Jag börjar snart tro att resor skapar mersmak., precis som när man ätit för snabbt eller för mycket och insulinet pumpas ut i kroppen för att reglera blodsockret och man blir sugen på godis. Jag har precis kommit hem från världens häftigaste resa och jag kan inte vara hemma i mer än 9 dagar innan det börjar klia i mig igen.

Denna gången vill jag till alperna och åka bräda, men när Tobias tittade på Österrikes snörapport var den allt annat än positiv, men då började min syster prata om en solochbad resa till Egypten eller Gran Canaria och herregud vad det skulle vara skönt! BORT från snö och kyla. Den enda riktigt tråkiga saken är att Tobias inte är helt keen med solen men med Decleors solserie och skuggvistelse borde det inte vara något problem.
Browsar på resmål.... drömmer mig bort, långt bort.

Jag blir så arg när jag hör om personer som missbrukar starka ord. Speciellt älska och hata. Älska i formen Jag älskar dig. Personer som slänger med det till höger och vänster och knappt kan ha känt efter, om ens någonsin känt den äkta känslan av att älska någon. För mig känns det så fruktansvärt omoget att inte vårda sitt tal (nej jag vill inte ha något retrospråk där vi skall  tilltala omgivningen med epitet och Ni) och strunta i vad man säger. Allt för mycket folk ordbajsar! De pratar en himla massa men mestadel av det som kommer ur munnen är skit, till ingen nytta, bjuder inte in till reflektion eller diskussion. Personen överväger inte alternativet att omgivningen inte är ett uns intresserad av det som hon/han ordbajsar om. Resultatet blir ett minskat intresse för en person som säkert är supergullig och snäll, men som är alldeles för omedveten om sig själv för att jag skall kunna köpa det. Herregud, tänk om alla skulle reformera sitt sätt att tänka och lyssna 25 % mer utan att avbryta och börja med "ja, men det var som den gången jag..." och sen köra den där självcentrerade historien som ingen vill höra. Va mycket djupare och intressantare diskussioner folk skulle ha då!
Jag har varit med om det själv. I kursen stresshantering fick vi ständigt nya uppgifter vi skulle syssla med och under en vecka skulle man inte avbryta, lyssna mer intensivt och ställa följdfrågor till de i sin närhet. Under denna vecka lärde jag mig otroligt mycket nytt och blev otroligt upplyst angående nya infallsvinklar till saker jag trodde att jag för längesedan hade format en åsikt om.

Hört om personer i dysfunktionella förhållanden där de tre orden jag älskar dig nedgraderats till något man slentrianmässigt hasplar ur sig innan man lägger på luren, åtta gånger per dag. Får personen de upprepar det till känslan av att det verkligen är något speciellt då, eller att orden bara följer en mönster? Kännder man något inombords när man den åttonde gången den dagen hör "mmm.. älskar dig med"?
Överhuvudtaget så är slentrian det som med mest pricksäkerhet kan döda ett förhållande. Garanterat.

Va dåligt av mig! Skrev att dr Glas gick på bio när den egentligen är Vasateaterns uppsättning. Va okultiverat! -rynkar på näsan-

Ah, hjälpa mig, min kyl är så pass tom att det ekar i den och jag måste, måste gå och handla. NU. Probs är att jag inte orkar. Inte pga att min annars så stabila pragmatism börjar ge vika utan för att jag är helt matt. Slut pga kcal-bannlysningen i min kropp.
OCH! jag är dödligt sugen på hemmagjorda negerbullar, med pärlosocker på. Fy fasen va gott!

Jag är i sån obalans att jag bara kan skratta. På med mjukis, dra en kam genom håret och släpa mig till ICA på folkGUNGAgatan.

Ja, efter det att jag fått i mig lite san diego sunshine igår så var jag så trött att jag vid 19 tiden totaldäckade i Tobias säng... jag kommer i efterhand inte ens ihåg de sista minuterna innan jag somnade, inte ens om jag klädde av mig själv. Läskigt. Helt slut! och efter 10 timmars sömn är vilken neandertalare som helst utvilad... får se hur länge det håller bara.

Imorgon är det en månad sen skolan slutade, och det känns förvirrande obegripligt men inte alls stressande. Jag åker tillbaka till Stockholm på söndag och på måndag ska jag sätta igång att söka till alla salonger i stockholm som verkar hyggliga. Ska lägga lite mer krut på ansökningen till Dermarome (drömjobbet) och Hasseludden. Min syster har fått jobb på den individuella bokningen där (hotellavd.) och frida jobbar ju där, så det låter lockande.

