Jag blir så sjukt framtung, om ni förstår vad jag menar, vissa tider i månaden. Det är allt annat än sexigt att känna sig som en mjölkko. Mu? Då hade jag fan hellre varit bregottko.
Jag har alltid tyckt att en stor barm är ett fint tecken på kvinnlighet men när jag vägde som minst i somras och hade obetydlig klyfta (så liten att jag använde bhtopar från barnavdelningen på H&M) upptäckte jag de bekvämligheter som kommer med att ha två lingon på en planka. Och nu? Nu känner jag mig som en av de värsta tjejerna i Moore.
Bröstlyft? ja, något jag länge tänkt på. nej! säger många med enfas, men erkänn - hade du tyckt det varit så roligt att ha haft hängbröst sen 12 års ålder? jag har aldrig lockats av att göra förstoring men lyft... inga betänkligheter där.
genetiken spelar en fula och dumma spratt ibland. Så länge det finns något att göra åt ting man inte är nöjd med såsom träna, äta någotsånär rätt, meditera och vara så harmonisk man kan så tycker jag man skall göra det i första hand för att förbättra ens livskvalitet men annars ser jag inget fel att ändra på kroppsattribut man inte är nöjd med och som man utan ingrepp inte kan förändra.

Dags att börja packa. Inte glömma klubban - ska ju spela bandy med Tobias och David på måndag! Röjjigt och roligt! Imorgon blir det vindrickarpartaj med Sandra och på lördag blir det kalas. Myshelg med andra ord!

No sleep, no sleep. fattar inte vad som är fel, hur jag vissa nätter verkligen inte kan somna. Det har aldrig varit ett problem för mig innan, har somnat så fort jag huvudet på kudden. Egentligen är jag så trött att jag skulkle kunna sova i 14 timmar.
I give up, nu går jag upp och.....går eller något nyttigt.

Jag känner att jag måste delge omvärlden mina erfarenheter om två specifika jeanstyg i byxformat. Underbara jeans numero ett: Le Temps Des Cerises. Äger dessa och även om de är på tok för stora nu sen viktraset så var de mina favoriter under ett bra tag. Tyget är helt underbart slitet och det känns som om jag skulle kunna bli släpad i marken utan att det syns på dem. Dessutom är loggan en riktig ögonfröjd:

Sen kommer vi till mitt hjärtas ljus; mina Robins Jeans. Gick av en slump in på Esther (som nu är nedlagd, buhu) och där hittade jag dessa på 70% rea. Hade kostat närmare 3000 riksdaler men de blev mina för ca 800! De är de garanterat snyggaste jeansen jag någonsin har och kommer att äga, och dessutom en bra måttstock för när man börjar bli lite rund, för de viker sig inte en tum! de är 25" och kommer förbli så till the end of time!
So there you have them, jeansen som är värda att inhandlas!

Jag behöver tips på coola webshops med ting från himmel till jord. Allt från kläder till inredning till pryttel och smycken till stuff. Svensk eller internationell spelar ingen roll. Give me?

Jag måste börja leta praktik... typ NU. Ah svårt ju!
eniro?
najj, man måste ju ha kontakter Josefine!
aha...
men då är det ju svårare än vad jag trodde!
bargh...
imorgon!

Usch... hade huvudvärk redan igår kväll, låg ändå uppe till kl 02 och såg på heroes. Vaknade av att sopbilen skulle hämta glasflaskor, inte direkt plåster på mitt onda huvud, lyckades somna om men vaknade igen med huvudvärk. Har svalt en rävgiftstablett (citodon) och hoppas att det mojnar snart.
ajaj. paralyserande smärta skjuter genom mitt huvud.

och jag som har mkt att göra........ typiskt. Till råga på allt är telefonen fortfarande stelfrusen även fast jag har betalt båda räkningarna som skulle ta bort min överskridning av maxgränsen. Mailat telia men har jag riktig otur så är den inte brukbar förräns på måndag. Jag kan ta emot sms dock, men inte mms, ringa eller smsa.
Msn it is.....

