Personliga Persson

Ihh, va mycket som har hänt de senaste dagarna! Jag hinner inte riktigt med. Idag är i alla fall en sådan dag då jag faktiskt måste ta det lilla lugna för jag nämligen lämnat blod för första gången imorse, och känner mig matt. Tydligen så tror kroppen att den har varit med om ett trauma när den förlorar 4,5 dl blod på 5 minuter. (Tänker mig vad som pågår i min kropp just nu - större förvirrring än vanligt alltså!)

I söndags var vi på en helt fantastisk adventskonsert i Blå Hallen (japp, där Nobelfestens middagsdel tar plats!) med min mamma och pappa som var uppe samt min syster och svåger. Jag väljer att sätta fantastisk i kursiv enfasstil för den var inget annat. Otroligt koreograferad, körsången var den bästa jag någonsin hört och hela programmet var vattentätt - inte en felton (jo, EN, men det låtsas vi inte om..) och rolig! Det var inte bara ett matande av sånger man fick utan en show med glimt i ögat - dirigenten läste väldigt roliga rim som presentation för kommande nummer och alla medverkande bjöd på sig själva.
Det bästa, tyckte jag, var när körerna körde kolibrisången från Kalle Ankas julafton, ni vet? Och det absolut mest stämningsfulla var när körerna placerade sig runtom oss i publiken längs med väggarna och körde ett helt fantastiskt arr av Det är en ros utsprungen. Då fick jag gåshud och nästan en tår i ögonvrån.











Efteråt åkte vi hem till min syster i Vasastan för att mumsa på adventsfika och årets glögg med saffran i - har ni smakat? Mycket mycket god! Min syster är absolut världsbäst på att baka och räds inte att testa nya saker. I söndags hade hon bakat en chokladmaräng/glasstårta! Mycket mmmande blev betyget.





och igår! Ny konsert! Men.. ja - lite annan musikstil om man säger så. Det var dags för Deftones i Fryshuset! Tobias fick två biljetter av mig i födelsedagspresent och snällt nog fick jag följa med! Förband var Khoma och Coheed & Cambria som tyvärr, var jättejättejätte dåliga. Sångaren i C&C var förvisso väldigt tonsäker (och dessutom såg han ut som Sideshow Bob så han var rolig att titta på, det lilla jag såg med mina 1,5 m över havet) men nej, det var inte bra.
Så till slut - efter tre timmars väntan kom Deftones på scen och levererade? Ja, det gjorde de!! Jag vet inte om det är så många läsare som vet det, men jag har pluggat ljudteknik i två år och kan ibland tycka att även mitt favoritbands konserter är dåliga för att ljudbilden brister. Men om man överser en djävulsk ljudnivå så fick ljudet tumme upp (lite mycket bas kanske....petigt!) Men trummisen - herregud. Så bra!
Två av Deftones låtar är lite extra speciella för mig, de är nämligen sånger som finns på den allra första CDn Tobias brände till mig efter mitt första besök i Gävle - för 6,5 år sedan. Och visst spelade de be quiet and drive. Och jag färdades med ett leende på läpparna hela vägen tillbaka till sommaren 2004 ♥