands here longer than the rest
When my landscape changes, rearranges
I'll be stronger than I've ever been
No more stillness,more sunlight,
Everything's gonna be allright.

Så känner jag idag. Att det är ganska mycket som svänger nu, fram och tillbaka - ner och upp. Men för varje gång jag dippar nedåt kommer åter, något starkare - orkar lite längre än förr.

Tränade imorse. Skivstång (styrketräning i grupp) och jag kände det! känslan! Ni vet, den där man orkar tre bicepsrep till från förra veckans pass. Och 17,5 kg i marklyft/rodd är inte illa. Jag är stark.

Men så är det ju så, att om man inte erkänner sina svagheter - ja då rusar man med stängda ögon rakt in i väggen så småningom. Jag är inte för pjosk, jag har blivit väldigt hårt uppfostrad att alltid bita ihop, inte gnälla och pjoska.
Men mitt eget välmående - det är den enda faktorn jag aldrig tummar på igen. Aldrig.



du & jag

Tillägnat min älskade, bästa vän, partner in crime, sambo, den jag kan viska saker till under täcket, som jag vet vart han vill ha sina kyssar, som jag ser framför mig när jag blundar, vars händer får mitt hår i nacken att resa sig. som jag älskar. nu och för alltid. T.O.B.I.A.S

picturerama

Det är glest här inne av olika anledningar. Men jag tänkte visa några bilder från förra helgen då vi var på besök i Gävle, då det bara regnade och regnade. Mycket mopsbilder blir det ju, beware!

norrlänska skogarnas sus

Jag har aldrig upplevt så långt, ihållande regn! vad är det som händer?? Vi åkte till Gävle efter valpkursen i torsdags (Nessla sköttes sig exemplariskt på tågresan dit) och i fredags började det regna. Och det slutade inte! Dag som natt höll det i sig. Så tråkigt!
Men Nessla gjorde stormsuccé i Norrland och charmade byxorna av alla i Tobias familj och det var lite skönt att det regnade, i alla fall ett tag, för då kunde vi med gott samvete vara inne och mysa.
Jag blev firad på min 24 år och 1 månads dag, med knallrosa prinsesstårta och massa fina paket. Så söta de är!

Nu ligger Nessla bakom mig här på praktiken och sover. Hon är en byråhund idag och har även här på Edelman gjort så att folkhaft en massa "åååhhh" och "nämen" för sig.
Poppis!

vet du vad ditt smink innehåller?

jag har skrivit en ny artikel på LivingGreen där jag tipsar om smink som är rent både för din hud och för miljön.

she's not japanese but she will do

Nej här blev det inte så många Tokyo bilder. Istället föll jag ihop som en julgran kring den 13e januari. Min praktik är så jäkla stressig, och när jag kommer hem väntar det en valp på mig som får all min uppmärksamhet. Sen ska det lagas matlåda, umgås med Tobias, kanske träna och framför allt: soooova.

Jag är så himla trött. Men idag lovade jag mig själv att hur slut jag än var skulle jag göra ett bild inlägg. Så det får bli en massa fina bilder på Nessla från i lördags då hon och jag var ute i en timme och lekte. Det var kallt, men solsken. Precis som oktober ska vara. Och Nessla är precis som en mopsvalp ska vara.

hello tokyo starshine

Jag saknar Tokyo och Japan. Hur kan man sakna ett land förresten? När jag sitter här och saknar som bäst, så slår det mig, att jag nog inte visade EN ENDA bild från Japanresan vi gjorde i våras här på bloggen. Det är ju en synd och skam!
En annan praktikant här på Edelman ska åka dit nu i november (jag är grön/blå/brun av avundsjuka) och jag har lovat att skriva en "must see" lista till henne, och när jag googlar fram saker som Oedo-Onsen Monotagari badet vi var på så nästan hugger det till i hjärtat. Av någon slags saknad, och nostalgi.

Jag lovar er en alldeles på tok försenad bildkavalkad sen ikväll - för er skull, men mest för min egen. Tid att stilla Tokyo och Japanfebern.

En sak är ju säker: det blir sushi ikväll!