 

fy fasen! jag vaknade av att det luktade sopor, den där hederliga "här ligger allt du inte vill ha blandat och ruttnar" stanken som ibland kan bli väl påtaglig. Tobias fattade inte ett jota av vad jag dillade om men när jag sen påstod att det luktade stekos och kött så blev han varse om att det kanske var så att jag pratade i sömnen?
Nja, i sömnen var det inte men jag fortsatte mässa om stanken som fick mig att vakna så tidigt och till slut tände och sen släckte tobias ett stearinljus för att bli av med den imaginära stanken (gör Eddie Izzards gest för "in my mind") och för att få tyst på mig... Nu är han i skolan och jag har grundligt sökt genom utrymmet under sängen för att verkligen kontrollera så att ingen av oss råkat sparka in en stor soppåse in i den glugg som är max 10 cm hög.
Naturligtvis var det sopfritt därunder. Till och med påsen i köket fick godkänt av min kritiska nos!

But it doesn't stop! sen började jag tjata om att han minsann inte fick åka till Prag en hel vecka bara för att undkomma rättegången mot Jarl här hemma i Sverige. No no no mister! Och här däremot, var det jag som drömde. Eller hade drömt, jag stod ju där klarvaken på vardagsrumsgolvet och läxade upp honom.

Det är snö på marken och regn i luften men jag trotsar vädergudarna för min promenad. Dock med protective plastpåsar inuti skorna.
ah! alas, telia caught up with me. Mobilen spärrad due to att jag nått maxgränsen (ynka 1000 kr) men since jag betalade den inatt så borde jag få liv i min livsnödvändiga kontaktbas med omvärlden. I hope.

På fredag fyller en väldigt speciell person år. Och hon gav mig, alldeles ovetande, en utmaning när hon för en tid sedan bloggade om huruvida hon skulle stanna kvar i sthlm (jag hejade såklart på detta alternativ) eller åka hem långa många mil och fira med familjen. En av frågeställningarna hon ställde sig själv var "många presenter, inga presenter"

Nu blev det ju alternativ nummer ett och jag känner att hon måste känna att det helt klart var värt det. Därför har jag förvandlats till den mest farliga och uppmärksamma lejoninnan 'cause the hunt is on......

Den dag då man tar hem sin lilla valp ligger den dag då det lilla knytet skall lämna jordelivet för de evigt gröna ängarna där ingen smärta eller bekymmer finns så otroligt långt fram att det känns som en evighet dit. Men nu har den evighet gått för min lilla foyvv där hemma och han har drabbats av Cushings sjukdom, en hormonell ämnesomsättningssjukdom. Den går att behandla men han är så pass gammal att vi har beslutat oss för att han ska få somna in snart. Han mår stundtals riktigt bra men vi vill inte hålla honom kvar enbart för vår skull så dagen då han lämnar oss är nära.
Har varit ganska samlad då jag upplevt avsked många gånger i mitt djurrika liv men nu när jag pratade med pappa och hörde honom gny i bakgrunden medans pappa pratade med honom och jag såg honom framför mig så brast något inom mig.
Klart man blir ledsen, men något som hjälper mig att se allt det fina genom den mörka sorgen är Josh Rouse låt Life.

Se djupt i mina ögon: åk till faraonernas land!

Byebye now!

Nej, nu måste jag sova. Tur att varken jag eller tobias äger några mjukisapor. Sleep tight!

Jag? Lyssnar på finsk black metal?! WTF? det är nästan så jag blir tårögd av min skrattattack.
Jo, idag blev jag väldigt konfunderad när jag på min last.fm sida kunde konstatera att min musiksmak hade breddats något... till finsk black metal i form av Wyrd?
Nja, Oskar Hanska som skriker, Tobias samt Johan på gitarr skulle jag inte kalla black metal. Men bra är det!

Wyrdbild och även en av de allra första bilderna jag såg av T (jag blev helt struck av his f*ing breathtaking appearance kan tilläggas..)

Amanda (ickeinsatt, ickespelande noob) då jag förklarade i vilken prikär tid i mitt liv som jag upptäckte det tidskrävande spelet WoW:
"Nej jag kan inte göra denna tentan för jag ska döda en trollkarl där borta"

I klass med Björn Gustavsson i Parlamentet:

Tvättid i gryningen och med en ständigt påminnande huvudvärk önskar jag att jag bara kunde gosa ner mig i sängen och somna om. Men med tanke på att mitt valerina natt-knaprande har blivit mer och mer frekvent så skulle det bara bli en frustrerande upplevelse (dels för sömnproblemet och för att det hela tiden är barnanpassade reklamer på tv.)
Är inte reklam som lockar barn att köpa bratz med hundar ("full uppmärksamhet med glittret som medföljer") FÖRBJUDEN ? (den borde vara det...)
Även om jag skall ge mig in i PR och reklambranschen om en liten stund så anser jag med enfas att det är opassande, det ger mig kväljningar och det spelar ingen roll hur mycket mina barn kommer att tjata på mig, något sådant kommer de aldrig att få. Då får de fan hellre leka med kottar som har tandpetare som ben. Never hurt anyone.

En kompis till mig åt godis första gången på riktigt när hon var 16 (gissa vem som var den skyldiga till att introducera henne?!) Vi träffades i Lindau på språkresa och jag åt bruna godiskastanjer när hon kläckte ur sig att hon aldrig ätit godis på riktigt. Medans hon ännu var liten hade hennes föräldrar gett henne en frukt istället om hon plockat åt sig någon sötsak. För mig lät det det då horribelt avskyvärt men ju mer jag har tänkt på det; hur mycket önskar man inte att ens barn skall slippa vara sockerberoende??

När man inte äter (något alls mer än cambridgekuren) under två och en halv månad så får man tid över att tänka. Mycket filosoferande har det alltså blivit för min del i våras och även nu i höst. Och jag har en fråga som jag klurat mycket på:
Varför krävs det mat/godis/något alls i situationer som skulle klara sig helt utmärkt utan? Ta t.ex filmkväll: hur många känner inte att det är något som fattas om man inte har chips, godis eller läsk? Blir filmen sämre om man helt enkelt skulle fokusera på den som huvudämne och inte vad man stoppade i käften?
"Myskväll", inkluderar inte den också god mat eller godis eller liknande? Myset består väl att man "myser" som i sin rätta benämning inte innebär att man äter? Det är ju ett separat verb med helt annan betydelse!

Mycket alternativintelligens från min sida denna morgon några dagar före jul. Nu skall jag stänga av tvn som vill få barn att tro att en helt vanlig bilbana har något med spiderman att göra. Den säljer väl antagligen för dåligt och de har väl inte tillräckligt god marginal på den så de sätter några småglin i spidermankostymer och spelar vinjetten i bakgrunden för att få de små liven som har tvn som nanny att tro att den är relaterad till denna seriefigur. Crappy television, crappy thinking!

Ingen Tobias, ingen Amanda - ingen som kan hoppa och skratta med mig. Ah! Nu måste jag åka någonstans. Skåne sedan Gävle förslagsvis. Jag längtar efter alla!!

Nu får det vara nog! Är det inte min älskade som jag oroar mig för så är det hans pappa. Vill inte att personer jag älskar skall befinna sig på sjukhus, det passar sig inte. Vill inte behöva tänka på att jag kan förlora dem när som helst, men efter idag blir det så fasansfullt påtagligt. Iskall verklighet. Ingen är odödlig, och livet är så taget för givet. Nu gick det ju bra denna gången, tack och lov. tack och lov.....

Jag och amanda hade julavslutning idag. Vi åt fruktsallad, bytte julklappar och tog hoppbilder med hennes splitternya systemkamera: HOPP!