Tänka sig! Likt Jesus och fågel Fenix kan även Fine återuppstå. I en ny skepnad (nu med lugg, reds. anm), i en ny stad, med en ny sambo, med ett nytt liv.
Bloggen är på väg att få sig något av en helkroppsrenovering. Tänk Demi Moors omfattande kroppskirurgi, så är ni på rätt spår.

I maj 2011 skrev jag det senaste inlägget. Men hör och häpna, jag vågar sticka ut hakan och påstå att det inte kommer vara samma tidsspann till nästa inlägg. Tills dess: diskutera i smågrupper rörande min återskomst. So long!

Har påbörjat ett inlägg fyra gånger, varje gång tar jag bort vad jag skrivit. Jag är tillbaka på bloggen, tror jag. Har inte känt någon som helst lust att skriva på några veckor, men imorse kände jag att jag saknade att låta fingrarna flöda fritt över tangentbordet.





Jag lever fortfarande på glädjen jag boostades med under valborg i Gävle. Jag lärde mig åka longboard, drack Corona, sov i ett prinsessrum och fikade i stora fotöljer med stora kaffekoppar.
Jag är singel, men inte ensam. Tvärtom.

Nu är bloggen uppe! Min finaste veganvän Mattias kom hit mellan jobbet och flyget mot Gotland och hjälpte mig med designen. Tanken är att det skall vara en renodlad löpblogg med inlägg relaterade till mina förberedelser inför maran.

Hänger ni med mig på vägen mot Honululu? Klart ni gör, och ni gör det här:

1. Gått klart steg 2 utbildningen. Nu blir det samma resa som förra gången: tenta av ämnena, när det är gjort får jag min PT-licens!
2. Satt skolrekord för tjejer i knäböj (maskin) 180 kg.
3. Börjat fila på en löparblogg där ni kan följa mig i min resa mot Honululu Marathon.
4. Påbörjat löpträningen med min löptränare Andreas.
5. Mått riktigt bra!

innan löpningen igår. Ser ni det leedet? Det är välmående.

Yes! 7 av 10 tentor är avklarade, i fredags kunde jag även ticka av de tre praktiska proven i kondition, styrka och stretch. YES!

OCH! Nu har jag även en grym löpcoach, ingen mindre än ultralöparen Andreas Falk. Vi talades vid över telefon idag och förhoppningsvis är jag igång med min träning om 1-2 veckor. Det här kommer bli grymt kul, och givande! Äntligen lite uppstyrd löpträning inför Honulu Marathon.

Tillbaka till pluggandet. Ja, trodde ni att det var slut? Nejdå... Icke! Sista tentorna på fredag, och på lördag drar steg 2 igång, med 9 minst lika intensiva dagar som på steg 1. Och sen tentor till det. Så ni förstår varför jag inte bloggar så ofta, eller hur? Ni finner mig på twitter.

93,5/108 på anatomitentan = 86% (godkänt var 80%)
I dit it!!

Jag vet att ni inte hör från mig här så mycket. Och jag lovar, att om jag hade tid så skulle jag blogga. Detta inlägget skriver jag i all hast innan jag dyker ner i böckerna igen. Jag har aldrig varit såhär upptagen om dagarna, varje minut är dyrbar pluggtid!

Twittrar gör jag däremot i parti och minut - följ mig här!

Jag kan avslöja här i bloggen att jag grunnar på att anmäla mig till ett ultralopp den 7e maj (mest så jag slipper våndas över huruvida jag skall springa Springcross igen..)
26 km. Någon som är med mig?

och då lyssnar vi på Kristofer Åström, eller hur? När det är lite för mörkt/kallt?

Oj. Hur var det nu man bloggade? Det har verkligen inte funnit tid för något som heter utanförskolanaktiviteter,  jag har för bövelen till och med lämnat bort min hund för att kunna totalfokusera på skolan. PT-School. Steg 1. Som tog slut i söndags!
Japp, steg ett med 11h skoldagar nio dagar på raken är avklarade sedan i söndags - nu skall jag tenta av ämnena och valde en extremaggressiv approach - att tenta av anatomidelen som de rekommenderar att man pluggar 30 h till. Imorrn. Imorrn ska jag kunna en sjuhelvetes massa muskler, ursprung fäste och funktioner. Jepp, och det finns faktiskt en chans, om än liten att jag klarar det!

