Personliga Persson

Nothing can be created out of nothing.

missing person

Först skrev jag ett långt inlägg om hur kasst jag mår just nu, hur dåligt jag sov inatt och om min panikångest men när jag  började läsa om en man min pappa ofta refererar till, Robert Assagioli tog jag bort allt. Ju mer jag läste, desto mer avtog min panik över att inte må som jag "borde", och desto mer hoppfullhet kände jag över att saker inte är så katastrofala som någon i mig målat upp.. Saker jag tänkte på började klarna och mina problem syntes inte så omöjliga. Jag mår fortfarande inte BRA, men jag har tagit av mig offerkoftan, lagt ner förnekarens mask och börjat förstå att med lite tankejobb och en annan inställning så tar jag mig nog igenom detta.

Det är en sak som hänt, någon jag har förlorat i mitt liv som gör att jag kan bli tröstlös när jag tänker på det. Jag ifrågasätter om jag gjorde något fel som fick henne att ta avstånd från mig.. jag har svårt att se hur "det bara kan bli så" när det är en otroligt nära vän man menar. Över en natt var det som att jag inte räknades mer, och det ger mig sådan huvudbry att jag inte vet varför. Jag vet inte om denna person kommer vandra in i mitt liv igen eller om hon är borta för evigt, men det känns som jag går igenom de fem stegen som leder till acceptans. Dessa fem steg är enligt Elisabeth Kübler-Ross: Denial, Anger, Bargaining, Depression, Acceptance.

Ibland så är jag och nosar på acceptans bara för att nästa sekund tänka på ett minne som förut alltid fick mig att skratta men som nu gör ont som tusen nålar i hjärtegropen. But I'm getting there - det finns ingen väg utom framåt.

KRAMA krama krama :)

sv. synd att jag missade det inlägget, det hade sparat mig en hel del huvudbry! Jag tycker att det är en så bra sak att ge bort, speciellt om man är bortbjuden eller något liknande.

Hoppas att du mår bättre snart, tråkigt när sådana saker händer!

Efter motgång kommer framgång vet du! Kämpa på!

Hoppas att du kommer må bättre! Låter som en jobbig situation. Kankse borde ni prata om det?

Hej söt! Vi ska gifta oss den 2 maj! Det stämmer bra det, så nu är det det full rulle. Du verkar inte må bra... Krams

Tack! Du är fin du med. Du ser så liten och söt ut :))

*saknar

Jag vet känslan, har varit med om den. Den är tung. Och med oro att råta klyschig. men tiden läker många sår. Och som sagt acceptance. När man väl kommit dit börjar man orka att se ljuset igen.