Ensam.

Wow. Ett helt hus. Bara för mig. Jag tog bilen och körde en dag tidigare, lagade mastodontsalladen åt mig själv (skulle räckt för hela familjen, eller åtminstone tobias) och orkade bara en bråkdel. Placerade mig i en av fotöljerna längst upp i huset, blickade ut över Danmark och fortsatte min BokCd marathon på Män som hatar kvinnor. Har bara suttit och lyssnat och tänkt.
Inga tvång, inga ärenden, ingen annan. Bara jag.
Fy fan va skönt.
Inga fler charader och hålla god min (vilket jag inte ens orkar längre).

Kom tillbaka till verkligheten nu på kvällen, fixade lite tvätt och kollade mailen. Allt tjaffs de senaste dagarna har gjort att jag inte insett att jag faktiskt håller på att ro iland det garanetat bästa tänkbara jobb jag kan tänka mig. Är inte det minsta road, glad eller exalterad.

Snart bär det av till Roskilde. Det känns lite som ljuset i slutet av tunneln. Kan verkligen behöva komma bort och få tänka med det garanetat bästa resesällskapet som finns. Snart har vi avverkat halva jordklotet (överdrift utan dess like) och jag har inte stött på en smidigare människa att leva i fickan på. True love and well, you know the story.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0