jag sitter på tåget mot Linköping och tycker ni inte att jag ser sådär extra pillemarisk ut? Så är det! Idag har varit ett kaosets dag.
Började med att jag fick reda på att någon från min praktikplats, som jag inte angett som referens passat på att snacka ruskigt med skit om mig när min potentiella arbetsplats ringde dit för att fråga efter han som verkligen var min referens. Som har slutat! Han öste beröm över mig när de väl fick tagf i honom och något perplexa ringer drömjobbet tillbaka till mig och berättar läget. Att de har fått två helt olika historier om mig, från samma praktikplats. Vilken stämmer? Kan jag ruska fram en till referens? Jag börjar ringa PR-konsulten jag praktiserade för förra året, det är brådis då det är halvdag ocg hon svarar inte.

Svetten börjar tränga fram.. Tänk om jag inte får tag i henne? Vad tror de egentligen om mig??
Till slut får jag tag i henne, mejlar iväg hennes kontaktuppgifter till chefen på nya jobbet. Avvaktar.. Känner mig stirrig, som att jag fått en stämpel på mig som aldrig kommer gå att tvätta bort. Attitydproblem! Är det inte bara 15åringar som har sånt? Jag kämpade så in i bomben på min praktikplats i höstas att jag nästan gick in i väggen. Oavlönat!
Hur kan en kvinna i karriären inte ha mod nog att säga till sin praktikant/slav som det är - måste hon säga till mig att jag har varit den bästa praktikanten på länge och sedan säga till de som ringer att jag har attitydproblem. Svagt gjort!
Ringer till min mentor Edit som säger precis alla de saker som man vill höra i detta läget. Den kvinnan är en sådan otrolig inspirationskälla med sjudubbla lager skinn på näsan - I LOVE HER.

Chefen ringer tillbaka efter att ha pratat med Prkonsulten. Berättar att de nu har format sig en uppfattning om mig - att jag utmanar gamla tankesätt, kör mitt eget race och det gillar de.

"Så jag ringer helt enkelt för att erbjuda dig jobbet."


Utav sex utgallrade från första hopen så nådde bara en målsnöret, och det var jag. Jag tror aldrig jag varit så stolt över mig själv.
Undrar ni vad det är för drömjobb jag fått? Ta en titt här

Ikväll blir det till att fira mem pompa och ståt tillsammans med Mattias, på tisdag börjar yrkeslivet!

Idag har jag haft en heldag med min barndomskompis Sofia. Vi hade hästar i samma stall och var nästan oskiljaktiga i 14-15 års åldern, hästar hästar och hästar var nästan allt vi tänkte på :-) Vi gick igenom så många minnen och händelser vi varit med om. Många skratt!

Vi besökte Skansen, som nästan var folktomt (så skönt!) och såg björnarna som satt fast, vargen som sov, inget lodjur och gråsälarna som simmade upp och ner. En av lemurerna tog tag i mitt linsskydd och ville springa iväg, helt hagalen. Lemurer är så lustiga, de älskar att sitta och sola magen i grupper. Vi klarade oss även igenom Skansendelen med insikter, spindlar och ormar (huuuu!)

han bor jag med! Han spelar denna låt för mig när jag ska sova. förstår ni hur
underbar han är? Det är knappt så jag kan greppa det. Han vill vara med just mig.
Hur kunde jag få honom intresserad av just mig, med bara ett "hej"?

vackert

sa jag vackert?

kuperat, speciellt där marathonbanan går

platsen där killen debuterade och jag sprang bredvid på upploppssträckan och skrek.

vår favoritstad i Spanien

Ett litet hej från Spanien! Det är supersoligt här och jag har bränt mig om kinderna! Tur att jag ska springa med keps imorrn. det är ett jätteskönt gäng vi är här nere med, alla peppar Tobias inför marathondebuten imorrn. heja heja! Ni får också heja vettja!

Ni missar väl inte min Madrid Marathon blogg på Runner's World?

Jag har alltid haft en hat/kärlek til lakrits. Det är en av de få godisar jag inte kan frossa i. Min syster däremot är en riktig lakritsråtta och älskar salta katten, lakrisal och pingvinlakrits som man köper på Danmarksbåten. Det är synd att hon inte bor i Sverige, för hon hade ju älskat den laktritsfestival som är i helgen, här i Stockholm - på hotell Norrtull.
600 kvadratmeter med ivriga utställare, lakrits från Sverige, Finland, Norge, Island, Holland, Italien, Australien och Nya Zeeland. Söt och salt lakrits, ren lakrits, ekologisk lakrits, choklad med lakrits, lakritste, lakritsbröd.

