Förra gången vi var i New York blev Tobias jagad av små chassiderjudar med korkskruvar. Stackare, han som handsvett och något mörkt i blicken av religionsutövare. Jag drömde om en annan religionsutövare inatt nämligen Helge Fossmo. Han skulle testa kostym och sa att "snittet blir snyggare om man ror på gud" eller något i den stilen. Mina drömmar är alltid häpnadsväckande - ingen lämnas oberörd.

Idag har min fina barndomsvän Malin varit här, vi har ätit sallad och pratat om allt mellan himmel och jord. Tänk va roligt det är att ha kontakt med barndomskompisar! Det blir något speciellt i relationen när man kan säga "kommer du ihåg när vi var små och det här och det här hände.."

Mopsfröken har åkt på retreat i Vasastan hos min syster och svåger - hon kommer bli så bortskämd - snällare hundvakter finns nog inte!

Förra gången vi var i New York var det också födelsedagsfirande på G, storasyster fyllde 30

Vi åt födelsedagsmiddag på Markt

Tobias spelade basketmatch på NBA training grounds

och vi var alla systrar samlade.

Back to pack.

En sak jag är bra på: hitta födelsedagspresenter i god tid. Det är två månader tills min älskling fyller år (och bara 9 dagar tills den här bönan fyller 25) men jag har redan klickat hem en födelsedagspresent som jag vet att han kommer älska.

Besökte Johanna på Sure Baby Yes idag, och gav henne fria händer. Sedan jag hade löshår på bröllopet har jag blivit besatt av tanken att ha midjelångt hår, och fick goda nyheter - jag kommer klara av det! Mitt hår är av superb kvalitet (jag har haft alla tänkbara frisyrer och mitt hår är alltid fräscht och starkt) och kommer klara den två år långa resan mot långt hårsvall.
Det blev ny färg och lite uppklippning för att lyfta den tunga draperikänslan jag haft nu. Mycket nöjd, Johanna och jag går tillbaka till 27/5 2006, och jag har ALLTID lämnat henne med ett leende på läpparna, nöjdare kund har hon nog inte!
Nu går hon på mammaledighet och jag sörjer.

Åh, vi ska åka till six flags som är ett nöjesfält i New Jersey, badaboom - jag som älskar fart och fläkt kommer få adrenalinutsöndring så det räcker och blir över, de har de nämligen Kingda Ka:



Ynka två dagar kvar!

Jag har varit frånvarande. På bloggen, men även mentalt. Nu är jag mer med i gamet igen. Jag jobbade min sista dag igår, och är väldigt spänd på vad livet har för nya äventyr på gång för min del. En stor glädje och förväntan känns inför New York resan nästa vecka. Om en vecka sitter vi på Union Square och myser!

Sommaren var kort. Jag hade semester i augusti och gjorde då två saker: var på min systers bröllop i Mölle och fjällvandrade med Sarah i Lappland. Åh! Båda var helt fantastiska upplevelser, såhär såg bröllopet ut:

14e augusti, Mölle kapell. Cedric, stilig som få och Mimmi, vacker som en dag.

James, var best man och min syster som kramar om Cedric på bilden var tärna.
Jag sjöng Ronan Keatings låt "This I promise you" och Tobias spelade gitarr. Dagen till ära
hade jag underbart långt löshår, och kände mig så snygg!

Jag höll tal till brudparet, såklart.

Bredvid mig hade jag min snälla, underbara, fina kusin Ulrika som är PT här i Stockholm.

Dagen efter var det softande som gällde. James och Nessla kollade på fotboll och mös.

Padjelanta förtjänar ett helt eget inlägg med bildbombning, för det var det mest rogivande, roligaste, finaste jag varit med om. Sarah är det bästa resesällskapet ever!

Efter fjällen så har jag fått nytt perspektiv på saker och ting. Det är mycket som ska processas och gås igenom. Men räds inte vänner, jag är OK!

