Varför blir grupparbete oftast bara att man sitter och snackar andra saker istället? Om folk i klassen, om utbildningen om ALLT annat än the task at hand. Men resultatet av detta grupparbete/tjejsnack blev i alla fall en del bra idéer som vi skall presentera på mötet med uppdragsgivaren på onsdag.
På onsdag morgon ska jag även träffa en potentiell uppdragsgivare utanför skolan, jag kanske ska skriva lite för en webbaserad tidning som är väldigt eko-inriktad. Roligt!
Och på torsdag nästa vecka får jag förhoppningvis jobba på Stockholm Media Week på Rival.
Massor av bollar i luften alltså. NU måste jag packa, för jag ska upp redan vid 06 tiden imorgon. Ingen kommer och möter mig på flygplatsen, ska hämta bilen på långtidsparkeringen och köra hem själv... menmen, väl hemma väntar mamma för att fara till havet. SÅ MYSIGT!
Idag känner jag att jag inte kommer kunna stanna upp för att andas. Det kanske låter elakt, men jag är nästan lättad över att min lunchdate ställde in annars hade jag nog fått hjärtklappning av alla saker som ska göras idag. Visst älskar jag att ha fullspäcjat schema men när det känns som att allt hopar sig på hög, då blir det bara jobbigt.
07-08 morgonspinning (energiunderskott och inget i magen men det hindrar aldrig mig, kämpar tills det svartnar för ögonen!)
10.30 ZINQ (fint erbjudande där just nu, vax halva priset.) Äntligen, jag är lika hårig som en chimpans! 12.30 Lunch med Rosanne
14.00 Möte med Linda/Wake PR på IQube
16.00 Träffa pappa
18-21 Grupparbete
21-?? Packa, jag flyger nämligen kl 08 mot valborgsfirande med mamma i Skåne/Halland imorgon!
Jag har fått en släng av löpningshybris och anmälde mig precis till det 6:e loppet i år! Blodomloppet 1 mil den 10e juni, då är pappa uppe i Stockholm och förhoppningsvis får han se mig springa ett lopp för allra första gången!
Idag är det bara TOLV dagar kvar till premiärloppet SpringCross. 12 km terräng - det blir tufft, och roligt förstås!
Okej. Nu har jag försökt börja spåna på en pressrelease i två timmar. Det går trögt idag!
Än så länge har jag producerat logan, ort och datum. Rubriken sitter inte och jag känner inte att jag kan. Jag kan inte.
Men! ikväll är det Pr-pub och en debatt om etik moral och öppenhet i pr-branschen som jag skall gå på.
Rioligt, som man säger hemma.
På torsdag flyger jag till Skåne, för att fira valborg med mamma i Halland. I stugan i Frösakull närmare bestämt. Är det sol kanske jag vågar mig ner till stranden och promenerar bort mot Tylösand, det är mys det!
Igår var det så dags för Gröna Lund med Tobias, Amanda och Martin. Vilken dag! Åkte insane och majgawd, va insane den var! VI besökte också lustiga huset och sen lekte vi killen mot tjejerna på radiobilarna vilket jag filmade. Typiskt var att min och Amandas radiobil löpte amok och backade runt hela banan när vi bara ville jaga Tobias.
Jag har en svag aning i min kropp. Aningen dämpas något av mit rationella tänkande, men inte helt. Jag har en känsla av oro i magen, en känsla av misstänksamhet som varje gång jag fokuserar på den slås bort med avväpnande, avvärjande tankegångar - "Nej, så kan det inte vara", "nej det är alldeles otänkbart."
Vilken katt vi har skaffat! När föreståndaren från katthemmet kom med honom igår kväll hade vi ingen aning om hur lång tid det skulle ta för honom att finna sig till rätta. Hon började med att öppna transportburen så han bara kunde gå rakt in i sin nya låda. Om katter börjar sin upptäcksfärd från lådan så hittar de alltid tillbaka dit, när det är dags...