För 50 pix får man vara med om lakritsprovsmakning, försäljning av lakrits, utställningar, lakritsskulptur, smakbedömning, ostprovning med lakrits, lakritstårtor. Lakrits overload alltså!

Vad är lakrits?
Lakrits gör man av växten lakritsrot, Glycyrrhiza glabra, som är en flerårig ärtväxt och vill ha medelhavsklimat. Växten blir en meter hög, har blålila blommor och får upp till tio meter långa rötter.

foto: Charlotte Carlberg Bärg

Mitt egna lakritstroll ligger bredvid mig och smackar nöjt varje gång jag säger lakrits. Jag tror fortfarande hon drömmer om den där salta katten hon fick leka med igår. Hon har hjälpt mig med tvätten (genom att hitta dammtussar och lägga dem på den rena, blöta tvätthögen) och pratat om att hon tycker att hon är lite åsidosatt när hon inte får all uppmärksamhet från mig hela tiden. Ibland bestämmer hon vilket fönster vi ska ha öppet genom att lägga en tass på pekplattan, hon har båda tassarna i mitt knä för bekvämlighetens skull (eller för att hon är ett dominant lakritstroll)

"nej inte det fönstret, byt tillbaka till mopsklippet på youtube!"

Nessla är oftast väldigt easy going. Bara hon får vara med så är hon ett lugnt lakritstroll.
Men idag har jag skrattat gott åt henne, för hon har betett sig helt underligt! Jag och
Tobias är ganska stränga med att hon inte får ta sig vilka friheter som helst, hon får bl.a
inte hoppa upp i soffan om inte vi vill ha henne där. Det började med att hon bad om att
få komma upp i soffan, först lite försiktigt:

När jag förklarade för henne att jag var upptagen och jobbade, så blev hon mer ihärdig:

När hon fortfarande inte fick komma upp hittade hon en salta katten pastill som hon
härjade runt med på mattan. Jag var rädd att hon skulle sätta den i halsen så jag tog den
ifrån henne. Då sörjde hon:

När jag sa åt henne att gå och göra något annat istället, så försvann hon. Jag undrade om
hon hade gått ut i köket. Men ingen mops där. Jag kunde inte höra henne någonstans, och
började bli smått orolig. Kunde hon ha tagit sig ut ur lägenheten?
Sen hörde jag något inifrån (!) bokhyllan:

Ser ni som hon tjurar! Jag började skratta och sa att hon skulle sitta kvar medans jag
hämtade kameran, unforgettable photomoment.

Kikar vart jag tog vägen.

Underbara lilla mops!

Åh nej.. Guru har gått bort i cancer - en legend har försvunnit.. På högstadiet började
jag lyssna då killen jag var jättekär i också gjorde det. När vi hade bild satte han på
Moment of Truth skivan så den gick jag och köpte. Och även om kärleken till den där
killen försvann (på äkta högstadiemanér) så förlorade jag aldrig min kärlek till Guru...

Det är aldrig för sent att lyssna på Guru eller Gang Starr, här är lite onsdagsmusik.

Det finns en sak jag alltid har drömt om. Att få gå på Operan, med håret uppsatt, iklädd fotsvid aftonklänning i sällskap med en smokingklädd (eller frack om det är en sen föreställning) herre. Att ha en operakikare i den lilla aftonväskan och dricka champagne i pauserna. Om jag skulle gå på operan någon gång, så skulle jag inte vilja se vad som helst. Det måste vara antingen Tosca eller La Bohème av Puccini. Varför? Jo, när vi i högstadiet skulle skriva en biografi om en valfri kompositör valde jag Puccini för att hans musik alltid har spelats i vårt hem, hans musik har jag alltså lyssnat på under hela min uppväxt.

La Bohème utspelar sig i det senare 1800-talets Paris, här kan du läsa vad som händer.

Den vackraste arian, av mästaren Pavarotti.

Tosca är en helt makalös opera som min pappa berättade om när jag var liten, jag fick
(och får fortfarande) tårar i ögonen av historien om ett älskande par, intriger, svartsjuka
och att offra allt för den man älskar mest i livet. Så italiensk, eller hur?

Här uppför Pavarotti avskedsbrevet till sin älskade som den manlige huvudpersonen
Cavaradossi ber om att få skriva när han får reda på att han ska avrättas. Låten har
även varit med i en svensk film som utspelar sig i Norrland med bl.a Rolf Lassgård.

