Upprättelse.

För en kvart sedan var jag så arg att jag nästan grät. Det visade sig när jag ringde till Ersta sjukhus att den idiotiska husläkaren på min vårdcentral som skulle föreställa legitimerad inte alls hade skickat en remiss den 1a september 2006 när jag besökte honom. Alltså drygt fyra månader sen, så det betydde naturligtvis att jag fanns inte med på väntelistan på mag-tarm centralen som jag trott, utan jag har tack vare denna låtsasläkare ödslat tid med att vänta på en kallelse som aldrig skulle komma.
Arg som ett bi ringde jag upp Rosenlunds vårdcentral och receptionisten bad tusen gånger om ursäkt och hävdade att det absolut inte fick gå till på detta sätt men att han nu inte arbetade där längre och att mellan 11 och 12 imorgon kommer en "riktig läkare" ringa mig. Förhoppningvis inom rimlig tid får jag den där jävla koloskopin utförd, och svart på vitt vad som är fel på min mage, eller om det är tarmarna eller usch jag vet inte.
Hjärnan kanske?

Det som oroar mig som en gnagande råtta i mitt inre är vad de kommer hitta. Min mormor dog av cancer i magen/tarmarna som upptäcktes för sent då symptomen var vanlig magont, problem med magen har väl alla då och då? Jag är inte alls hypokondriker utan jag är allvarligt rädd. Jag har samma symptom som henne, har haft problem sedan jag var 9.
Andas.
Det kommer bli bra, jag får helt enkelt ta det lugnt och vänta på reslutaten från koloskopin.

Men jag är ändå rädd. Jag är stark, men rädd.

Kommentarer
Postat av: Pojken

Vad som än händer, så finns jag här för dig.

2007-01-29 @ 17:29:30
Postat av: Anonym

Tack älskling, det betyder något.

2007-01-30 @ 01:57:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0