Summa sumarum.
Igår var nog den mest fysiskt påfrestande dagen på länge, och som jag känner mig idag efter thaimassagen så bör den känslan hålla i sig. Tobias la sin hand på min axel igår och kramade mig försiktigt, ändå kved jag till, ville inte skrika inne på ICA. Ska det vara sådär? Nej Sverker, jag tänker på mina stackars muskelceller och tänker - ingen mer thaimassage för mig.
Intervju nummer två gick väldigt, väldigt bra. Jag stannade i en timme och en kvart och vi pratade väldigt ingående om företaget och deras affärsidé och hur man skulle bygga upp butiken i Skrapan osv osv. Kan nog inte hålla tummarna mycket hårdare.
Sedan var det att kasta sig ut i stormen, åka hem, boka tågbiljett, kasta sig till tcentralen, köpa en läsk, skynda till tåget. Och naturligtvis inträffar min "Pressbyrån-förbannelse" när jag har jobbigt och stressigt. Det är alltså en återkommande förbannelse som innebär att även om jag byter kassa (ala Eddie Izzard) så står där någon ny freakisch typ som vill ha ett kvitto på tuggummin hon köpt på en annan pressbyråkiosk, eller en tant som inte kan bestämma sig om två tidningar går ner i det kuvert kassörskan föreslagit och människorna pile up och klockan går.
Andas.
Äntligen går hon, norskan, utan kvitto då hon efter 10 minuter tjaffs förstår att det inte funkar att få ett jävla kvitto från en annan kiosk (doh??), samtidigt bestämmer sig tanten för det större kuvertet och alla andra i kön är märkbart irriterade och gör gällande tyst för sig själva att norrmän och tanter inte är att leka med, och att de nog borde hållas inlåsta.
Skynda skynda till tåget, hitta rätt plats, hiva upp datorväskan på en glashylla ovanför min oskyddade skalp (please dont break please dont break..) släpper in en överviktig snart snarkande man till fönsterplatser och lutar mig äntligen tillbaka, pustar ut, innan jag inser att jag har köpt fel sorts läsk.
Blundar hårt.