Idag var jag riktigt deprimerad när jag stod vid kopiatorn och hörde regnet smattra mot fönsterrutorna. Vidare blir det inte bättre av att jag hör folk säga saker som "jaha, då var denna sommaren över" "höstmode" "höstrusk".
Är det ingen som har förstått att jag inte har haft semester ännu?? På fredag så far vi till bästkusten och Frösakull. En vecka i Halland/Skåne med inplanerat bröllop och inte så mycket mer.
Bila upp till Stockholm nästa måndag, på tisdag kväll går nattåget till Gällivare med finaste Sarah, en veckas fjällvandring. Så sommaren - nej den är inte över! Inte förrän JAG också har haft semester!

Skulle väl egentligen bara browsa inne på Naturkompaniet på min promenad hem från jobbet, men kom på bättre tankar: att jag skulle fylla på fjällpackningen avsevärt och kom därför därifrån med en buff, två merinoullströjor och ett par tunna handskar. Sådär, nu är jag definitivt klar!

Det ösregnar.. hemma står mina vibrams och kallar på mig. Jag längtar.

Igår gjorde jag husesyn hos min gode vän Martin som köpt lägenhet i västa skogen. Mycket mysigt! Från coh emd nu heter det sherwoodskogen.
Vi hade musikquiz och kom fram till att vi båda är relativt bevandrade inom musik, kollade på Stephen Frys program QI, Family Guy och gjorde egna "alla barnen" - skämt. De höll relativt god nivå, men Martins hade en elakartad underton tyckte jag nog. T.ex "Alla barnen åt fint utom Josefine, för hon var ett svin." Whats up with that?
När jag sen skulle ge tillbaka med samma mynt kom jag inte på något som rimmade på Martin, och jag fortsätter gå bet. Någon som kan ett med Martin? Hilfe, bitte!

Angående sängen hade vi bestämt oss igår. Fick reda på att SOVA har en fördelaktig avbetalningsplan på 6 månader och skulle slå till. Då visade det sig att man är tvungen att ha haft en fast anställning i sex månader för att kunna bli accepterad. Någon som känner för att stå som köpare av vår säng och som vill få betalt av oss i 6 månader? Anyone?
Tobias säger att hans kall köpa en strandmadrass (!!) från Granit och sova på golvet från och med nu om det inte blir någon säng. Sängsituationen i det här hemmet är alltså fullt ut katastrofal.

Det ösregnar ute och det är två dagar kvar tills jag får semester. In i kaklet, sista spurten nu. Pragmatismen och  känslan för effektivitet är på Topp (no pun intended)

Igårkväll styrde vi kosan mot Hjorthagen, killen och jag. Vi hade blivit rekommenderade av Tobias tjejkompis att gå till sångpedagogen Ceca om det fanns några frågetetcken inför vårt framträdande på min systers bröllop nästa lördag. Då jag inte sjungit "ordentligt" på flera år kände jag att det verkligen behövdes. Man vill ju inte ha några fula skarvar som tittar fram dagen tilll ära.

Vilken människa! Hon kan vara en av de varmaste, mest öppna och hjärtliga - samtidigt strukturerade och proffesionella personer jag någonsin har mött. Hon tog bokstavligt talat emot oss med öppna armar, avdramatiserade all uppsjungning och teknikövning så att jag inte behövde känna att jag skulle visa mig på styva linan och gav oss ovärderliga tips på hur vi skulle framföra låten som är Ronan Keatings  "This I promise you".

Och som hon förbättrade min sång, och vårt framträdande! Herregud, nu låter det ju riktigt bra! Kan inte vänta tills vi står längst fram i kapellet och skall sjunga, det känns som vi är på safe grounds. I tunnelbanan hem skakade vi hand på att vi ska repa 15 minuter varje dag, så att muskelminnet i stämbanden aktiveras. Ceca sa att det lät bara säkrare och renare varje gång jag sjöng låten så nu blir det att sjunga, sjunga, sjunga! Och vet ni? Jag blev så himla upprymd, sprudlande och peppad av att sjunga med Ceca så nu vill jag absolut gå hos henne regelbundet!
Cesa har både varit sångcoach i Fame factory, coachat musikalartister samt bl.a: Loa Falkman, Robert Gustafsson och Suzanne Reuter.

