uppe med tuppen.
Tvättid i gryningen och med en ständigt påminnande huvudvärk önskar jag att jag bara kunde gosa ner mig i sängen och somna om. Men med tanke på att mitt valerina natt-knaprande har blivit mer och mer frekvent så skulle det bara bli en frustrerande upplevelse (dels för sömnproblemet och för att det hela tiden är barnanpassade reklamer på tv.)
Är inte reklam som lockar barn att köpa bratz med hundar ("full uppmärksamhet med glittret som medföljer") FÖRBJUDEN ? (den borde vara det...)
Även om jag skall ge mig in i PR och reklambranschen om en liten stund så anser jag med enfas att det är opassande, det ger mig kväljningar och det spelar ingen roll hur mycket mina barn kommer att tjata på mig, något sådant kommer de aldrig att få. Då får de fan hellre leka med kottar som har tandpetare som ben. Never hurt anyone.
En kompis till mig åt godis första gången på riktigt när hon var 16 (gissa vem som var den skyldiga till att introducera henne?!) Vi träffades i Lindau på språkresa och jag åt bruna godiskastanjer när hon kläckte ur sig att hon aldrig ätit godis på riktigt. Medans hon ännu var liten hade hennes föräldrar gett henne en frukt istället om hon plockat åt sig någon sötsak. För mig lät det det då horribelt avskyvärt men ju mer jag har tänkt på det; hur mycket önskar man inte att ens barn skall slippa vara sockerberoende??
När man inte äter (något alls mer än cambridgekuren) under två och en halv månad så får man tid över att tänka. Mycket filosoferande har det alltså blivit för min del i våras och även nu i höst. Och jag har en fråga som jag klurat mycket på:
Varför krävs det mat/godis/något alls i situationer som skulle klara sig helt utmärkt utan? Ta t.ex filmkväll: hur många känner inte att det är något som fattas om man inte har chips, godis eller läsk? Blir filmen sämre om man helt enkelt skulle fokusera på den som huvudämne och inte vad man stoppade i käften?
"Myskväll", inkluderar inte den också god mat eller godis eller liknande? Myset består väl att man "myser" som i sin rätta benämning inte innebär att man äter? Det är ju ett separat verb med helt annan betydelse!
Mycket alternativintelligens från min sida denna morgon några dagar före jul. Nu skall jag stänga av tvn som vill få barn att tro att en helt vanlig bilbana har något med spiderman att göra. Den säljer väl antagligen för dåligt och de har väl inte tillräckligt god marginal på den så de sätter några småglin i spidermankostymer och spelar vinjetten i bakgrunden för att få de små liven som har tvn som nanny att tro att den är relaterad till denna seriefigur. Crappy television, crappy thinking!
Är inte reklam som lockar barn att köpa bratz med hundar ("full uppmärksamhet med glittret som medföljer") FÖRBJUDEN ? (den borde vara det...)
Även om jag skall ge mig in i PR och reklambranschen om en liten stund så anser jag med enfas att det är opassande, det ger mig kväljningar och det spelar ingen roll hur mycket mina barn kommer att tjata på mig, något sådant kommer de aldrig att få. Då får de fan hellre leka med kottar som har tandpetare som ben. Never hurt anyone.
En kompis till mig åt godis första gången på riktigt när hon var 16 (gissa vem som var den skyldiga till att introducera henne?!) Vi träffades i Lindau på språkresa och jag åt bruna godiskastanjer när hon kläckte ur sig att hon aldrig ätit godis på riktigt. Medans hon ännu var liten hade hennes föräldrar gett henne en frukt istället om hon plockat åt sig någon sötsak. För mig lät det det då horribelt avskyvärt men ju mer jag har tänkt på det; hur mycket önskar man inte att ens barn skall slippa vara sockerberoende??
När man inte äter (något alls mer än cambridgekuren) under två och en halv månad så får man tid över att tänka. Mycket filosoferande har det alltså blivit för min del i våras och även nu i höst. Och jag har en fråga som jag klurat mycket på:
Varför krävs det mat/godis/något alls i situationer som skulle klara sig helt utmärkt utan? Ta t.ex filmkväll: hur många känner inte att det är något som fattas om man inte har chips, godis eller läsk? Blir filmen sämre om man helt enkelt skulle fokusera på den som huvudämne och inte vad man stoppade i käften?
"Myskväll", inkluderar inte den också god mat eller godis eller liknande? Myset består väl att man "myser" som i sin rätta benämning inte innebär att man äter? Det är ju ett separat verb med helt annan betydelse!
Mycket alternativintelligens från min sida denna morgon några dagar före jul. Nu skall jag stänga av tvn som vill få barn att tro att en helt vanlig bilbana har något med spiderman att göra. Den säljer väl antagligen för dåligt och de har väl inte tillräckligt god marginal på den så de sätter några småglin i spidermankostymer och spelar vinjetten i bakgrunden för att få de små liven som har tvn som nanny att tro att den är relaterad till denna seriefigur. Crappy television, crappy thinking!
Kommentarer
Postat av: ida
Joel har ännu inte fått smaka godis. visserligen är han bara 2 1/2 år. men nästan alla i hans ålder får gotepåse på helgen. Istälet får joel naturgodis.. majscrackers o majschips. kanske inte heller det nyttigaste men bättre än allt socker o godis.
Trackback
