Personliga Persson

När han går och lägger sig går jag upp. Mest för att igår blev en söndertrasad dag med sömn lite här och där utspritt på dygnet.
Och med en trevlig liten psykos på kvällen. Nu vet jag bättre än att överdosera ppiller och inte äta på 26 timmar under tiden man flyttar runt lådor i 3 av dem, på en våning högst upp utan hiss med typ muskeldystrofi i quadsen.
det är inte det att den inte var befogad, jag är jävligt scattered just nu. "Alla andra" (jag vet eg. bättre än att tänka såhär) verkar så samlade och i full färd med att färdigställa sina liv och veta precis vad "de vill med framtiden" medans då jag, vilsna lilla jag verkar ha tappat biljetten.

Det enda man egentligen behöver oroa sig för är själva oron. Den gör att klarsyntheten grumlas och man gör ofta misstaget att tro att känslor och tankar är på något sätt sammankopplade. bara för att ajg tänker på något - så kommer känslorna automatiskt och vice versa. Med träning (som jag genomgår just nu) så kan man uppnå det stadiet att de är helt avskilda. Tills dess är det meditation och avslappningsöpningar och tap tap tap (TFT-tekniken) som gäller, annars kommer jag go bananas.
Vilket jag kommer göra snart.

Stockholm, on a different note. Stockholm, stockholm stockholm. Är det meningen att jag ska känna mig hemma där? Det är ju klart jag gör det för det är ju där jag bor, handlar, tränar och sporadiskt, mycket sporadiskt, träffar andra levande djur.
Eller?
Om Pamina flyttade till Milano för 4 års studier utan att känna en kotte och nu har etablerat en romans med en NBA spelare och ses som den hetaste svenskan i stan så ska jag väl också kunna ta och skaffa mig en umgängeskrets på sisådär 2 a-lagare och kontaktannonsfreaks.
Det är bara det att om man inte får in en fot via utbildning, jobb eller bekantas bekanta så känns det så jäkla mycket som om dörren är stängd.  För alla har redan sina vänner och känns totalt fullständigt ointresserad av att släppa in någon ny.
Om jag bara kunde få känslan av att Stockholm är mitt hem, på riktigt, att infinna sig skulle saker kännas så mycket bättre.
Tills dess är jag under övervakning (många prepositioner där) i Gävle och trivs mycket bra med det, är inte stark nog ännu att befinna mig själv - det blir bara kaos när jag försöker och ångesten klubbar mig efteråt.

Idag skall bli en bra dag. det SKA det.