Avslutningsordet blir eufori.

Som vi har tumlat runt i sänghalmen idag! På mage, på rygg, på sidan. Ny säng står på inköpslistan sedan ett halvår tillbaka då den vi har nu är katastrofalt oskön. Tobias sover faktiskt hellre på golvet! Så ut till Sickla köpcentrum begav vi oss, och Atlantis Sängspecialisten och Sängjätten besöktes. Kontinentalsäng, det är det vi vill ha efter att ha haft ramsäng i fem år.
Nu vet vi vilken hårdhet vi skall ha. Svårigheten var att enas. Jag hittade min perfeka säng i ena affären, och såklart hittade Tobias sin favorit i den andra...

På tisdag blir det ett besök på SOVA Sveavägen för ett försök till att hitta vår drömbädd. Kanske Ekornes Svane Senses kan vara något?

Utöver sängliggeriet ägnade jag mig åt att inhandla ännu mer proviant till fjällvandringen, igår köpte jag frystorkad mat från bland annat Mountain House till mig och Sarah så det stod härliga till! Och härlig var även den innehållsförteckning jag fann på påsarna innehållandes Potatis och lax i krämig dillsås, lyssna till det här: potatis, mjölk, lök, lax, grädde, vegetarisk olja, mjöl, dill, peppar och salt!
Mountain House, som kommer från Oregon i USA är världens största varumärke inom turmat för friluftsliv. De startade med att förse NASAs astronauter med mat i rymden! Skillat folk alltså.
Barsen jag köpte kommer från Natural Balance Foods, heter Trek och är fria från genmanipulerade ingredienser, tillsatsämnen och socker. Den med mixed berries innehåller
Dadlar (42%), Sojaflingor (15%), Russin (14%), Hallon (0.5%), Jordgubbar (0.25%), Ginsengextrakt, Ginkoextrakt, Äppeljuice, Havre.

Jag kan knappt fatta att det bara är drygt två veckor kvar tills vi beger oss av med nattåget mot Gällivare, sedan buss till Ritsem, sen båt, sen: Padjelantaleden... Jag längtar innerligt!

I fredags hade jag, med mina allra mest framfusiga förhandlingsgener lyckats weala och deala mig till att om jag bjöd Tobias på vilken mat han än var sugen på så skulle vi storstäda vårt källarförråd. I win!

Vid 20 tiden masade vi oss ner för trapporna och stod ett tag utanför dengallerprydda dörren och bara stirrade. Mayhem. Är det något jag avskyr så är det att inte veta vad som finns i vilken låda, bara vetskapen när man ska leta efter nåt att "det är här inne.....någonstans" ger mig allergiska utslag.

Anledningen till att jag fick sätta in det starkaste av vapen: matmutan var för att de flesta lådor var fyllda av saker han hade med sig när vi gick från särbo till sambo för två år sedan. Gamla fodral till datorspel, cd skivor, böcker osv osv (med betoning på vidare)

En sak man ska tänka på när man flyttar ihop med en musiker: Ett komplett trumset, ja det tar upp iaf en tredjedel av ens 5x5 m stora källarförråd. Det är pukor, ställ, stolar och pedaler samt en herrans massa småpryls som inte är stapelbara. Och där surnar jag. För i mitt perfekta källarförråd är allt stapelbart och lättmanövrerat. But no.

Men så, efter några timmar: voilà!

Så kom vi iväg till gymet till slut. Ockuperade lilla hallen på F&S Skrapan och tog mig t.o.m friheten att utnyttja ljudsystemet med egen medhavd musik. Uppvärmingen blev av den sort Tobias gör på MMA träningen ute på Nacka Dojo, dvs lite löpning runt salen med inslag av rörlighetsträning.
Snart slogs och sparkades vi hejt vilt och jag försökte mig tillochmed på att lära Tobias en bakåtsparkar. Svetten lackade och passet avslutades med äkta, äcklande fysträning av den värsta sorten.
Man står i plankan/startposition till armhävning bort från mitshållaren, och hoppar runt ett halvt varv på tå och händer. Axelpartiet får verkligen träna här, genom att trycka ifrån för att lyfta samtidigt som man ska snurra steg för steg. När man roterat ett halvt varv ska man upp och sparka 10 st yxsparkar. Sedan ner, och hoppa runt igen. Upp - 9 yxsparkar. You get the point. När jag är nere på 2 och slutligen 1 är jag så slut.. maxpuls!
På tal om sparkar; det här är bland det roligaste jag vet.  Double Back-leg roundhouse kick.

