En rolig/lång/inspirerande vårdag
Efter halvdagen på jobbet promenerade jag över halva stan i ergonomiskt förhatliga skor innan jag för lunch mötte upp Tobias som hade haft sin första meditationsträning på skolan. Tycker det är fantastiskt att han har börjat "lära ut" mindfulness till intresserade, uppslutningen hade varit över förväntan och han var väldigt glad över hur det hade gått. Tyvärr var vår lunch en nitlott, Hard Rock - you don't rock. Men vi var i alla fall närvarande, mentalt ;-)
Direkt när vi kom hem lagade jag middag för jag visste att jag skulle komma hem sent och vara hungrig av allt marathonsnack på inspirationskvällen. Marathonsnack har jag fått lyssna till hela mitt liv. Pappa, den store marathonlöparen och min främste förebild i löparlivet (och på många andra plan) har sprungit så många marathon på så många platser i världen att jag blir alldeles snurrig. Och efter igårkväll är jag sååå inspirerad av dessa fantastiska talare, jag satt och log med hela ansiktet som ett stort fån när de berättade om upplägg, erfarenheter och tips.
För att verkligen illustrera hur pass mycket löpning och marathon har påverkat mitt liv kan jag berätta om mitt millennieskifte. Klart vi skulle gör något storslaget, vi är ju familjen Persson! Vi reser någonstans!
Varmt!
Ja!
Pappa: Nya Zeeland!
Vi: JA!
Pappa: för där går millenniets första marathon, i soluppgången 1/1-00.
Vi: såklart...
Pappa: Och ni kan ju springa fun run!
Vi: mmm...
På nyårsftons eftermiddag sitter vi alltså i en svettig jympasal för pastaparty (and what a party it was!) tillsammans med hundratals träningsoverallsklädda löpare. Ingen grandios fest alltså, vi såg nåt fyrverkeri vid midnatt men sen var det bums i säng, vi skulle upp klockan 04 för att vara vid starten kl 06.
Allting var surrealistiskt, jag som överviktig 15 åring uppskattade varken den arla morgontimmen eller fun run, som jag fick skoskav av (och jag sprang absolut inte!)
Naturligtvis fanns det fantastiska element under resans gång, vi åkte med Springtime och upplevde metropolen Hong Kong och senare Nya Zeelands fantastiska natur under två veckor, men att resa med ett stort gäng marathonlöpare är något alldeles speciellt! (Men nu för tiden gör jag det frivilligt, och med lika stor entusiasm som pappa!)
Jag vill göra min marathondebut i December 2011. På Hawaii. Honululu marathon har för det första ingen maxtidgräns, och efter att man har passerat mållinjen går man rakt ner till havet. Paradisloppet!
Igår under inspirationskvällen träffade jag Dessi för första gången, jag tror att jag läst hennes blogg i två år nu, så det var verkligen på tiden!
Set här gillar jag och aldrig hade jag kunnat tro att det varit så intressant i din familj, visst din mamma jobbar på friskis, din pappa springer marathon och du lika så, vem skulle du annars fått inspiration och intresse från? ;) UNDERBART ... hoppas för din skull att den där hawaii-resan blir av, tänk vilket lopp, äventyr och framförallt målgång.
Set = Det
Helt bäst var det! :D
Ja han är nog inte ensam om att vara nyfiken som bullterrier! :) Nånstans på söder finns det nån affär med stort fönster ut mot gatan där det brukar stå en bulle med huvudet upptryckt mot fönstret, det ligger nog i generna ;) Han är lite jobbig när han ska leka katt och gå på fönsterbrädan, en och annan sak har gått sönder sista tiden... klumpfot! :)
det låter så härligt med alla dina löprundor och mål om resor till hawaii! önskar man själv var lika pepp. Förr sprang jag mycket men sen när jag började må bra hade jag inget att tänka på eller bli peppad av så då blev det inte kul längre, tyvärr. Men vi har sagt att vi ska börja löpa lite smått när gaddarna har läkt :)
kram
Sv: Ja, det var underbart.
