Browsar på Cute overload och skypar med Helena i timmar. En riktigt fin tisdag. Jag är hemma idag, tvättar 7 olika tvättar (jo, denna gången är det faktiskt sju stycken på riktigt) och skall till att boka tåg nu. Har inte längtat efter att åka till Gävle såhär mycket på länge. Festligheter! Träffa kärlek och vänner!

Det där med narcisissm är en intressant sak. Det är lätt att urskilja en narcissist då man studerat dragen lite djupare. Nu när jag jobbat en längre tid med mig själv och fått proffshjälp att analysera min egen personlighet, mitt bagage, mina styrkor och svagheter känns hela jag så mycket mer balanserad, harmonisk och starkare/ödmjukare. Många, snart de allra flesta hjärnspöken har fått namn och har därmed kunnat försvinna succesivt.

Om barnet inte blir bekräftade eller tagna på allvar av föräldrar som inte heller tar emot barnets känslor och uttryck kan barnet bli tvunget att hålla inne med sina känslor och förlorar kontaktförmågan till sin egen känslovärld.
Den verkliga personligheten och de genuina känslorna blir då djupt nedbäddade och kan under livets gång ligga dolda under konstruerade livslögner,
Barnet kommer i senare skeden i livet försöka få allt som det inte fick av sina föräldrar - beundran, bekräftelse och att bli sedd av andra personer i vuxenlivet.
En sådan person utvecklar ett överdrivet narcissistiskt bettende som gör henne själupptagen. Hon döljer sin saknad och osäkerhet bakom en hård, auktoritär och överlägsen hållning och försöker hävda sig på de flesta områden och i det mesta hon gör.

På baksidan lurar alltid svagheten och bräckligheten. En överlägsen person är alltid rädd att tappa masken och bli övergiven. Förmågan att sörja är gravt störd liksom inlevelseförmågan i en annan människas lidande. Följden bli istället att personen riktar uppmärksamheten mot sig själv och har svårt att relatera till någon annan.
Personer med ett självupptaget beteende anser att alla andra ska rätta sig efter dem. De tar ingen hänsyn till andras intressen utan styrs helt av sina egna. Det är dock vanligt att en sådan person säger sig tycka om andra människor. Men de har bestämda uppfattningar och förutfattade meningar om dessa människor, vilket leder till ett trångsynt beteende.

Kall valborg - lite kalorier - en frysande Fine. Har hittat både flyg och hotell till Spanien nu, skall bara sätta mig och boka allting idag. Värme och sol till folket! Fast mest till mig.

Var hos konsulenten tidigare idag; -7,9 kg totalt nu. Makes the pain worth it. Pappis kände knappt igen mig igår när vi åt hemlagad middag (som jag och mamma stod för, här pratar vi egosadism i allra högsta grad - det var dessutom en av hennes absolut mest välsmakande rätter) hos Mimmi i hennes nya kök.
Han kunde inte sluta påpeka hur han inte kände igen mitt ansikte för mina kindben blivit så framträdande. Det är alltid roligt när ens familj är så uppmuntrande. Dessan skulle försöka pull some strings i NY till min fördel på jobbfronten - hade visst kontakter upp på Face Stockholms huvudkontor. Man kan alltid hoppas!

I veckan ska mammis få hjälpe mig med att in/utreda kitschbalkongen. Det får bli den i vardagsrummet. Balkongen i sovrummet får bli mer praktisk, så att man kan hänga kläder och lakan på vädring, har jag bestämt. Ska bli så roligt när den är klar! Kan behövas en färgklick i min vardag just nu.

Det är inte så lätt med hund. 05:30 blev jag väckt och uppsläpad runt kvarteret. Kom hem, fick sova 2,5 timme till för att kl 08 bli väckt igen. Ut på 1,5 timmes promenad, och nu är timmen sådan att om man sover mer så blir det liksom för mycket och dygnsrytmen blir inge bra. Hur kan en 14 årig, liten hund kräva sådan motion?? Han är för bövelen 98 människoår... Jag klandrar min löptränande pappa för att ha gett hunden kondition likt en marathonlöpare.

Det blir till att spela lite Rolo to the rescue och ta det lugnt.

Så var vi igång. 4 påsar laxabon och 4 liter vatten. Uäck. Jag börjar bli mätt efter hälften. Kollar på happy feet och gråter ögonen ur mig. Han är så söt att jag blir förskräckligt ledsen. Mumble... åh mumble.