Sedan excentriska crunches där Tobias sitter på min knän och trycker ner mig i golvet när jag nått ända upp i min crunch. Min enda uppgift är att hålla tillbaka ända ner i golvet, och det svider, må jag lova! Sedan plankan i en minut, och efter det utfall med ena benet bakom mig på en bänk.

Sen - död död död i musklerna. Och det är då man åker ut till Forum Nacka och strosar i affärer/uträttar ärenden som hamnat på hyllan i 2 timmar. Bästa nedvarvningen!

På valborg försvann mitt körkort. Sorgligt kan tyckas, jag såg ut som en krympt brat och hade världens i särklass minsta namnteckning på detta, allra första exemplar. Inget att göra åt saken, det försvann och kom inte fram. Polisanmälde det innan någon 16åring stal min identitet och försökte köpa sprit på krogen.

Sedan dess har jag kommit släpande med mitt pass vart jag än har gått. Och när vi nu snart ska bila genom Svea rike kändes det ytterst passande att få tummen ur och fixa ett nytt: alltså: jag gick och skulle ta nytt körkortsfoto igår.

Plats: Sveavägen
Butik: Japan Photo
Resultat: Jag såg för helvete ut som John McCains dotter. För det vet ni väl vem det är? Republikanen som stred mot Obama om att bli president? Han med kinden? Ja, precis! Han med kinden!

Jag. såg ut. som. om. jag hade. en BÖLD. på ena kinden. I KID YOU NOT. Till och med Tobias gick ur rollen som snäll pojkvän "du-är-alltid-fin-hur-du-än-ser-ut-älskling" och erkände den slående likheten.
Här är John McCain, för alla ni som fortfarande inte vet vem jag pratar om. Tänk er hans evil spawn som jobbar som yrkesmördare. Där har ni mig på mitt potentiella körkort i TIO år framåt.

Jag tänkte nej. Det går inte. Skit i att jag har betalt 199:- Nästan två hundra kronor för att bli förödmjukad i tio år. Jag kommer bli nekad på krogen!
-Nej tyvärr, du har
1. En böld på kinden
2. Mördarinstinkter

Det måste finnas ett annat sätt. Och här når vi skatten i slutet på regnbågen. Det finns ett annat sätt, och det sättet stavas fotoautomaten.se. Mina vänner, så här gör ni om ni vill ha ny ID bild.
1. Ta en bra bild på dig själv med digitalkamera, i bra ljus, rakt framifrån
2. Ladda upp den
3. Beskär den
4. Godkänn och ladda ner den på skrivbordet
5. Lägg över på usbminne
6. Gå till samma ockrare som tog två hundra pix av dig dagen innan
7. Använd en automat att skriva ut in karta med 8 kort på, som du fått gratis från ovan nämnda sida
8. Betala FEM kronor för din utskrift
9. KLART

Fem kronor. Jag upprepar: fem kronor. Det är så värt 200 kr att INTE få se ut som John McCains dotter i tio år.

Nu ska jag göra alla fashonistas där uppe tårögda av förargning. För mitt fashionsense är diskutabelt, en sak är säker: det är inte fastställt och kategoriserat som något. Ingen label, alltså.

Idag har jag en somrig, söt  tunika på mig (wow, det är verkligen första gången jag skriver vad jag har på mig)

en fashonista hade kanske kompletterat denna look med ett par kilklackar, eller ett par finsomriga sanaletter. Jag tar det jag tycker är absolut snyggast:

mina Nike Lunar Elite. Jag älskar att bryta av något sockersött, som annars hade smakat sliskigt i gommen med ett sportigt inslag, och om jag fick välja skulle jag nog gifta mig i dessa skor. Sköna, snygga och lätta.

