HAHA. Den här länken var ju klockers! Meddelandet längst ner är verkligen avskräckande. Ingen vill väl att två kineser skall se nedlåtande på en??

*  Några av namnen är utbytta.

Det är många snabba saker man skall akta sig för. Snabba kolhydrater, snabba bilar, snabba beslut. Och snabbisar, as we all know them. För alla vet, de är inte snabba.
Varför kommer tanken på en snabbis alltid upp när man är stressad? Som när man skall åka till Uppsala när som helst, och egentligen inte har någon tid för något alls? Snabbisen kan med enkelhet bli utdragen, så att man blir upp mot en timme försenad till födelsedagsmiddagen.
Det som ändå får en att fatta det där något förhastade beslutet är tanken på att det i slutändan alltid är värt det. fastän man får slänga sig iväg i all hast! ^^

Hade lite otur med föda idag. Tog hem från Tre Indier igår och käkade framför tvn, Tobias åt upp resterna imorse. Min cooldown på indisk mat är cirka 6 månader. Största osis någonsin, för Tobias lillasyster hade ställt kosan till en indisk restaurang i Uppsala idag. Jag kunde inte. INTE. Jag bara satt där och bläddrade igenom menyn och kände mig som världens mest oartiga person men även om jag hade bläddrat igenom den en miljon gånger till hade jag ändå inte hittat något jag var sugen på. Så jag drack en cola. På en födelsedagsmiddag. Inte konstigt om hans familj anar ugglor i mossen, antingen anorexi (ja med en titt på denna körper kan ju det uteslutas) eller en nyinförskaffad fobi att äta inför andra.
I vilken fall som helst bar det av till Hemköp och en ost och skinkpaj lyckligare sitter jag här hemma.
Skall till och maila min kostdagbok till Lina (Lina jobbar på Paulúns näringscenter och skall hjälpa mig med min kost)

Jo. Jag kom och tänka på en sak ikväll. När jag blir uttråkad i en fas i livet så bubblar det alltid en obotlig lust att radikalt ändra på något i mitt liv. Utseende för det mesta. Nu funderar jag på att klippa av mig håret (även att pierca mig alt. tatuera mig). Jag kom ihåg hur mycket mer levande jag kände mig som riktigt riktigt korthårig. När man sminkade sig så framträdde det så mycket mer och man slapp den urbota tråkiga hästsvansen.
Jag ska browsa på frisyrer nu. I'll be back.

Fortfarande i exil. Den oskrivna lagen om att hantverkare alltid blir försenade gäller fortfarande. På tisdag får jag komma hem, till det nya badrummet, tjo!

En extremt glad nyhet är att Basement Jaxx kommer till Roskilde. 2004 stod de för den alldeles mest svängiga konserten - utan tvekan. Jag funderar på att köpa två biljetter och sälja den andra för svindyra pengar dagarna innan festivalen börjar, moahaha.
Sommaren ligger så otroligt långt bort känns det som. Allt snö och slask, kalla tår och frusna lår gör att värme, midsommar i halmstad, roskilde, sommarkvällar på mosebacke känns ljusår bort.

Mina tänder värker, värker och bultar. Var på den mest noggranna undersökningen någonsin gjord. Röntgen, fotografering och en himla massa fackspråk ovanför mitt huvud.
Och chockerande nyheter:
Gingivit!
Första stadiet till tandlossning, FFS!

Kom hem, gick loss med tandtråden, blödde som en stucken gris och nu kan kan inte låta käkarna nudda varandra såvida det inte finns en inneboende längtan efter oumbärlig smärta.

Och snöar gör det också! Mamma sitter insnöad nere i Skåne och siar att snöstormen skall vandra norrut. Snälla gör inte det, försvinn in över Finland istället. Orkar inte med mer snö.

I min systers kvarter finns det ett ställe där man kan få thaimassage. Funderar på att dra dit och se om de har drop in, massage för min rygg skulle vara finfint.

