05.27 den 17/9 1985 föds jag på Kristianstad BB. Jag skall sen komma att kallas den mest suveräna unge som någonsin sett dagens ljus. De stordåd jag genomförde i unga år kom att skrivas in i historieböckerna som något alldeles säreget, någon som inte hade eller skulle komma att upplevast någonsin igen.
Nåt sånt?
Eller:
Jag är precis i mitten av 20 och 30. Jag sträcker mig så långt som 155,5 cm över havsnivå och min ursprungliga hårfärg är cendré. Ett finare ord för råttfärg.
Mitt barndomshem såg ut som en sockerbit. Det kallades för sockerbiten av kompisar. Ett vitt, kubformad boningshus som rymde mig själv, två föräldrar och två systrar. Och en pudel. Åt gången. Först Tusse, sen Pripps.
Jag växte upp 5 meter från väg 117 och hade därför svårt att sova över hos kompisar som bodde långt från en väg, allra värst var det hos dem som bodde mitt i skogen. Alldeles för mörkt. Och tyst. Jag är alltså någon som än idag gillar alltså att ha liv och rörelse omkring mig.
Hur lång skall presentationen vara egentligen?
Mitt emot mitt hus, på andra sidan den farliga vägen, låg Folkets Hus. Där övade vi luciatåg varje år och det roligaste var att glida omkring i sockarna på det hala, väl bonade golvet. Alla byns barn var med (även killarna som egentligen inte alls ville) och det var det roligaste som hände på hela året! Vi spelade alltid upp en julpjäs som vi övat och övat på i flera veckor. Någon gång i mitten på 90 talet bestämdes det att vi skulle ha Sikta mot Stjärnorna. Min storasyster agerade Lasse Holm och tjejerna i min ålder var exalterade! Den samtida musiken var Me&My, Jan Johansen och Pandora. Just Pandora var det någon som uppträdde som.
Jag var Anne-Li Rydé med Sånt är livet. Jag hade tuperat hår, mammas höga stövlar och satsade järnet med all energi en 10åring har. De vuxna tyckte det var jätteroligt att jag hade valt en sådan "vuxen sång" sades det och jag vann tävlingen! Jag är alltså någon som gillar att stå på scen, uppträda och vara i centrum.
Det här kommer bli en mindre novell, let's speed things up.
01 flyttar jag den långa vägen från hembyn till Sigtuna, 5 mil norr om Stockholm. Internatskola. Gymnasiet varar 3 år för den som står ut, men jag tror jag mognade det dubbla under den tiden.
Efter gymnasiet flyttade jag till Cambridge i England för att plugga engelska. Jag hade länge drömt om att studera engelsk litteratur och jag älskade Shakespeare. Jag är alltså någon som har drömmar och som inte är sen på att försöka förverkliga dem.
Efter Englands vistelsen flyttade jag till Gävle och bodde då 72 mil från hemorten. Jag flyttade av kärlek och vetskapen att ingen jag träffat tidigare eller skulle träffa senare i mitt liv skulle vara bättre än han. Med stort H. Jag är alltså någon som gör vad som helst för min kärlek.
För fem år sedan flyttade vi till Stockholm till den adress vi bor på nu. Jag hade aldrig varit på söder när jag flyttade hit och jag såg allt som spännande händelser, att det var häftigt att gå på upptäcktsfärd i sina egna nya kvarter. Jag är alltså någon som gillar äventyr, sakletaruppdrag och att bryta sig loss från det man redan vet/kan.
Idag har vi en mops. Världens bästa, mest lydiga, slätskalligaste mops, Nessla. Jag är alltså någon som gillar mopsar.
Håhåjaja - ska vi summera?
Jag är alltså någon som än idag gillar alltså att ha liv och rörelse omkring mig.
Jag är alltså någon som gillar att stå på scen, uppträda och vara i centrum.
Jag är alltså någon som har drömmar och som inte är sen på att försöka förverkliga dem.
Jag är alltså någon som gör vad som helst för min kärlek.
Jag är alltså någon som gillar äventyr, sakletaruppdrag och att bryta sig loss från det man redan vet/kan.
Jag är alltså någon som gillar mopsar.
That's me.