För övrigt har jag träffat helt makalösa människor. Helt underbara. Vad skulle jag ta mig till i skolan om de inte var där? Jag skrattar varje dag, ibland så jag gråter. Bara sådär.

Eric, jag och skelettet, det här är hur jag spenderar mina dagar.

När jag inte går på amerikanska restaurangkedjor och firar valentin efter alla andra.

Eller lyssnar på Cornelis på Cirkus

eller fikar med grabben min

eller umgås med favoriterna.

Nu försvinner jag mer eller mindre in i en vakuumzon där varje dag består av 11 timmar i skolbänken. Skolväskan packad, med både matlåda och en Celsius. Var tvingad att börja dagen med en Bamyl Koffein för att råda bot på den skallebang alla gapiga fulla människor på tunnelbanan hem planterade inuti min skalle inatt.

Tills vi ses igen får ni nöja er med en liten klätterfilm. Jag klarade den lila leden inklusive ett överhäng (helt enkelt när man klättrar mer eller mindre horisontellt upp och ner) i torsdags (AWESOME!) men när vi skulle få med det på film - ja då klarade jag det inte såklart (med "att klara det" menas att jag kom upp till greppet jag missar och vidare uppför väggen).
Man får inte använda grepp som inte har samma färg som leden man klättrar.

Klockan är blott elva och ändå har jag hunnit

1. Varit först in på ICA när de öppnade med mina pantflaskor
2. Handlat mat
3. Lagat två långpannor fläskpannkaka och en långpanna tacopaj (anledningen till denna arla och omfattande matlagning är att jag måste ha matlådor i mängder nu - imorgon drar PT steg 1 igång med 11 timmars skoldagar i 1,5 vecka. Jag kommer således vara helt död och inte besitta kraften att laga någon mat, och nåt färdigmatsträsk vill jag ju inte hamna i nu när man ska bli PT!)
4. Tvättat 6 tvättar
5. slutligen: varit ute med Nessla

När andra trånar efter Elin Klings kraktioner som släpps idag så hängde jag (nästan) på låset till Addnature - vinterkampanjen drog igång och jag hade sett ut några saker som tilltalade mig från Houdini och Patagonia. Inte anade jag att jag skulle bli kvar och hänga med en kille från personalen och snacka klättring, snowboard och utrustning hur länge som helst! Mycket trevlig förmiddag, och så nöjd jag blev med det jag fick med mig hem. Sötast var nog spontanköpet av handledsvärmare för barn som passade ypperligt på mina yttepytte små händer/handleder!

Vad brukar ni göra efter ni har kommit hem efter ett morgonspinningpass? Stretcha? Dricka mer vatten? Duscha?

Vad jag gör? Pumpar Creedence Clearwater Revival och dansar i köket, but of course! *drar ner den mentala cowboyhatten i pannan* Let's go darling!

Undertecknads förberedelser kl 06.00. OCD på den du!

Femton meter! Jag har klättrat femton meter upp. Utan att ens blinka över hur högt det var. Först när jag kom upp och tittade ner reagerade jag på att det inte var en bekväm sträcka ner direkt. Träningen började inte så bra, jag föll nämligen från 2,5 meters höjd det första jag gjorde när jag bouldrade. Landade på fötterna, slog hakan hårt i bröstet och bet till rejält i underläppen. Ett tag efteråt var jag helt borta, jag kände hur jag inte befann mig i min kropp eller hjärna. Riktigt läskigt!
Men som gammal hästtjej vet jag precis hur viktigt det är att komma upp i sadeln igen, så efter ett tags vila och debriefing med Martin var jag på ett igen och idag känner jag inte alls av nacken utan vill bara krita händerna, trycka ner fötterna i klätterskorna och köra igen! Igen! Igen!

