Personliga Persson

I söndags packade jag och sambo in oss själva, mops och presenter och styrde kosan söderut, till mitt kusinbarn Mios dop i Varberg. Solen stod högt på himlen och sken in genom det kulörta glaset som färgade hela kyrkans inre när vi kom fram.

Prästen som var till åren var av den uppfattningen att "läsa ur bibeln, det tjänar ingen på" och freebasade i sitt anförande om hur Gud tar emot de små, vilket uppskattades av alla. Speciellt mig.

Vi stannade hela dagen och var sist kvar. En trött Mio sov genom hela sitt kalas, men det gav oss bara mer tid att umgås. Göteborg inebär en timme till Varberg, vilket är by far väldigt mycket närmare än jag hade innan. Ännu en vinst!