Ett inlägg som handlar om resten av påsken, tänkte jag. Resten av påskafton, efter min halvmara handlade mest om att stappla omkring i påskäggsjakt, äta god påskmat och ge min påskpresent till damerna i Walldénfamiljen, läppgloss med underbara dofter. Det tog många sniff innan de hade bestämt vem som skulle ha vilket!

Kvällen spenderades med vänner, gamla och någon ny. Först på Brynäs, sedan på Rockbaren som var riktigt tragiskt, sedan på monster där vi såg och hörde ett Red Hot Chili Peppers cover band. Och är man ett RHCP cover band, då gör man som sina idoler. Vilket i detta fallet innebar att spela nakna. För det är ju så de gör. Och då, då tyckte jag det var dags att åka hem!

Söndagskvällens bestyr bestod av att laga en påsktårta, till min hjälp hade jag Tobias lillasyster Ylva som visade sig vara en utmärkt rosmakerska. Tårtan blev otroligt, otroooligt god.

Klockan 06 vaknar jag av mitt alarm. Jag vet precis varför. Uppladdning inför 2 milaren jag ska ge mig ut på om några timmar. Jag smyger ner för trappan och sätter i mig frukosten i lugn och ro. Sen somnar jag som planerat på soffan tills de där två timmarna för matsmältning har gått. Men min skjuts sover fortfarande! Jag väntar. Och väntar lite till... äter lite nötter och frön.

Till slut är vi på väg, något efter i mitt schema. Jag tycker att sträckan verkar bra, när vi svänger ut mot Bönan som är en av de vackraste platserna på denna jord tycker jag att vi aldrig når 20 på bilens avståndsmätare och jag börjar känna mig lite rädd. Jag tänker att två mil är sjukligt långt..
Till slut, på en plats där vägarna tar slut hoppar jag ut, i mitten av ingenstans. På en röd byggnad kunde jag läsa Bönans Rökeri.
Ser hur Tobias rullar iväg..

Nu är jag ensam. Med två mil framför mig. Jag, mina ben och musiken.

Det skulle blir det absolut bästa lopp jag någonsin springit. 2 timmar, 23 minuter och 19 sekunder är jag tillbaka på uppfarten där allt började. Med det största leendet jag haft, och sprängfylld med endorfiner. Tobias fångade slutskedet på film:

Vi ligger i sängen och kiknar av skratt. Photo Booth är anledningen.



GLAD PÅSK PÅ ER ALLIHOP ÖNSKAR VI!

Jag har massor av berätta! Idag har jag varit på arbetsintervju, och nu jinxar jag det hele
genom att skriva om det här på bloggen, men kanske kan ni hålla en tumme eller två
så kanske vi kompenserar?

Igår sprang jag Premiärmilen, och slog personbästa!

Imorgon ska vi ta Nesslaliten till veterinären efter att jag har varit på redaktionsmöte.

På torsdag ska vi gå påskkäringar!

På fredag är vi i Gävle. Och jag ska få träffa Mattias. Och Martin ska vara där.
Jag längtar!

Idag åker jag och Nessla till min absoluta favorit kusindotter Moas kalas. Bara inte Nessla
äter upp all tårta och river ner fiskdammen! Vi stannar över i Varberg och är åter imorrn.

Barnkalas är det nya svarta.

Här är vi!


Nessla är en gosgris som älskar mina föräldrars fårskinnsfåtöljer. Kanske drömmer hon om att vara en fårhund?

Nu ska jag åka iväg och göra reportage från Hälsomässan på Idrottens Hus inne i Helsingborg. New Age, ekosaker, storseanser(!!) och andra saker. Sen blir det det förlovade landet vid namn VÄLA.

jag tog den trötta mopsen, drog till skåne där jag fick namnsdagspresenter, jag sprang en löprunda i vad jag tyckte va pose-teknik och vi åt nom nom middag. Home is good!

I lördags kom martin och amanda hit, vi lagade lax med den godaste såsen till och till dessert fick alla göra sin personliga smoothie i den berömda Magic Bullet! Min blev så makalös god med kiwi, banan, jordgubbar, mango, hallon och vaniljyoghurt.



Och i går drog jag och gjorde min arm vacker hos Roger

Ja! Jag hittade ett jättebilligt och snyggt kamerafodral till min nya kompis på ebay. Det kostar en bråkdel så mycket som Panasonics egna och det var free shipping.

Till min och Tobias Madrid Marathon resa. Imorgon är det åtta veckor tills jag ska med allra största kraft försöka slå mitt PB på 10k. Att komma in på en bättre tid än den jag fick i Tokyo ska väl inte vara alltför svårt, det var ju faktiskt första gången jag sprang en mil då. Redan två månader senare på Milspåret hade jag putsat tiden med 7 minuter och kom in på 60 min. Då vägde jag betydligt mycket mer än vad jag gör idag, och kommer göra om 8 veckor, så jag hoppas att mer träning och mindre extravikt ska synas på den stora digitalklockan när jag går i mål. Men sen kommer det mest nervomskakande - att vänta på Tobias marathonmålgång (peppar peppar...)

Om en vecka sitter vi på flygbussen mot Skavsta (känner jag mig själv rätt är vi förmodligen redan där vid denna tiden då jag gillar att åka i GOD tid till flygplatsen när vi ska resa). Jag längtar!

Vi åkte ner till tågstationen i god tid för på SJ:s hemsida (som krashade från och till av all belastning) stod det inget om att just vårt tåg hem till Stockholm skulle vara påverkat av den hemska mängd snö det kommit under helgen. (Någon som har missat det?)

Om det ändå vore så väl, att det vore gryning. Men när man vaknar 03:30, då är det långt kvar tills man får se ljuset som kommer vid då... Beckmörkt utanför fönstret och släckt i alla grannars hem. Ensamt, och skönt samtidigt.

Sådär! Nu är Madridresan bokad och jag känner mig sprallig i HELA kroppen, vill bara snöra på mig skorna och sticka ut på långtur, men det får nog vänta - detta snökaos som råder utanför fönstret kommer nog innebära att de närmaste dagarnas turer kommer gå inomhus, på löpbandet.

oj. vilken hönsmamma jag kommer att bli när jag får egna barn. I helgen upptäckte vi att vår lilla plupp till mopsvalp som var 6 veckor gammal för bara en blinkning sen har börjat löpa lite. Hon har betett sig lite underligt, hon har betett sig som en regelrätt hanhund vid våra promenader - lukta precis överallt, skälla och dra i kopplet och inte alls lyssna på inkallning.

Jag lever, vänner.

imorgon ska ni få se bilder, i mängder. För då, först då tar jag tag i mitt liv.