Personliga Persson

Igår jag när jag gjorde rutinkontroll av mops (ögon, nosveck, inverterade spenar och öron) upptäckte jag att öronen hade blivit otroligt mycket värre. Antagligen har hon för några dagar sedan fått in vatten, sen har det fått gro och bli äckligt i de små yttepytte örongångarna som hör mopsar till. Men framför allt var det öppna sår som hon hade kliat upp i sina fruktlösa försök att få någon lindring i kliandet som oroade mig mycket.

En lördag. Såklart. Jourtid för veterinärer. Ohwell, det var bara att packa ihop mopsen, en god bok och en hel säck med tålamod och fara ut till Bagarmossen söder om Stockholm. När vi anlände (efter att ha gått vilse en kvart) fick vi höra att det var minst 2 timmars väntetid då veterinären höll på med en operation just då.
Peachy.

Nessla var överenergisk och ville mest av allt hälsa på en schäfer som varit i slagsmål och som inte prioriterade nya bekantskaper just där och då.
Efter tre timmar fick vi komma in till en veterinär som meddelade att vänster trumhinna var intakt. Höger var han inte helt hundra på men det torde vara så. Nesslebarnet ylade då han försökte kolla, så uppsvullet och igenkloggat med snaffs var det. Skrev ut antibiotika, öronrens och tratt.

Drygt 2300:- fattigare satt vi så på tunnelbanan hem igen, mopsen och jag. Det är lite synd om henne, hon går in i precis allt och iomed att hon inte har någon nos når hon inte ner till marken för att sniffa. Tratten kommer såklart av då och då, vid promenader, mat och drickadags och vid öronrens.

Regnet ackompanjerar mitt humör väldigt väl just nu. Jag känner mig nere, trött och utan energi. Då är det väl tur att jag och Tobias ska dra på oss handskarna och dra till gymet för att slåss och sparkas snart. Kanske kan vi sparras lite också? Synd för honom att han bara har tunna MMA handskar. Moahaha. Victory.