Första varven i lägenheten gick i slow motion och vi tittade roat på utan att komma FÖR nära. Högljudda mjau som frågade "vart har jag kommit?" Detta är ju så mycket större än min bur på Katthemmet!
Nästan direkt började Casey leka med sin pälsboll och även sin mus och 30 minuter efter ankomst låg han på rygg och spann på vardagsrumsmattan. Han hade kommit hem!
Nu ligger han i vad jag tror kommer bli hans stol och tittar ut genom fönstret om han ser något spännande.
Världens finaste och bästa katt har kommit för att stanna.
OK, om trettio minuter kommer han. Jag och Tobias fick just lite psykbryt, herregud vad har vi GJORT!? Ok ok, lugn och fin nu. Andas. Det är bara en katt. Casey, välkommen hem!
Jag fick praktikplatsen! Go me! Det första vi gjorde var att börja babbla om killen som skjöt Greven i huvudet. Hjälp! Jag jobbade ju med honom förra året!
Hörde att misstankarna mot honom hade försvagats, skönt. För om det ÄR han, vilket jag betvivlar så tappar jag hakan. Han är ju världens guldgosse, rolig och trevlig. Inte har han väl skjutit två personer! Eller?
Idag ska jag åka till gamla spårvagnshallarna och prata praktikplats med en tjej som har egen PR byrå. Hon har ett uppdrag just nu som hon behöver hjälp med, går det bra så finns det möjlighet för förlängt samarbete. Uppdraget verkar jätteroligt och passar mig perfekt, så vi får hoppas att just jag får det, jag battlar med en till person nämligen!
Idag utmanade jag Tobas på cirkelfys, en träningsform där man jobbar i 45 sekunder på 9 olika stationer. Jobbiga stationer!! Precis efter uppvärmningen, gissa vem som trippar in och joinar mig och Tobias på vår station (man är 3 på varje) om inte JONNA, min f.d PT. OH NO! Passet blev genast väääldigt mycket jobbigare. Efter ett varv ville jag bara lägga mig ner och avlida i en stor svettpöl, men då var det minsann två varv kvar. Då skulle Jonna gå hem och jag var nästan tacksam för det, hon pressar mig alltid till det yttersta.
Tobias var jätteduktig! som vi svettades...
Jonna svarar på träningsfrågor på nätet så om du har en fråga klicka här. Man måste inte vara medlem i F&S för att ställa en fråga
Christoph Niemann är förutom en fantastisk barnboksförfattare och illustratör väldigt rolig i sin simpelhet. I hans blogg Abstract City hittade jag det här, och det är ju så BRA! klicka på bilderna för att se fler!
Äntligen! Klar klar klar med mina journalistprofiler. Nu väntar solen utanför på mig. Pandan kom precis hit och jag har lyssnat på twopointeight när jag skrivit min sammanställning. kanske däför den blev så bra?
Jag vaknade kl 02. Det är otroligt, hur kan två timmars sömn räcka? Ligger i sången och tittar på Pen and Teller bullshit, som idag handlar om personer som kallar sig medium och lurar folk på pengar. Jag älskar detta programmet! De slår hål på så mycket BS. Igår var pandan och jag på kafé 44 för att se och höra twopointeight. Vilken moshpit! Ruskigt bra.
Imorse vaknade jag till ett friskare liv, iväg till gymet direkt när de öppnade och tänkte att jag skulle köra besinningslöst, det kändes outhärdligt med hela TRE dagars vila. Usch!
Körde besinningslöst och explosivt i 20 minuter armar/bröst innan jag svettades och frös samtidigt. Jag bestämde mig för att lägga ner Jarheadmetoden och gå hem och bli frisk på riktigt. men skönt var det! så länge det varade..........
Blev alldeles kall i hela bröstet nyss. Såg att söta Carro a.k.a lillhjortan ska vara med i nästa Diagnos Okänd. Henne har jag invigt i Backas ritualer, bott med, firat valborg med, spelat i innebandylaget med. På internat kommer man varandra väldigt nära och jag kommer ihåg att hon redan då hade problem med blodvärden o.dy.
