Personliga Persson

Ibland känner jag att man kan vältra sig i funderingar angående "vad som hade hänt" utan att får något svar. För vem skulle kunna ge mig det svaret?
Men en sak, som så ofta kommer tillbaka till mig är tankarna kring "vad hade hänt om jag inte hade sålt Musse och flyttat?" Och svaret, det känns som det är givet. Men så idag, när de där arga tankarna kom tillbaka till mig så kändes det som att jag hade ett svar, och svaret var så simpelt.
"Då hade allt du varit med om sen det hände inte inträffat." Simple as that. Och det jag har nu är ett resultat av så många val, av så många beslut och det jag har nu skulle jag aldrig vilja vara utan. Inte för någon elitkarriär i världen.
Det kommer att komma en dag då jag kan återuppta min hobby som var mitt liv, en dag kommer det finnas en möjlighet för mig att börja tävla igen, och när den dagen kommer så kommer jag vara så lycklig för att jag får en andra chans. För när man väl har levt det livet, med alla smällkalla vintergryningar, alla spannar med vatten man har burit, all skit man har mockat, alla hovar man har kratsat - då kan man inte bara låta det försvinna. För vilken belöning man får ut av det!
Kommer så väl ihåg alla hoppträningar för Mr. Lundin de sena torsdagskvällarna då man glömde bort tonårsproblemen, läxorna och allt som var jobbigt. Allt var så simpelt.
Längtar så mycket efter att få ha det så igen. En egen märr. Hur underbart vore inte det?