Ja jag var lite deprimerad/arg under mina högstadie/gymnasieår och då tänker man ju en massa och är arg på skitmycket så man blir skitpeppad på att springa! sprang en mil på 50 min som bäst, sprang på ilska :P
haha! Vad kul det låter! Får man pussas när man möts då?
Beror kanske lite på vilket sätt man är deppig på. Jag var mest arg och frustrerad så då var det perfekt att springa och rensa tankarna lite så mådde man bra resten av dagen sen.
åhå! Lycka till! Vi bor tre trappor upp och har hund så vi går rätt mycket i trappor som det är. Brukar dock ta trappor istället för rulltrappa då jag hatar trängsel. Det går nog bra, i juni kommer du kunna springa upp för de fem trapporna med ett leende på läpparna ;)
sv; Ja heller hur! Känns som att vi helt plötsligt blev jätte stora! :)
Ser ut att ha varit en jätte fin dag! :)
Tack för det! Tårtan var smarrig och jag fick t o m beröm för den, hoppsan sa ;) Låter som en härlig inspirationskväll och vilken duktig pappa du verkar ha som gjort så många lopp. Springer han fortfarande? Du har att brås på med andra ord. Här en en skitregn dag idag, så blir inne med te och massa gottgott framför ngn bra film. Friiday ;)
hejsan
har du testat på att paddla någon gång? har inte riktigt fattat av din blogg men om du bor i stockholms området har du en toppen chans nu! den 22/5 har nämligen alla möjlighet att komma och prova på paddling, löpning och gymmet.
för mer info kolla in http://fridacarolin.blogg.se http://vkselit-blogg.se http://vaxholmkanot.se
Hoppas vi ses där! Frida
Jag gillar monsterkommentarer :D Brukar dessutom vara rätt bra på att skriva sådana själv också....haha.
Jag håller helt och hållet med angående det där med komfortzone! Vad gäller själva träningen så tycker jag dessutom i slutändan att det faktiskt ÄR mer PEPPANDE också om man får slita och kämpa. Visst kan det ibland kännas tungt när det är riktigt jobbigt, men samtidigt är det ju känslan av att det är tungt, men att man ändå klarar det, och känslan av att vilja kämpa ännu mer - som är så oerhört peppande och härlig!
Hahahaha jag är så himla glad att höra att det inte bara är jag som är så knäpp och utsätter mig för små "plågor" bara för att lära mig att härdas. Jag brukar göra precis samma sak!!! Vänta med att dricka när alla andra springer efter flaskan, vänta, stå ut, kämpa och till sist - belönas. När jag går hem från skolan/stan/gymmet är där en rätt brant och lång trappa jag måste ta mig uppför för att komma över tågspåret. I den trappan tvingar jag mig själv, dag ut och dag in, att springa uppför och ju mer det känns i benen desto mer måste jag öka takten. Det vill säga ju jobbigare det är desto jobbigare skall det bli! - Det är typisk en sån sak jag göra utan någon egentligen anledning, mer än att jag vill lära mig själv att obehagliga känslor inte behöver vara farliga.
Åh, vilka ord. Det hoppas jag med, något så oerhört om jag ska vara ärlig. Gillar ju Mölle och för att inte tala om sommartid. Något vi får styra upp framöver. Då ska jag berätta om dumma fjortisgrejer jag gjort på olika ställen i Mölle-hamn. Min långledighet tar slut i kväll för i morgon är det dags igen, sen ledig två dagar innan jag jobbar sex dagar i veckan - två veckor i sträck. Kommer kännas men ska samtidigt bli skönt, känna på att man lever. Inte nog med det väntar utmaningar, ii ... pirrigt. Ta hand om dig vännen, hoppas du har en mysig helg.
Underhållning på hög nivå! Ha ha...
Underbart att du dela med dig. Love it!
Kul att du gilla mitt hem! =)
Kram