Klockan 08.00 var jag på plats på Kaptensgatan 13 för Hunky Dory's kollektionsutförsäljning. 5 trappor upp möttes jag av småhysteri i form av gucciväskprydda tjejer/kvinnor som panikrafsade åt sig enorma klädhögar som de senare nonchalant slängde ifrån sig i ett hörn efter att ha provat hälften. Det var ungefärliga 1000 grader varmt så jag snodde åt mig några tröjor och bestämde mig till slut för en snygg stilig, svart tshirt. Gick för att betala då tjejen i den provisoriska kassan kastade det hutlösa priset av 300 kr rakt i ansiktet på mig. "Ehm, jag ska bara prova den en gång till" ursäktade jag mig med och hängde det lilla tygstycket på en stång på min väg ut, där den inte fick vara ifred länge innan en välmanikyrerad hand slet den åt sig.
Jag flydde hals över huvud ner på gatan där jag ställde mig frågande till vad jag skulle göra. klockan var 08.09 och inte en affär så långt ögat nådde var öppen. Efter en promenad förbi nybroviken tog jag 2an hem. Solen strålade och fåglarna sjöng i kapp i de klorofyllgröna trädkronorna.

Nu har tiden kommit för de små affärsinnehavarna att slå upp portarna så för mig är det dags att lämna hemmets trygga vrå för dagens konsumtion. Apoteket, Dermarome (ska köpa decleor och I.D), Monki står på dagordningen.

mmtlah.

Idag spelar the ark på debaser medis och självfallet är Tobias lillasyster Ylva där. The greatest fan. Hon skall till Göteborg på lördag och se dem där också, givetvis - endast 2 veckor innan hennes finals börjar. Hängivenhet, hängivenhet, hängivenhet is the word.
Vi har agerat lite passopp, hämtat jacka när det var insläpp så hon garanterat skulle få front row plats, matat och ikväll så skall vi hämta. Ingen stor ansträngning - promenad på 300 meter.

Sitter i soffan och kollar på den nya Frasierboxen. Helgen har inneburit årest första grillning, kallt för de som tvingades vistas utomhus men vad gör man inte för grillkonsten? Det smakde deliciöst, enligt dem som åt. Me - had nothing.

Planer för last days of april: passa lille hunden som kommer upp med päronen på fredag, åh - jag saknar att ha ett djur så mycket. Har redan bestämt att Tobias inflyttningspresent i juni ska få bli en cato. Vlad. Ha!
Och som det ser ut nu så ger vi oss av till Barcelona om en månad. Varmt och mysigt, romantiskt och helvilt!

Har precis skrivit till Feminas moderedaktion och påpekat att de skrattretande nog kallat Fafi för Sati av alla namn, som om de bara drog till med något för att de inte har en aning om vem hon är, de ville bara få in ett par gula skor på sidan 24 där allting i accessoarväg skulle vara gult. Om det går lika bra som det gjorde när jag kritiserade Nöjesmix i Gävle så slutar detta med ett jobb. Men... skulle inte tro det.

Dreglar lite på tangentbordet då jag kl 09 var hos tandis för att få en lagning reparerad, idag kommer jag äntligen äntligen få uppmonterat min duschvägg, få rören omkopplade, dimmern lagad och äntligen kunna lägga allt med renovation på hyllan.

Blev klädvägschockad imorse. Skulle klä på mig och såg att det regnade ute. Jeans, tänkte jag och började rota i garderoben. Bara för skojs skull tog jag fram de minsta jag har som jag inte har kunnat använda på ett år och tänkte att det var värt ett försök, bara för att se om jag verkligen har gått ner så mycket som vågen säger, eller om den har gått sönder. Får inte bli besviken om det inte funkar var nästa tanke som följde men ett tu tre så satt de på, och t.o.m lite löst i midjan!! Chockerad stod jag där och tittade mig i spegeln och undrade vad som precis hade hänt.
Sen log jag inombords. Viktminskning är roligt.

Lördagens händelser: biopalatset och Hot Fuzz, följt av en 2 minuters konsert med Concretes och sedan en mycket bra och intressant dansession på Debaser Medis. 5 minuter promenad och så var man hemma. Fy tusan va gött det är att bo mitt i smeten!
Tydligen så har Mattias svarta hår och Ångermanlands grönskande ängar en stark sammankoppling, enligt ett något alkoholpåverkat MODO-fan. Jag har svårigheterna att se hur det kan kopplas ihop, kanske finns det Terra preta på nordligare breddgrader än förväntat?