5am

Imorse var det tungt. Min lilla personliga väckarklocka väckte mig med kissnödiga pip runt tio i sex. Jag kände mig lite som en brandman när jag steg upp, tog på mig kläderna som låg färdiga att bara träs på kroppen för en snabb sorti ut i den 4 gradiga morgonen.
Men stunden efteråt, när tassarna är torkade torra och man kryper ner i den fortfarande ljumna sängen är himmelsk. Och därför var det ännu tyngre än vanligt att vid halv sju tiden kravla sig upp igen för att slänga på sig träningskläder och bege sig till gymet för ett tungt skivstångspass.

Skynda hem, lagom stressad. Mat till hunden i blöt. Duscha. Välja kläder. Utfodra hund. Pussa på en trött Tobias. Ut med Nessla igen. Torka tassar. Valp i sängen med målet att väcka Tobias. Ut med Nessla igen, tillsammans med Tobias. Skratta åt en dam som trodde hon hette Vessla.
Gå med ett leende mot tunnelbanan.

Det började tungt, och fortsatte lätt.

legendary


är det inte jag så är det hon

Är det inte jag som är matförgiftad så är det Nesslevalpen som reagerar kraftigt på avmaskningsmedlet Axilur vi gett henne i två dagar.
Hon skakar i hela kroppen, har dimmiga ögon och andas liksom stötande. Vi har kollat upp biverkningarna på internet och de verkar vara vanligt förekommande, medlet är tydligen väldigt starkt och fler valpägare har skrivit om dessa symptom.
Vi gav alltid vår förra hund Banminth som inte täcker alla maskar som Axilur gör, men så blev han aldrig såhär risig.

Stackars liten, man vill bara att hon ska må bra... Jag är arketypen hönsmamma - det står helt klart.

my first sweater

Det är kallt nu. Vi har gått på vår första 'lång'promenad och Nessla fick en varm tröja, som är sådär alldeles bedårande för stor men som kommer passa nästa vecka. Hela vägen till djuraffären (kanske tar 5 minuter att gå dit) så gick hon helt fruktansvärt duktigt i koppel och krånglade inte en enda gång.
Vi äger världens bästa och duktigaste valp.

Drömmar från en matförgiftad

Igår var jag med Pelle, vår creative director på föredrag han höll om förändringar i medialandskapet och social media. Eftermiddagen spenderades på Berghs med olika workshops som var extra intressant att vara med om.
Det blev väldigt stressigt mellan förmiddagens och eftermiddagens föredrag  så jag hann inte äta något.
Därför var jag VRÅLhungrig när jag kom hem vid 17:30 tiden och hävde i mig thaimat från ett ställe nära oss.
Imorse vaknade jag fruktansvärd illamående och det har hållt i sig... har inte fått behålla något under dagen men har precis fått i mig lite fil med blåbär och granatäpple.

To the point: när jag låg avdomnad (efter att ha släpat mig till coop och tillbaka, något av det värsta jag gjort med darrningar, svettningar och avsvimningskänslor) så drömde jag världens feberdröm.
Det kan låta helt stört, men jag drömde om kanelbullar och prinsesstårta! haha.
Jag älskar kanelbullar. Jag har t.o.m blivit kallad snäckan som smeknamn! I min dröm stod jag i en jättelång kö och kunde inte bestämma mig för vilken typ av kanelbulle jag skulle köpa, i mitt drömbageri fanns det alla möjliga typer, med citronkräm i .tex. (gott?!) och jag kunde dessutom inte bestämma mig för hur många bitar av prinsesstårta jag skulle köpa.
Kan detta vara ett resultat av
1. febern
2. matfölrgiftning
3. eller att jag har slutat med socker

Anyways. Som ni märker är man astråkig på bloggen när man har matförgiftning. Och, men är sjukligt sugen på socker, tydligen.

några ord från Fine, 1996

Denna lappen med några visa ord skrev jag 96-04-11,

"Solen skiner genom fönstret,
mitt i ansiktet. Jag tar mina
glasögon som ligger på stolen
Jag tänker det här kommer
att bli en bra dag och vad
ska jag lära mig idag?

Josefine Persson"

RSS 2.0