Lyckades fånga när Martin gjorde en sk dyno (dynamic move) alltså när man tar sats, hoppar och släpper all kontakt för att nå ett grepp utom räckhåll. Sjukt häftigt, se själva:

Hur börjar ni er fredag? Jag har börjat min med att göra en ny skrivbordsbakgrund åt mig själv med några ord jag hittade och tyckte väldigt mycket om:

och i min åsikt blev den minsann rktigt lyckad!

Jag delar gärna med mig av denna bakgrund om det är någon som är intresserad, då det är ord jag hoppas ni kan ta till er denna fredag (och alla andra dagar).

Igår var det dags för något jag saknat och längtat efter: långpass spinning. Halvfull sal på F&S Hornstull, med mestadels medelålders män inkl top notch utrustning och kräsen smak (flera som bytte sadlar hit och dit tills de hittat rätt) och lilla jag! På första parkett med kraft i benen  (3/9 för skönt rundtramp) och så var vi iväg! Hela salen andas en helt annan stämning när det är långpass på G. Det är mer meditativt och lugnt. I like!
När ledaren säger "detta är en halvlång backe - låten är 7 minuter. Då kan man blunda säkert utan att riskera att missa en hel låt av positionsbyten hit och dit och upp och ner.

Nästan 105 minuter med slutna ögon! In my mind rullade jag backe upp och backe ner på perfekt asfalt. Någonstans där de har bra cykelunderlag är på Mallorca, så det var där jag trampade omkring i min ensamhet. Underbart!

Efter nedcykling, stretch och dusch satte jag mig en stund i bastun och njöt av att bara vara. Jag kan knappt förklara vilken underbar kväll jag hade igår!

Rejoice! Re(strandsmedjands)joyce! Mopsen är tillbaka i hemmets lugna vrå och tar igen sig. Hon var så glad att se oss där hon satt och skakade galler ute på Värmdö. Hon sitter och slöar tätt intill det varma elementet och är ganska borta, om man säger så..

På väg ut till Värmdö stannade vi vid Maxi stormarkand (åh va jag önskar att vi hade en sådan enorm affär närmare - de har ju allt!) och handlade saker till att pyssla med. För mig är julen inte komplett om det inte doftar av nejlikor och apelsiner hemma. Köpte även lite julkvistar till den förhatliga gluggen i sovrummet som man inte kan dekorera på något fiffigt sätt. Har ni också en sådan plats i era hem? En hörna/vrå/utrymme/glugg som är helt omöjlig att "få till"? Nåväl. Nu har även lite jul flyttat in i sovrummet.
Och välbehaget sprider sig i kroppen när jag sniffar på mitt nya pyntfat, det vill jag lova!

Jag har ett erkännande att göra. Den här ramen.. den köpte jag 12/10......2009! Den har flyttats från en plast till en annan, och så många kvällar har jag tittat på den och tänkt: imorgon! Då! dååå ska det hända saker.

Idag kom de två foton på Nessla som vi köpte när hon var fotomodell och detta fick mig att välja ut fler bilder till ramen och iväg begav jag mig till fotoaffären med ambitionen att äntligen färdigställa ramen. Men tji fick jag - de kunde bara skriva ut i formaten 10x15 och 15x20. Vad är det för stil?? Så jag gick hem och fick ramen halvfärdig. Resterande kopior får jag på posten, men när de kommer är den i alla fall KLAR! Och så ska den bara upp på väggen också......

Något som i alla fall är helklart är mina julklappar. Ikväll slog jag in den sista som också varit den knepigaste: grabbens. Men nu vilar alla tryggt under granen och räknar ner tills de hamnar i händerna på de rättmätiga ägarna!


Imorgon är det dags för Nesslas andra och sista operation. Klockan 10 väntas vi ute på Värmdö och även om jag vet att det med allra största sannolikhet kommer att gå fint så är det en olustig känsla jag bär runt på. Så pass olustig att det enda jag känner för är att bädda ner mig i vår nya lyxsäng (bilder kommer - den är fantastisk!) och försöka somna så snabbt som möjligt. Hållt tummarna igen för mopsen!

Redan första advent började jag slå in julklappar, men nu känns det mer på riktigt. Jag har alltid ett tema på mina julklappar och i år är det polkagris. Nöff nöff altså.