Sådär! Efter 4,5 års bloggande har jag klarat av min första dagens outfit. Och ett fashion statement. Det var väl inte så svårt? Men vänta...skriver folk om deta här varje dag??

Nja. Då skriver jag nog hellre en recension på spinningpasset jag var på igår kväll, eller det jag ska på ikväll. Men vi får se. Snart ser ni kanske Fine i konstiga poser, med skyhöga klackar och konstiga hårband.

Never.

Direkt efter jobbet igår stack jag och simmade på Eriksdalsbadet. Ett underbart sätt att varva ner på, att ligga i motionsbanan och plöja i en timme. Tyvärr var det en stackars blivande brudgum som var utsatt för (den tråkigaste, mest fantasilösa) svensexa före mig i kön,och de tog sån tid på sig att betala, bara för att upptäcka att äventyrsbadet var inomhus. Högljudda protester! Då kom de på att de skulle ta nåt simborgarmärke. 4 längder, sen var märket (det rosa) deras! Då de osade alkohol tror jag bara de orkade 2 längder. Vilken uthållig skara.

Satt en god stund i kvällsolen och torkade, hade ingenstans jag var tvungen att vara, någon som väntade på mig eller några jobbiga åtaganden. Skön känsla att vara tillåten att bara vara.


Gick hem i sakta mak och tog tag i det totala kaos som rådde hemma, spelade Miley Cyrus på jättehög volym (ibland, bara ibland tillåter jag mig själv att lyssna på musik man egentligen inte får lyssna på om man vill vara ball och svår, som min högsta ambition är (?)
Nyduschad, otroligt hungrig och filmsugen trippade jag sen iväg på söders gator för att insupa schitzofren filmkultur. Jag hade nämligen bestämt sedan innan vilka två filmer jag ville se, och jag tror inte jag kunde valt två mer kontrasterande:

Precious - en käftsmäll, såklart, men inte riktigt lika hemsk som jag hade målat upp den efter att ha hört vad andra hade att säga om den.
Julie & Julia somnade jag ifrån, haha! Jag gör ett nytt försök idag tänkte jag.

Ska man se på hemsk film så ska man i alla fall inte äta hemska saker. Jag åt goda saker igår, som GI lasagne där plattorna är utbytta mot augbergine och bechamelsåsen har fått ge plats åt turkisk yoghurt.





Stekt halloumi, nötter och äpple. och riktigt, riktigt fin mörk choklad med apelsin. Mörk choklad är den enda jag njuter av i små bitar, för det går liksom inte att goffa. Fyra bitar tror jag att jag åt, utan att ens behöva lägga band på mig själv. Med vanlig choklad har jag förr kunnat äta oavbrutet tills.... tills det helt enkelt är slut, oavsett om det är en paradisask eller tre-för-tio.

Idag är det 4 veckor in i metamorfosen, och fyra veckor kvar. Så nu lägger vi på ett kol. Mindre mat, mer träning. Mindre negativa tankar, mer pepping.
Nu kör jag slutspurten!!

Idag var det dags för provlöpningen av första halvan av banan för 2012 års Jubileumsmarathon. Ca 20 km i gassade solsken från Stadion till Sollentuna Kyrka, med premiär för vätskebälte och långdistans i grupp. Vilken prestation! Skulle jag klarad det?

Jag har varit pirrig och haft fjärilar i magen hela eftermiddagen, det skulle bli första gången jag sprang riktigt långt i hetta. En försmak på Honululu maraton nästa år (vad är det jag har gett mig in på??) och en rejäl utmaning för pannbenet, iPoden fick med eftertanke stanna hemma. Här skulle uthärdas.


På väg till starten vid Stadion, iförd min Nike uniform (inte planlagd!) Jag syns åtminstone..


Det kom fler och fler löpare, när vi gav oss iväg vid 18 snåret var vi säkert runt 100 st!

