Inget mindre än dessa underbart fina custom made skorna! Jag älskar dem.

Hade tänkt träna men det fanns ingen energi. Kallt, mörkt, blött och tidigt.

Helgen gick fort! Vi har försökt ta igen oss och bunkra upp med "oss tid" inför veckan. Vi kör ju skift här hemma. Jag tar ut Nessla på morgonen, Sen tar Tobias över när jag går till jobbet och när jag kommer hem är det hans tid att göra saker han vill, gå och träna t.ex. Ibland känns det som att vi inte ses även fast vi bor ihop!

Igår var det dags för den månatliga träffen med Maddis och Addin som jag gick på gymnasiet med och bodde med på SSHL. Kvarnens brunch is the BEST!
Vi hade bokat bord klockan 12 sharp, och stod först i kön. Vakten uttryckte det som "vilken fredagskväll som helst" när han fick syn på kön.

Först kallbordet med lax, Kvarnenröra, parmaskinka, salami och en hel hop med andra godsaker. En kock som kom ut för att fylla på faten nämnde i förbifarten att vi fick ta flera tallrikar! Addin svarade nöjt att vi minsann byggde på höjden. Precis så var det!

Mycket snack och lite hockey kan passa bra in på våra mopsköpartankar. Plus att levnadssituationen inte stämde för oss, en hund är ju ett otroligt stort ansvar.

I november förra året beslöt vi oss för att åka till en uppfödare i Linköping för att faktiskt träffa mopsar på riktigt (hittills hade vi bara stalkat dem på gatan och sprungit fram till dem som såg ut att ha ägare inte redo att säga till två glada mopsfantaster som "bara vill hälsa") och vi föll ju pladask. Exemplaren vi träffade kanske inte var de bästa (det förstår jag verkligen idag) men nu hade vi i alla fall fått träffa vår lilla drömras!
Så var det det där med beslutsmakeriet... 

Månaderna gick och i slutet av sommaren kände vi att vi bara var tvugna. Tiden var inne. Mops, ja det skulle vi ha. NU.

Jag började leta runt på den bästa uppfödaren tänkas kan, frågade folk på bloggar, forum, mailade och var riktigt omständig. Ett tre år långt beslut tas bara inte i en handvändning.
Den 5e september for vi med fjärilar ut till Maria och Jessica på Strandsmedjans och satte oss på golvet, mitt bland en massa mopsvalpar. Och tänk, där blev vi kvar i fyra och en halv timme!

När vi gick mot bussen hem kunde vi inte säga mycket. Tankarna bara for genom huvudet och jag log mest. Hur skulle jag kunna vänta en hel vecka tills nästa gång vi fick träffa henne??
Dagarna masade sig fram men till slut var det lördag och vi var tillbaka i Saltsjö Boo. Vi fick även då reda på att Nessla kanske skulle komma hem till oss följande torsdag - på min födelsedag!

Första dagen på praktiken, och lustigt nog är jag inte nervös. Alls. Har aldrig varit så lugn på premiärdagar innan, men det har väl med arbetsplatsen att göra. Det känns som det kommer bli så bra!

Vi får se, om jag får tummen upp kommer jag starta en ny blogg där jag skriver om hur det är att vara praktikant hos Edelman, något jag hade velat läsa när jag började PRassistent utbildningen för att få en hum om vad man sen får göra när utbildningen är klar. Inget skvaller och sånt skit - utan en saklig beskrivning och branschfunderingar.
Läser ni då?

Sen gick vi in på Lagerhaus, och jag fick lite bryt. Jag älskar ugglor - och där stod den, den perfekta ugglans som definitivt, tveklöst skulle med hem. Det är en ljuslykta, så den kommer sprida ljus nu i höstmörkret samtidigt som den är så fin.

Jag gick upp klockan 06 idag, och besteg allena det tvättberg som jag och älskling hade framför oss. Han hade svår RLS hela natten och spillde chokladmjölk i sängen när han försökte få i sig lite dopamin så jag körde Robin Hood och prins John (du vet, när han skall stjäla den sista pengasäcken som ligger under hans huvud) för att krångla ut alla påslakan och örngott. Underlakanet var en egen historia.

Sen gick jag till coop och var först där! wo! kl 07, inte en pensionär i sikte. Kom hem med tvättmedel, purjulök och champinoner.

Fetabiff med sedvanliga tillbehör till lunch.

Jag = hausfrau DELUXE.

Jag hade glömt hur otroligt roligt jag har med henne, men det kom snabbt tillbaka. Underbart!

Efter vår fika var det dags att åka in till city för min intervju på en prbyrå. Intervjuer jag tidigare varit på har gått till så att

1. man blir invisad till ett kalt konferensrum med hiskelig akustik

2. det känns formellt och stelt

3. man känner att man måste verkligen hävda sig för att bevisa att man platsar

4. man får ett löfte om att höras igen

Denna intervjun bröt sig loss ur alla dessa mönster på så sätt att

1. man blir visad runt i alla rum, får hälsa på alla och höra vad de jobbar med

2. det känns vänligt och informellt

3. man berättar sakligt om sig själv och får en positiv och uppmuntrande respons

4. efter ca en halvtimme får man höra att "om du tycker det känns ok, så kör vi"

5. man börjar på måndag!

ni ska snart få se vad jag fann på Topshop som den perfeka "du-gjorde-ett-j*vligt-bra-jobb-som-fixade-denna-platsen-sådär-j*vla-bra-som-bara-du-kan-Fine!"

Gissa vem vi såg på stan igår - en jobbig jävel från programmet ballar av stål. Vi hann precis hejda oss från att gå rakt förbi kameran och därigenom löpa risk för att vara med på tv. Han gick runt i fatbrusparken med en marscheringsbastrumma och störde.. ja de flesta med sitt otajta bankande.

Snart ska jag bege mig ut på stan (igen) för att träffa Matilda för en fika. Jag tänkte intrpducera henne till café Saturnus ENORMA kanelbullar.

Och ikväll, ja jävla i min lilla låda, är det gratisspelning med TEDDYBEARS STHLM! tjohoo! gratis är gott.

Den mest hektiska helgen ever, jag behövde igår att återhämta mig.

Fredag: Ink Bash

Lördag: Formex

Söndag: Tjejmilen

Min sommar innehöll över 1000 bilder. Hade jag kunnat, hade jag lagt upp allihop här, för min sommar har varit den bästa i mitt liv. Istället får ni ett litet bildmarathon såhär på morgonkvisten, innan jag springer iväg på min intervju.