Första dagen är ett helvete. Första veckan är ett helvete. Men att det var så svårt som det var igår förra gången jag gick på cambridgekuren hade jag inget som helst minne av. Fy fabian, igår var inte en rolig dag.

Men idag är det annorlunda. Känner mig mycket piggare med vetskapen att jag har några auktioner på g på tradera (lite shopping fins det väl ingen som inte blir gladare av?) och att ostro är på msn nästan varje morgon så man har någon att snacka skit med. Och han flyttar hit! Skitsnack irl, och marathonplaner.

Och Mattias kommer hit imorgon! Landet ftw.

On another day c'mon c'mon
With these ropes I tied can we do no wrong
Now we grieve cause now is gone
Things were good when we were young

Första gången jag bolhgggar full, dyngrak t.o.m. ska lägga ,ig bredvid min nakne mn och dofvs. kn det bli bättre? jag tror ite det. jag ar allyting jag behöver. LOVE!!

Vilken dag det har varit!! Min syster fyllde år idag så vi började dagen med frukost på centralbadet, där det sedan blev ansiktsbehandling för hennes del medans fattiga jag badade sju sorters bastu, simmade och bubblade i väntan på henne. Totalt 3 timmar bad, kom ut därifrån liknandes ett russin.
Lunch, shopping och strosande på stan.
2ans buss hem, pussa lite på tobias och sen iväg till boulevardteatern och Hypno Comedy. Det visade sig att vi satt på främsta raden, 0 cm från scenen, som förvisso inte var högre upp än 2 dm men det kändes lite nära. Det var när vi satt där och väntade som jag bestämde mig. Jag skulle vara med. Jag skulle låta mig bli hypnotiserad och göra galna saker för publik.
14 personer var vi som tog det beslutet. 4 avbröt medans hypnosen pågick. Det jag kände när han försatte oss/mig i trans var att jag stod på en stege, redo att klättra ner i en brunn, och ju mer jag lyssnade på hans röst och instruktioner desto djupare ner i brunnen kom jag, där ingen publik, inga strålkastare, ingen nervositet fanns.
Här är några få av de saker jag gjorde, berättat för mig efteråt:

• Jag var på audition för att göra reklam för en ny dryck, som jag skulle säga var jättegod, men grejen var att jag tyckte den smakade vidrigt. Jag och en annan kille skulle ta en stor klunk och säga mmm, gott. Vi grimaserade och kväljde tills han bytte situation så att drycken var jättegod och man blev alldeles full i skratt av den och ville ha mer. Jag halsade 0,5 l ramlösa i ett svep och rapade sedan i micken när han frågade om det var gott, sedan tog jag med mig flaskan till min plats och pussade på den...
• Jag var på idolaudition och alla andra i gruppen var tillsagda att spela jury och att rata mig fullständigt. Jag sjöng du gamla du fria och påstod att jag hade dvdboxen med alla idolsäsongerna.
• Jag fick ett par enorma gula glasögon på mig som gjorde att jag såg alla i publiken nakna. Jag gick bort till en snygg dansk kille som var där med sina föräldrar och stirrade på honom och log.
• Jag tappade bort  numret 7. Efter 6 kom 8, veckan hade 20 dagar och jag gjorde matematiska uträkningar där alla svaren som eg skulle bli 7 blev 4, 6, 35 etc.

När jag nu försöker komma på om det var några fler saker, som ingen nämnt ännu så känns det som om de hände när minnescentrat i hjärnan inte var tillräckligt utvecklat för att lagra data, för jag kommer bara ihåg det som min syster nämnde. Jag kan inte komma på något jag gjorde på egen hand. Som när man precis vaknat och vill komma på drömmen man hade "på tungan" (i hjärnan?) för en sekund sedan, men sedan man slagit upp ögonen är den puts väck. Så känns det.

Jag fick 2 fribiljetter för min underhållande prestation på scen så någon torsdag i vår skall jag och tobias gå, stackarn blev alldeles orolig för hur jag mådde och vad hypnotisören verkligen hade gjort med mig. Jag rekommenderar VERKLIGEN alla att gå och se Hypno Comedy om ni får chansen, och om ni verkligen vill vara med om något spännande så ta möjligheten att vara med!!!

