Missbruk beivras.
Jag blir så arg när jag hör om personer som missbrukar starka ord. Speciellt älska och hata. Älska i formen Jag älskar dig. Personer som slänger med det till höger och vänster och knappt kan ha känt efter, om ens någonsin känt den äkta känslan av att älska någon. För mig känns det så fruktansvärt omoget att inte vårda sitt tal (nej jag vill inte ha något retrospråk där vi skall tilltala omgivningen med epitet och Ni) och strunta i vad man säger. Allt för mycket folk ordbajsar! De pratar en himla massa men mestadel av det som kommer ur munnen är skit, till ingen nytta, bjuder inte in till reflektion eller diskussion. Personen överväger inte alternativet att omgivningen inte är ett uns intresserad av det som hon/han ordbajsar om. Resultatet blir ett minskat intresse för en person som säkert är supergullig och snäll, men som är alldeles för omedveten om sig själv för att jag skall kunna köpa det. Herregud, tänk om alla skulle reformera sitt sätt att tänka och lyssna 25 % mer utan att avbryta och börja med "ja, men det var som den gången jag..." och sen köra den där självcentrerade historien som ingen vill höra. Va mycket djupare och intressantare diskussioner folk skulle ha då!
Jag har varit med om det själv. I kursen stresshantering fick vi ständigt nya uppgifter vi skulle syssla med och under en vecka skulle man inte avbryta, lyssna mer intensivt och ställa följdfrågor till de i sin närhet. Under denna vecka lärde jag mig otroligt mycket nytt och blev otroligt upplyst angående nya infallsvinklar till saker jag trodde att jag för längesedan hade format en åsikt om.
Hört om personer i dysfunktionella förhållanden där de tre orden jag älskar dig nedgraderats till något man slentrianmässigt hasplar ur sig innan man lägger på luren, åtta gånger per dag. Får personen de upprepar det till känslan av att det verkligen är något speciellt då, eller att orden bara följer en mönster? Kännder man något inombords när man den åttonde gången den dagen hör "mmm.. älskar dig med"?
Överhuvudtaget så är slentrian det som med mest pricksäkerhet kan döda ett förhållande. Garanterat.
Jag har varit med om det själv. I kursen stresshantering fick vi ständigt nya uppgifter vi skulle syssla med och under en vecka skulle man inte avbryta, lyssna mer intensivt och ställa följdfrågor till de i sin närhet. Under denna vecka lärde jag mig otroligt mycket nytt och blev otroligt upplyst angående nya infallsvinklar till saker jag trodde att jag för längesedan hade format en åsikt om.
Hört om personer i dysfunktionella förhållanden där de tre orden jag älskar dig nedgraderats till något man slentrianmässigt hasplar ur sig innan man lägger på luren, åtta gånger per dag. Får personen de upprepar det till känslan av att det verkligen är något speciellt då, eller att orden bara följer en mönster? Kännder man något inombords när man den åttonde gången den dagen hör "mmm.. älskar dig med"?
Överhuvudtaget så är slentrian det som med mest pricksäkerhet kan döda ett förhållande. Garanterat.
Kommentarer
Trackback