Den romerska publiken kan inte få nog av honom och nöjer sig inte förrän de får höra
stycket en gång till! Tänk om man hade fått höra Pavarotti live, det hade varit något..

Men nu blommar det! När jag satt och letade på nätet hittade jag av en slump biljetter
till Tosca på Kungliga Operan här i maj! Tänk, min dröm kanske är på väg
att bli sann!

Tobias ska försöka äta lite nyttigare så för att stödja detta bra beslut köpte jag raw food godis från Renée Voltaire til honom. Dessa ska tydligen vara bättre än vingummin, som T älskar. Jag smakade en, och WOW! Supergott. Köp nu!

Idag åkte jag ut till Gärdet och Stockholm Weekend Market för att kolla in deras utbud tillsammans med min barndomskompis Therese som jag inte har sett på år och dar! Marknaden var väldigt liten men med värmen kommer säkert fler utställare och besökare. Mycket vintage (prylar och kläder), ekologiska produkter, antikviteter och design.

Jag hittade så himla många fina plåtburkar. Är det något jag tycker om är det gamla burkar som har hört hemma i kök. Jag kan verkligen föreställa mig hur de har innehållit skorpor, kaffe, kryddor eller karameller i hem från femtiotalet. De får mig samtidigt att tänka på affären i Alla Vi Barn i Bullerbyn där Lisa och Anna handlar falukorv (utav den bästa).
Efter markanden fikade vi på NK (de är ett av de få fikaplatserna i city som tillåter hundar) sedan blev det en promenad via Skeppsbron till Slussen och vidare hemåt.

Mysig lördag!

klicka här för att komma till min blogg!

Idag började min dag väldigt fashionabelt, med morgonmöte på Grand Hotel. Vi drack te och Edit lärde mig Joomla - det kändes som tusen informationsharpuner från alla håll, men jag tror jag kommer få kläm på det ganska snabbt! Efter att vi hade avslutat vårt möte fortsatte min dag med fashionförtecken, jag begav mig bort mot Studio Vintage där jag igår lämnade in två par Marc Jacobs skor, en Francesco Biasia väska och en klocka.
När det kommer till märkessaker så känns det bättre för mig att lämna in dem på kommissionsförsäljning än att försöka få tag i en seriös köpare på tradera eller blocket. Jag tror att skorna kommer att gå bra, de är båda sandaler och väääldigt fina. Så har du storlek 36, kika in om någon vecka eller så, Maria har så mycket fint i butiken!

I Sturegallerian hittade jag i den ekivoka butiken Pom Pom Parlour en underbar liten "hatt" med flor som fick följa med hem, de är handgjorda av en tjej som heter Marika Smith och det fanns en hel drös av olika, en var vit och hade förutom fågel spelkort på sig, den var makalöst fin!

Sen ringde de från drömjobbet, ni vet - och jag är en av sex finalister som skall träffa högsta hönset. Onsdag, blev det bestämt. Mer jobbsaker: jag ska börja blogga på Runners World innan och under Madrid Marathon. Roligt! :-D

Idag gick jag till veterinären med mopsfröken Nessla, som kliar sig besatt på magen. Det har gått så långt att fyra nipples är alldeles röda, infekterade och ser ut som sju svåra år.
Fick beskedet att vår mops är missbildad. Han använde det ordet! Missbildad! Som elefantmannen. Hon har "inverterade spenar" alltså innåt-tutties.Nu när hon löper har de svullnat och bildat en krater. När hon kliar på dem bildas det infektioner och typ det enda man kan göra är att plastikoperera hunden, bröstoperation!

Jag hänger lite med huvudet idag... Rengör inverterade spenar och strycker på anto-steptokok salva. Sen läser jag underbara, starka och fina Johannas blogg, och inser att jag inte alls har det jobbigt. Inte Nessla heller.

Fantastiskt! Vem visste att lära sig engelska kunde vara så roligt?


Via: Online Schools

Ett inlägg som handlar om resten av påsken, tänkte jag. Resten av påskafton, efter min halvmara handlade mest om att stappla omkring i påskäggsjakt, äta god påskmat och ge min påskpresent till damerna i Walldénfamiljen, läppgloss med underbara dofter. Det tog många sniff innan de hade bestämt vem som skulle ha vilket!