"varsågod och ät, det är mat från jordens alla hörn - det är sju sorters apa!" (min som mobil ringer)
Blir lagom chockad och ställd när jag hör att det är föreståndarinnan för salongen i Vallentuna i andra änden av luren som är intresserad av att träffa mig efter påsk, då en av tjejerna på salongen slutar och det behövs en terapeut som kan börja jobba direkt.
Inte hoppa höjdhopp innan de lagt upp ribban, inte hoppa över ån innan isen smält, crap, jag och talesätt. Inte bli glad för tidigt, men vafan, hur bra som helst ju!!

Akta er för tradera! Det här var det roligaste idag, tillsammans med Katla förstås.

Det gäller verkligen att ha skinn på näsan om man vill få en chans att visa vad man går för. Ringde precis upp en tänkbar arbetsgivare och gav dem "an offer they could not refuse".
Efter det att jag avlossat mina salvor med "ni har väl ingen övre gräns för er försäljning?  Därför tycker jag att ni bör testa mig, en resurs värd så mycket mer än vad det kostar er"  så verkade det som att det gick hem, trots att de egentligen inte har en position ledig i deras försäljningsteam.

Jakten fortsätter. Det är skönt att vara hemma i Stockholm igen.

Klipp klipp, och nu ser jag ut såhär. Sådär jag precis ville! Johanna förstod precis vad jag var ute efter och skapade den frisyr jag precis ville ha och fick upp blondheten till en grad jag trodde var omöjlig. Jag har guld och honung i mitt nya fina hår och imorgon kommer Helena och på fredag är det festlighet hos Mattis so summa sumarum: LIFE IS GOOD.

Idag hände det jag aldrig aldrig aldrig trodde skulle hända. Stod inne i ett av H&Ms provrum, vanliga rutinen med mantrat "titta inte för ingående i 360 graders speglarna" gick på repeat i skallen för att förhindra neggotankar och dåligt humör.
Men då! solen kom fram bakom molnen och änglar strödde rosenblad från himlen. Och jag fick syn på min egen häck. Min första tanke var att nä! den där är inte min. Min är inte alls så snygg. Men det var ju min!
Jag har ett grymt ass. Men sen när?! Sist jag råkade kolla var den mer som en världsdel än en bakdel.
Men nu. Går inte av för hackor nähedå!
Glad. Happy. Ma chérie!

Det är många snabba saker man skall akta sig för. Snabba kolhydrater, snabba bilar, snabba beslut. Och snabbisar, as we all know them. För alla vet, de är inte snabba.
Varför kommer tanken på en snabbis alltid upp när man är stressad? Som när man skall åka till Uppsala när som helst, och egentligen inte har någon tid för något alls? Snabbisen kan med enkelhet bli utdragen, så att man blir upp mot en timme försenad till födelsedagsmiddagen.
Det som ändå får en att fatta det där något förhastade beslutet är tanken på att det i slutändan alltid är värt det. fastän man får slänga sig iväg i all hast! ^^

Hade lite otur med föda idag. Tog hem från Tre Indier igår och käkade framför tvn, Tobias åt upp resterna imorse. Min cooldown på indisk mat är cirka 6 månader. Största osis någonsin, för Tobias lillasyster hade ställt kosan till en indisk restaurang i Uppsala idag. Jag kunde inte. INTE. Jag bara satt där och bläddrade igenom menyn och kände mig som världens mest oartiga person men även om jag hade bläddrat igenom den en miljon gånger till hade jag ändå inte hittat något jag var sugen på. Så jag drack en cola. På en födelsedagsmiddag. Inte konstigt om hans familj anar ugglor i mossen, antingen anorexi (ja med en titt på denna körper kan ju det uteslutas) eller en nyinförskaffad fobi att äta inför andra.
I vilken fall som helst bar det av till Hemköp och en ost och skinkpaj lyckligare sitter jag här hemma.
Skall till och maila min kostdagbok till Lina (Lina jobbar på Paulúns näringscenter och skall hjälpa mig med min kost)

Jo. Jag kom och tänka på en sak ikväll. När jag blir uttråkad i en fas i livet så bubblar det alltid en obotlig lust att radikalt ändra på något i mitt liv. Utseende för det mesta. Nu funderar jag på att klippa av mig håret (även att pierca mig alt. tatuera mig). Jag kom ihåg hur mycket mer levande jag kände mig som riktigt riktigt korthårig. När man sminkade sig så framträdde det så mycket mer och man slapp den urbota tråkiga hästsvansen.
Jag ska browsa på frisyrer nu. I'll be back.