Första 5 kilometerna gick fruktansvärt! Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, att
det skulle bli tungt var jag övertygad om. Jag ville bryta mest hela tiden, och tänkte bara
negativa tankar. Men! Så vid första vätskestationen så släppte det, och så glad jag blev!
Jag antar att de första kilometerna egentligen bara var uppvärmning.

Away we go again!

happy smiling faces, trots hettan, svetten och smärtan.

vid 14 kilometer grinade jag illa pga en väldig blåsa i hålfoten. Och värmen! Denna värme..

Jag har då aldrig blivit så glad över en kyrktopp. Klockan visade 20 km och målet var nu
nära, så nära! Bara fram till kyrkan och uppför en backe!

Som alltid hade jag oförklarliga krafter kvar så jag spurtade i mål, och löpare från de
snabbare grupperna stod vid målet och applåderade och hejade. "Vilken spurt" skrek någon,
det eldade på mig rejält.
Jag rasade ihop på det uttorkade gräset vid minnesstenen för maratonloppet vid OS 1912. 2 timmar och 37 minuter var jag ute och sprang, sammanlagt 20.97 km.

Det här är det jobbigaste, smärtsammaste, fruktansvärda jag någonsin gjort. Temperaturen låg mellan 26-31 grader, långa sträckor sprang vi i gassande sol. Men! jag klarade det!!!

På pendeln hem från Rotebro satt jag med en drös TSM:are (team Sthlm marathon) och vi pratade ultralopp, fjällvandring och kajakpaddling.
Det är så jag vill ha mitt liv. Nära naturen med ständigt förekommande fysiska utmaningar. Jag skippar gärna after work, grillningar och festande för detta - det resonerade så väl med mitt innersta jag när de pratade om olika superduperjobbiga lopp de gjort.
I höst är det jag som joinar Team Stockholm Marathon!

En sak till. Många undrar vad man tänker på när man är tre, fyra steg från att ge upp. Idag sprang en osynlig Ingmarie vid min sida och peppade mig och mitt pannben. Bara tanken på att hon sprang bredvid mig gjorde att pannbenet härdades för varje steg. Jag tänkte på hur jag skulle bräka ut mitt skryt här på bloggen, och glädjen över att loppet tagit slut.

Nu är bräkandet över. Jag är trött, benen ömmar och sängen ropar förföriskt att jag ska komma och sova. So I will. Vi får se om jag kommer upp imorrn! :-)

Det blev inget nattlöp, jag vågade helt enkelt inte då tobias inte var på att vara bodyguard. En tidig morgonrunda fick det bli istället. Redan klockan 07 var det 20 grader ute, så det var bara att skynda sig ut innan värmeböljan skulle dra in över stan.

Hade ingen aning om var jag ville springa, det började med att jag tog fel bro över mot Gullmarsplan, sen spirade en tanke om att springa längs med tvärbanan från Globen till Liljeholmen. Bra plan. Dåligt lokalsinne! Till mitt försvar måste jag dock säga att jag aldrig varit söder om söder till fots, så det fick bli en improvisationsrunda.. som slutade med att jag sprang vilse i Årsta i jakt efter Årstabron. Det var stekhett i solen (jag börjar ha second thoughts angående premiärmaran på Hawaii där det kommer vara olidligt (?) hett..) och jag gav mig på den mest inspirationsdränerande raksträckan att hittas i Stockholm. Huu, så tråkigt!

Strax över milen betades av i ett otroligt långsamt tempo. Jag kan inte sätta fingret på varför det gick så långsamt (förutom min uppenbara extravikt som fungerar som en ytterst onödig ballast och därmed drar ner tempot avsevärt) men det kändes inte som att jag hade någon stuns i benen. Däremot sprang jag nästintill hela sträckan med mellanfotsisättning, och det kändes bra! Speciellt i nedförsbackar, då det kändes som att jag kapitaliserade på farten jag fick.

Nåja. Metamorfosen går framåt, om än i ett tempo som mitt rastlösa överego inte är nöjd med. Jag försöker tänka positivt hela tiden och inte unna mig lyxen av negativa tankar. Om jag konsekvent gör rätt val så kommer jag lyckas.
Här är rundan, och ett axplock på vad som försigår bakom pannbenet: