Klicka på bilden och njut av hans sångröst tillsammans med bland annat Obama.

När jag reser så älskar jag att se bagage som folk har gjort nåt roligt med, som när jag såg ett gäng väskor med dessa adresslappar som så sakteliga åkte förbi på bagagebandet. Ingen tog fel vill jag lova.

Jag fick mopsen nedan av min syster för två år sedan, långt innan vi skaffade Nessla.. tänk så länge jag har varit insnöad på denna underbara ras... Idag är det bara 3 ynka dagar tills vi far till Riga och jag sitter och letar efter söta resattiraljer - dessa öronproppar kanske jag borde ha på Rammsteinkonserten på torsdag?

Extra spännande, för jag har varit där! På den häftigaste resan jag än så länge gjort, i september 2002. Mina amerikanska släktingar (som härstammar från Emmaljunga precis som jag!) har växt upp i en liten by in the middle of nowhere skulle återvända för att fira ett traditionellt bröllop! Kent är från USA - uppväxt i djungel tills han var 15 år gammal, Deborah är från Spanien. Klart han ville visa henne exakt hur det var att växa upp i en hydda en meter ovan marken, utan några av de bekvämligheter vi tar för givet i vårt vardagliga liv men med allt djungeln kan erbjuda.

Vi gäster fick bo i två byar, Naokanane och Itokama. En by för brudgummens släkt och en för brudens. Sen pågick bröllopsceremonin i tre dagar, där det offrades en gris, bruden kidnappades och det delades ut gåvor. Till slut var det dags för själva vigseln och på natten tändes enorma bonfires och dansare från olika tribes kom iklädda fjäderdräkter med trummor och dansade runt eldarna hela natten, till det rytmiska ljudet av trummor och sång. Det var en syn som kändes helt overklig, och lite skrämmande. Men så glad jag är att ha varit med om denna resa!

Vi tänker köpa till en madrassbotten samt skrota den hederliga gamla Malmstommen som nu har fem år på nacken till fördel för... ja, ingen stomme alls. Därför behöver vi madrassbotten, och ben. Från att ha sovit 20 cm från golvet kommer man nu sväva högt uppe i luften som prinsessan på ärten, och mopsen kommer gny missnöjt på golvet då hon inte kommer ha förmågan att slunga sin torso upp bland duntäcken och gos längre.

Jag är frustrerad på ett sätt jag förr inte trodde var möjligt, när jag stryker min hud känns det som sandpapper då frustrationen måste hitta ett sätt att ta sig UT UR MIN KROPP.

Eller nej. Jag trodde bandet som var listat på WoW's hemsida var det eminenta bandet Sunny Day Real Estates försök att komma igen. Men det visade sig att Real Estate är ett helt nytt band med slående likt namn.

Snacka om att bli besviken... jag hade ju åkt dit enkom att sitta i gräset och tänka tillbaka på mitt lilla rum på SSHL där jag kunde krypa upp i min enkelsäng och titta ut på folk som gick förbi nedanför Backa och dagdrömma om hur det skulle vara att träffa han den där killen jag träffat online i verkligheten.

Vissa saker kände jag igen lite väl mycket (inte misshandeln på Kvarnen då) men det jag tyckte allra bäst om i filmen var tre saker:

Tempoväxlingarna

Ljuset
Vinklarna

Låter kanske underligt, men det var verkligen det jag fastnade och det som satt kvar när vi lämnade salongen. Snacka om att jag var paranoid när jag gick runt lite på söder efteråt, jag misstänkte alla för att ha vapen, droger eller i varje fall vara med lite i maffian.

Jag tror att Daniel Espinosa (som likt en själv gått på SSHL) kunde porträttera vissa människor väldigt tydligt då han kände sig som en katt bland hermelinerna och det är alltid lättare att se utifrån på saker och ting än att börja mitt i och försöka hålla ett objektivt synsätt. Men också för att han har sett båda sidorna. Grymt bra film, summa sumarum!

Av: Lovisa Witt

Ni har väl inte missat?

Så jag och Nesslebarnet ska göra en god gärning för de instruktörer som håller på att utbilda sig på hundens hus - vi skall vara testobjekt i deras utbildning. Jag tänker följa med för att se på och förhoppningsvis lära mig ett och annat knep om dessa små bebisdjur. Mina egna iakttagelser är att Nessla måste tillhöra kategorin smartare mopsar, för hon är väldigt lättlärd och klipsk.

Men så är vi väldigt bra hundägare också. Faktiskt, det är vi. Lugna, konsekventa och strukturerade. Fast nu, vid 4 månaders ålder är allt en prövning, Nessla kräver ALL uppmärksamhet och har så mycket energi att jag inte kan förstå vart i universum den kommer från. Den kanske livestreamas ner i hennes kropp i vårt vardagsrum där hon outtröttligt ber en kasta hennes tuggring bort mot sovrummet?

I eftermiddag ska jag möta upp Jossan på sushidejt (jag är nästan lika galen i sushi som Matilda, men då jag försöker vara restrektiv med kolhydrater och bara unnar mig det ibland får jag inte utlopp för min mani lika frekvent som hon) och sen blir det film hemma hos mig på det.
Några förslag på nya filmer? Jag och Tobias såg Public Enemies i förrgår och den var, tyvärr måste jag säga, jättedålig.

Däremot låg jag uppe inatt och såg Girl, Interrupted med bl.a Winona Ryder, Angelina Jolie, Brittany Murphy, Clea Duvall och Jared Lato.
Mycket, mycket bra. Handlar om Susanna som efter ett självmordsförsök hamnar på ett mentalsjukhus. Filmen utspelar sig på 60talet och manus är briljant. Mycket svart humor, precis som jag vill ha det.
Bästa citatet är från när tjejerna genomgår någonslags hippieterapi och ska leka att de är träd som sträcker sig mot himlen när de får se en annan tjej bli utsläppt och hemskickad. Då bryter tjejen som är inlagd för anorexi ihop på golvet där hon skriker att det inte är rättvist.

Instructor: Now what kind of a tree can you be, Janet, down there on the floor? 
Janet: I'm a fucking shrub, all right?

haha. mycket, mycket bra.

Stackars folk.

Klickar man på småbilderna nedan kommer man till den otroligt duktiga fotografen Jannis hemsida, trycker man på next så hamnar man på sida 9 - där får man se fler bilder på vår lilla skatt. Så fin!!

P.S På Page 12 ser man boarderterriern Stickan som Nessla går på valpskola med. Jag tror hon har en liten crush på honom!

jag är tillsammans med en trummis. Är man en trummis så spelar man på allt, med allt. Med dessa så kan Tobias utöva sitt trummande ännu mer frekvent. Och det är ju bra. Alla älskar ju att det trummas på allt, med allt.