Jag lever i exil. Sitter hemma hos min syster, är helt slut minst sagt. De senaste dagarna har varit rena rama slitet, jag har bl.a spenderat sammanlagt ett halvt dygn på Bauhaus (efter dessa långa timmar a.k.a böghus), har ingått telefonsamtal med plattläggare, mamma (bara för att jag skrev hennes namn ringde hon ang hatthyllor), snickare, kakelslottet ungefär en miljon gånger, over and over. Killen på kakelslottet varnade mig t.o.m för cancer i hjärnan efter mina många samtal under den timmen vi spenderade där ute.

Om det inte framgått av mitt brutala klagomål och kungörande av hur synd det är om mig så håller badrummet på Möregatan att renoveras, med start igår. Förmodligen klart på söndag om allt vill sig väl. Måste duscha så långt in i hörnet jag kan för min glasvägg som skall monteras upp levereras först om 2-4 veckor. Men vad gör det?? Jag får världens fräschaste badrum med glasmosaik på golvet - SÅ grymt vajjert!

Och imorgon kommer Tobias, det är Ratatat på Debaser och på lördag Bluemoonbar med Lisa och hennes Gävlevänner.
TJO!

Här sitter jag uppe i ottan och ser över min ekonomiska situation inför denna kärlekens dag då givmildhet genomsurar människors beteende så till den milda grad att de glömmer bort vad som är mycket viktigare än materialism, nämligen mina kvasiintelligenta sanningar som alla redan vet! Bah!

Har börjat föra kassabok, något jag trodde bara 40 talister och snåla människor gjorde, och jag är mer än chockad över vad jag lägger mina pengar på.
Till synes ingenting! Och ändå bränner de hål i plånboken och ramlar rakt ner i prins Johns skattkista!
Jag tycker jag försöker planera min vardag så ekonomiskt som möjligt, frågan är ju om man lyckas. Med tanke på att jag står helt utan inkomst är det väl fruktansvärt naturligt att pengar rullar ut, men inte in. Ändå är det jobbigt att se nivån i pengabingen sjunka konstant.

Det känns inte bättre med vetskapen att jag förmodligen måste genomgå ett par hundår i yrkeslivet innan jag överhuvudtaget kan börja tänka tanken på att tjäna in storkovan. Det som ligger framför mig nu (såvida ingen mirakulöst svarar positivt på mitt brev) är att erbjuda praktik. Gratis sådan. Egentligen vill jag tänka "on your bike sunshine" åt hela förslaget - ska det vara så förbannat svårt att få anställning här i stan?
Det verkar som det, och det är därför gott folk som jag har sökt jobb i...............Gävle. HA!
En salong som sökte hudterapeut och desparado som jag börjar bli nappar jag på varje bete.
Sjukt om jag skulle få jobbet, vafan skulle jag göra då? Homecoming Queen.

För en kvart sedan var jag så arg att jag nästan grät. Det visade sig när jag ringde till Ersta sjukhus att den idiotiska husläkaren på min vårdcentral som skulle föreställa legitimerad inte alls hade skickat en remiss den 1a september 2006 när jag besökte honom. Alltså drygt fyra månader sen, så det betydde naturligtvis att jag fanns inte med på väntelistan på mag-tarm centralen som jag trott, utan jag har tack vare denna låtsasläkare ödslat tid med att vänta på en kallelse som aldrig skulle komma.
Arg som ett bi ringde jag upp Rosenlunds vårdcentral och receptionisten bad tusen gånger om ursäkt och hävdade att det absolut inte fick gå till på detta sätt men att han nu inte arbetade där längre och att mellan 11 och 12 imorgon kommer en "riktig läkare" ringa mig. Förhoppningvis inom rimlig tid får jag den där jävla koloskopin utförd, och svart på vitt vad som är fel på min mage, eller om det är tarmarna eller usch jag vet inte.
Hjärnan kanske?

Det som oroar mig som en gnagande råtta i mitt inre är vad de kommer hitta. Min mormor dog av cancer i magen/tarmarna som upptäcktes för sent då symptomen var vanlig magont, problem med magen har väl alla då och då? Jag är inte alls hypokondriker utan jag är allvarligt rädd. Jag har samma symptom som henne, har haft problem sedan jag var 9.
Andas.
Det kommer bli bra, jag får helt enkelt ta det lugnt och vänta på reslutaten från koloskopin.

Men jag är ändå rädd. Jag är stark, men rädd.