Jag lever i exil. Sitter hemma hos min syster, är helt slut minst sagt. De senaste dagarna har varit rena rama slitet, jag har bl.a spenderat sammanlagt ett halvt dygn på Bauhaus (efter dessa långa timmar a.k.a böghus), har ingått telefonsamtal med plattläggare, mamma (bara för att jag skrev hennes namn ringde hon ang hatthyllor), snickare, kakelslottet ungefär en miljon gånger, over and over. Killen på kakelslottet varnade mig t.o.m för cancer i hjärnan efter mina många samtal under den timmen vi spenderade där ute.

Om det inte framgått av mitt brutala klagomål och kungörande av hur synd det är om mig så håller badrummet på Möregatan att renoveras, med start igår. Förmodligen klart på söndag om allt vill sig väl. Måste duscha så långt in i hörnet jag kan för min glasvägg som skall monteras upp levereras först om 2-4 veckor. Men vad gör det?? Jag får världens fräschaste badrum med glasmosaik på golvet - SÅ grymt vajjert!

Och imorgon kommer Tobias, det är Ratatat på Debaser och på lördag Bluemoonbar med Lisa och hennes Gävlevänner.
TJO!

Vi funderar på att låta ourvariable göra comeback. Visst, bilddagboken är smidig och "bra" men så mycket brister att man kan bli tokig. Tack mattias för att du upplyste mig... ^^
Har glömt bort typ det mesta om hur vi gjorde förra gången så det blir att läsa på lite. Vi vill bara ha ett eget ställe i etern igen, nu när allt är bra.
Designförslag kan bli nödvändiga.

Ikväll har jag genomlidit den jobbigaste IBS attacken på länge. Fick ligga i fosterställning på golvet, kunde inte sträcka ut benen för då högg det till i tarmarna. Efter ett tag försökte jag göra lite pilates och andningsövningar, tänka bort smärtan, massera tarmarna (fy fan va ont det gör!!)

Jag är så less på det här. Alla andra i familjen Walldén bakar pizza medans jag ligger i kramper på golvet och kan knappt ta mig upp. Ska väl pallra mig iväg till ica och köpa lite proviva tillsammans med Tobias. Hade aldrig klarat att ha det såhär om han inte funnits där för mig, det är så viktigt att ha någon att prata med när man känner sig totalt alienerad.

Tänk de lyckligt lottade som aldrig reflekterar över att de har ett tarmsystem. Som kan äta vad de vill utan att behöva oroa sig för om den huggande känslan skall utlösas om några timmar.
Bäst mådde jag förra våren när jag var gravt deprimerad utan någon tillstymmelse till aptit och levde uteslutande på proviva. Magen har aldrig fungerat så fint.. Men det är inget vinnande koncept i längden.
Å andra sidan lever jag hellre med näringsbrist än med ibs.

Jag känner mig less och ledsen. Ska till Pauluns näringscenter på tisdag för att göra Bod Pod mätning och få kostråd, sen på kvällen är det dags för den månatliga sköljningen.

En frisk människa önskar sig tusen olika saker medans en sjuk bara önskar sig en; att bli frisk.

Här sitter jag uppe i ottan och ser över min ekonomiska situation inför denna kärlekens dag då givmildhet genomsurar människors beteende så till den milda grad att de glömmer bort vad som är mycket viktigare än materialism, nämligen mina kvasiintelligenta sanningar som alla redan vet! Bah!

Har börjat föra kassabok, något jag trodde bara 40 talister och snåla människor gjorde, och jag är mer än chockad över vad jag lägger mina pengar på.
Till synes ingenting! Och ändå bränner de hål i plånboken och ramlar rakt ner i prins Johns skattkista!
Jag tycker jag försöker planera min vardag så ekonomiskt som möjligt, frågan är ju om man lyckas. Med tanke på att jag står helt utan inkomst är det väl fruktansvärt naturligt att pengar rullar ut, men inte in. Ändå är det jobbigt att se nivån i pengabingen sjunka konstant.

