Personliga Persson

Igår klockan 23.15 var vi så rastlösa att vi var tvungna att gå ut på promenad, inte hade jag en aning om att vi inte skulle vara tillbaka förrän kl 01! Vi gick genom Fatbursparken uppför de vackra trapporna helt täckta med snö, det såg precis ut som det gjorde i Narnia - jag blev lyrisk.
Fortsatte till Maria Magdalena kyrka där istapparna lystes upp väldigt dramatiskt av de starka strålkastarna. Vi tittade på snötäckta gravar, det fanns inget hotfullt med den kyrkogården mitt i natten, den var endast väldigt vacker och harmonisk. Nya blomsterdekorationer efter en dito begravning, vi stannade upp och samtalet gled förstås in på döden.
Korsade Hornsgatan nerför trappor, här liknande det väldigt mycket Paris, bortsett från allt vitt puder. Ner till Söder Mälarstrand som vi avverkade hela, tittandes på båtar och kopiösa istappssamlingar från Skinnarviksparkens bergvägg. Pratade inte så mycket utan vi strosade bara hand i hand och tänkte på sitt. Väldigt skönt. Vi svängde upp innan vi hann till Långholmsgatan och hamnade precis utanför det nummer på Heleneborgsgatan där vi var på visning innan vi flyttade hit.
Stannade vid Högalidskyrkan och bara lyssnade efter tystnaden, tittade rakt upp på stjärnorna och bara lyssnade efter ingenting, det var befriande tyst.
Ner på Hornsgatan upp mot Mariatorget och därifrån samma väg hemåt som jag gått 5 dagar i veckan i ett helt år. Kändes befriande att gå där utan att veta att man måste vara någonstans imorgon.
Väl hemma va låren och häcken frusna till is, och fötterna helt våta.
Mys är då att vrida upp elementet, krypa ner i en stor dubbelsäng, lägga sig tillrätta och värma varandra - jag somnade trött, godissugen dock nöjd i finastes armar.