Kvällen spenderades med vänner, gamla och någon ny. Först på Brynäs, sedan på Rockbaren som var riktigt tragiskt, sedan på monster där vi såg och hörde ett Red Hot Chili Peppers cover band. Och är man ett RHCP cover band, då gör man som sina idoler. Vilket i detta fallet innebar att spela nakna. För det är ju så de gör. Och då, då tyckte jag det var dags att åka hem!

Söndagskvällens bestyr bestod av att laga en påsktårta, till min hjälp hade jag Tobias lillasyster Ylva som visade sig vara en utmärkt rosmakerska. Tårtan blev otroligt, otroooligt god.

Klockan 06 vaknar jag av mitt alarm. Jag vet precis varför. Uppladdning inför 2 milaren jag ska ge mig ut på om några timmar. Jag smyger ner för trappan och sätter i mig frukosten i lugn och ro. Sen somnar jag som planerat på soffan tills de där två timmarna för matsmältning har gått. Men min skjuts sover fortfarande! Jag väntar. Och väntar lite till... äter lite nötter och frön.

Till slut är vi på väg, något efter i mitt schema. Jag tycker att sträckan verkar bra, när vi svänger ut mot Bönan som är en av de vackraste platserna på denna jord tycker jag att vi aldrig når 20 på bilens avståndsmätare och jag börjar känna mig lite rädd. Jag tänker att två mil är sjukligt långt..
Till slut, på en plats där vägarna tar slut hoppar jag ut, i mitten av ingenstans. På en röd byggnad kunde jag läsa Bönans Rökeri.
Ser hur Tobias rullar iväg..

Nu är jag ensam. Med två mil framför mig. Jag, mina ben och musiken.

Det skulle blir det absolut bästa lopp jag någonsin springit. 2 timmar, 23 minuter och 19 sekunder är jag tillbaka på uppfarten där allt började. Med det största leendet jag haft, och sprängfylld med endorfiner. Tobias fångade slutskedet på film:

Vi ligger i sängen och kiknar av skratt. Photo Booth är anledningen.



GLAD PÅSK PÅ ER ALLIHOP ÖNSKAR VI!

Ibland kan jag fundera omkring det här huruvida hundägandet, och framförallt valpägandet, är ett testrace innnan den riktigt skiten, med kids. För i så fall; Nej tack. Jag kommer vara psykotisk, överbeskyddande med ständigt påminnande ven redo att sprängas i pannan som mor. hjälp?

Den här mopsen alltså.... hon ger mig huvudbry. Hon kliar sönder bröstvårtor (aj!) och imorse hör jag ett frustande under bordet, då tuggar hon fradga.. ?!? Och en liten andningssvårighet på det. Vilken jumbokombo. Bar in henne till Tobias i sängen och ropade förskräckt: "titta, detta kan väl inte vara normalt" som om han skulle veta mer än jag, han var ju dessutom sovandes!

ja si dessa mopsar...

Nessla försöker väcka husse. Ser ni min mobil på laddning precis bakom henne?
Hon var alltså inte mycket större än en mobiltelefon. Och nu? Hon är ungefär lika stor
som en limpa av större modell. En limpa med grodlår!

Vad ska jag lura Tobias med idag? Jag har lyckats pricka in helt fel skämt föregående år, grejer han mest har blivit orolig eller arg av. Min pappa däremot, han har inte varit nådig med skämt genom åren. När vi bodde i Emmaljunga kunde han väcka mig klockan fem på morgonen och snabbt be mig komma, för det hade läckt ut något från baksidan av TVn. Med grusiga ögon letar jag runt bland dammiga sladdar (bakom TVn är ett heligt land för dammråttor som lätt glöms bort. Out of sight out of mind) när jag hör ett bestialiskt skrockande. "April april!"

2005, när jag och Tobias bodde i Gävle ringer han och säger att det har varit ett stort jordskalv i Borlänge(!) och att det ska vara stor förödelse i Gävle - "gå och titta ut genom fönstret, ser du något?!"
Jag håller mig beredd för vad min klurige far kan ha i görningen i år.

I år anar jag att det mediala aprilskämtet är det om höjd skatt på godis. Too simple! (däremot gick jag på att de skulle glasa in Hammarbybacken förra året...)

Förresten, visste ni att den som blir lurad av ett aprilskämt kallas un poisson d'avril (aprilfisk) i Frankrike? Eller att ramsan man glatt ropar ut när man lyckats lura någon går såhär i Finland: April april, ät sill och drick lervatten till!