Nu skall jag sätta igång med att styra upp alla bilder från resan. Hard work work.... -nynnar-

24 timmars resande. över. Sitter i Gävle och lyssnar på Tobias gitarrspel. Meshuggah. Det är snö ute, det var det för all del INTE i Hong Kong. Värme! nu! här!

Skall göra bonomelett och kolla på en av sex piratade filmer som inköptes där. Borat såg vi med Kent och Deborah, kanske the Queen? Systra min tyckte den var bra...

Imorgon skall jag och Mattis laga mat och dricka ett bättre rödvin, titta på film och catch up. Hobbypretto FTW!

Jag kan bli jävligt velig när jag står inför något stort, lite så att jag vill backa ur.. men nu har jag suttit flera timmar och verkligen käst igenom all fakta jag behöver veta och nu känner jag mig bara så fruktansvärt taggad, jag vill helst ha åkt redan!

Gick upp tidigt och har suttit vid datorn hela morgonen, skrivit ut viktiga papper, mailat viktiga personer och lekt allmänt viktig.
Snart ska jag ut på stan och vara viktig; köpa adapter, shampo och dagen avslutas med en vaxtid.

Ikväll kommer Poirotfanet Finey att sitta fastlimmad framför Dolken från Tunis. Molto bene!!

Jag är lite trött på Victoriakören nu. Högt tonartssjönsjungande flickor/damer/kärringar som sjunger julsånger i all ära men jag ville lyssna på litre aretha franklin... det gick inte min far med på mer än tre låtar, sen var det höga C som gällde igen.
Julen ger mig timmitus, kan jag få lite bidrag?

jag kan inte sova. mitt knas-knä gör sig påmint. Det gör inte så mycket att jag tvingas vara vaken för nu är det parlamentet.

kan någon för ovanlighetens skull ge mig en helkroppsmassage?

att ha klarat CIDESCO med stjärnglans och äntligen vara fri från alla måsten en liten tid. Alla i klassen är så ledsna men den känslan har inte infunnit sig hos mig ännu. Jag är bara glad att det är över, men jag är bombsäker på att om några dagar kommer jag börja stortjuta när jag inser att jag inte skall gå min vanliga väg till skolan och lyssna på de vanliga låtarna på vägen dit. Att jag inte kommer att hänga med tjejerna mer eller skoja med lärarna. Usch... bara att skriva om det känns konstigt/ledsamt/diffust.

Utnyttjade mina presentkort idag, vann ju pris i I.D's och dermalogicas säljtävlingar dårå *bröstar mig* Fick en sjuhelvetes massa produkter för stålarna och nu krävs det ett till badrumsskå för att rymma allt. Trodde aldrig man kunde bli så besatt av produkter

Det är ensamt i lägenheten. Inget att plugga, Golnaz är inte här..... just avsaknaden av måsten gör mig.... orolig!
Imorgon är det äntligen, äntligen dags för Finey att söka upp sin frisör hon en gång hade som kund på skolan. Jag har väntat och väntat i tre långa månader för att dagen skall inträffa och utväxten har ökat i intensitet och utbredning. Men nu är det över, och förändraingen kommer bli radikal och snygg!!

Från högt till lågt, från fågel till fisk - helt normalt, men det känns ju fortfarande inte roligt att känna sig blue. Jag kan inte sätta fingret på vad det är som får mig att känna såhär, men jag tror det är en kombination av uppgång 05:30, minimal lunch, salongsdag sittandes i receptionen til 18, massor med papper från ACTA att skriva på och ogenomfört pluggande.

Jag är trött på särbolivet, jag är så in i helvetes kär i min fina Tobias men att vara ifrån honom är bara irriterande, speciellt nu när varje liten motgång i vardagslivet kan bjuda in till världens storttjut och det enda man skulle behöva är en lång kram. När man en gång har vant sig med att komma hem till en lägenhet med musik, liv och sällskap så är omställningen till tystnad och.............ingenting svår ibland.

Se fram emot:
*fredag, slutar efter mitt praktiska prov
*helgen, vill höra allt om hur Haakes clinic var
*cidesco, var dag lite närmare friheten
*HONGKONG så klart......

jag har säkert fler saker att se fram emot, men pga sinnesstämningen kommer de inte fram...