Det känns inte bättre med vetskapen att jag förmodligen måste genomgå ett par hundår i yrkeslivet innan jag överhuvudtaget kan börja tänka tanken på att tjäna in storkovan. Det som ligger framför mig nu (såvida ingen mirakulöst svarar positivt på mitt brev) är att erbjuda praktik. Gratis sådan. Egentligen vill jag tänka "on your bike sunshine" åt hela förslaget - ska det vara så förbannat svårt att få anställning här i stan?
Det verkar som det, och det är därför gott folk som jag har sökt jobb i...............Gävle. HA!
En salong som sökte hudterapeut och desparado som jag börjar bli nappar jag på varje bete.
Sjukt om jag skulle få jobbet, vafan skulle jag göra då? Homecoming Queen.

Det känns som fredag idag! Har varit på förhandlingskurs för säljare i två dagar med sista dagen idag och så är tobias nere och (h)äls(k)ar på, vi har ätit sushi och tagit del av varann.

Kursen var verkligen intressant då kursledaren John fick oss att inse att det är så otroligt mycket grundläggande psykologi inblandat i alla förhandlingar, både privata och officiella. Under dessa två dagar fick vi mycket nya infallsvinklar och olika lösningar till förhandlingssituationer där man "kört fast" och jag känner verkligen att jag kan unvika många fallgropar bättre nu.
Deltagarna hade igår lite svårt att förstå varför jag var där, de kunde inte placera mig i ett fack för det stod ju inget företagsnamn under mitt förnamn, men när jag presenterade min vision så var det några som blev väldigt intresserade och det kändes väldigt upplyftande och roligt.
Det var speciellt två norrlänningar från Örnsköldsvik som hela tiden pratade om att jag måste expandera i deras stad då det råder extrem tillväxt där och när vi skildes åt fick jag t.o.m en kram av Hasse och Per! Två män med 30års erfarenhet av företag som trodde på mig, det kändes så.... bra, helt enkelt.

Känner mig mer positiv inför framtiden än på länge!

Jag avskyr min lilla egenhet att browsa på saker jag verkligen, verkligen vill ha fastän jag verkligen, verkligen inte har råd. Som typ dvd boxen med sjuttiotalets garanterat bästa deckarserie med universums bästa ledmotiv. Eller varför inte alla säsonger av sex and the city, på ginza var boxen bara jättedyr inför alla hjärtans dag och inte oresonabelt dyr...
"Du får dessutom en ask med finaste belgisk lyxchoklad, Duc d'O, 250 gram (värde ca 100:-) helt utan extra kostnad!"
MAN FÅR CHOCKLAD!!

Jag kan fortsätta i all evinnerlighet, med dessa halsband t.ex som jag inte vet vilket jag skall bestämma mig för jag vill ha ALLA. Och då menar jag ALLA. Jag kan inte för något i världen bestämma mig för vilket som är finast. Det är nästan så jag kan börja gråta, dels för att jag är så velig och för att min materialism är allt annat än avundsvärd.

Men det är lugnt. Om jag sparar ihop till 5669 riksdaler så har jag råd. Men jag undrar om min starka åtrå för dessa ting kommer vara lika stark om sju år och fyra månader. Då har jag säkert hittat nya saker att obsessa om.
Men en positiv grej är ju att om jag någon gång skulle få någon av dessa sakerna i present skulle jag bli själaglad. verkligen. ni anar inte. Fo shizzle ma nizzle!

Haha. nu ska jag gå och ringa mina en miljon samtal som jag måste beta av varje dag. Det känns faktiskt lite som om jag vore en parolee.

BAH! Precis när jag skall spara och publicera hittar jag ännu ett objekt....

Yay, nu sitter jag med min avi för böckerna jag beställde i min hand. Ska bara tvätta och dammsuga klart sen springer jag på lätta steg till Nicos Video & Spel.

Eller... nu när jag läser närmare så står det "hämtas efter kl 15". Va fräckt! Jag vill ju ha min lektyr nu.
fräcka posten.
då var det att vänta då...