Den kalla klumpen i magen och bröstet sitter kvar.
Det är tur att män hatar kvinnor, annars hade det blivit väldigt långtråkigt att ligga ensam i sängen och bli frisk. Det går så långsamt, och Tobias tvingar i mig hostmedicin! Mest av allt vill jag knipa igen munnen och låtsas att jag är 8 år igen...
Om jag mår såhär på lördag så måste jag dessutom ställa in klättringen med Martin, och jag som tyckte det skulle bi så roligt! Han har klättrat ganska länge och nu skulle jag äntligen få följa med som klumpig adept. Har inte klättrat sen jag var på läger med min scoutkår (Vittsjö) i Kopparberg, vilket var för kanske... 10 år sedan?
Och om jag inte är frisk i helgen så kommer jag bli alldeles ensam! Tobias ska nämligen iväg på utbildning hela helgen, så vem ska Trösta Knyttet? eller jag menar Underhålla Fine? Jag utbrister i ett stort BUU för allt det här.
Jag tog ett foto på min halsmandlar, just for fun, imorse. Bilden visade något som inte såg lika roligt ut.. Varje gång jag sväljer gör det ont så ont!
Och ändå finns det något som får mina tankar att sväva långt bort från svullna halsmandlar och halsont. Något mjukt och fint. Något....alldeles....underbart!
Igår läste jag ut en av de konstigaste / olustigaste / roligaste / mest
förbryllande böckerna: Mark Haddons Den besynnerliga händelsen med Hunden om Natten.
Christopher har Aspergers syndrom, alltså lätt autistisk. Han förstår inte andra
människors prat om känslor, är rädd för främlingar, han tycker inte om beröring eller färgerna gult och brunt och kan inte äta upp maten på tallriken om maten ligger så nära varandra att de kommer i kontakt med varann. Samtidigt är han otroligt intelligent, mycket högre än genomsnittet, och matematik och logiskt tänkande är en barnlek för honom. Han kan t.ex. alla primtal upp till 7507 och räknar ut vad 251 gånger 864 blir i ett naffs.
På nätterna när han inte kan sova går han gärna ut och går små promenader. En natt hittar han grannhunden Wellington med en högaffel stickandes ut ur kroppen. Christopher beslutar sig för att lösa mysteriet med vem som mördade pudeln Wellington - han gillar nämligen logiskt detektivarbete.
På ett sätt är det en charmig bok som lär ut en hel del, både om autism och andra saker. Det är både intressant och sorgligt att få inblick i hur världen ser ut för en människa med autism och hur denna värld behandlar behandlar Christopher....
Påskafton var inte så lite underbar. Från att ha bytt om till pyjamasbyxor och linne i tron om att det skulle bli en hemmakväll fick jag svira om till min fodralklänning och jag och min älskade åkte ner på stan för att få chansen att snacka och umgås bara vi två. När alla är hemma med sina +1 blir huset ganska trångt... Två drinkar senare hade vi hunnit gå igenom det mesta från världsfred till croupierens totala avsaknad på kunder. Det goda humöret var verkligen på topp och vi beslöt oss för att gå ut. Träffade på Tobias gamla klasskompis, vår vän Hanna och även bästa Mattias med respektive dök upp för att hälsa. Vi stod mest och skrattade/pratade i ett hörn och grovhånglade som två nykära 16åringar. Han är bäst, min pojkvän, did I tell you? När Robyn hördes i lokalen fick jag honom att ta mig för en svängom på dansgolvet. Jag flöt som på moln hela utekvällen. När klockan närmade sig två gick vi hand i hand mot bilen.
Idag ringde det oväntat på dörren och där stod två små söta påskkärringar (hörde jag från min plats i sovrummet där jag stod i underkläderna och tjuvlyssnade) och gav Tobias ett jättefint påskkort. Sen slog det oss båda två, samtidigt - inget godis hemma ju! Men Tobias hittade tydligen något att ge dem, och med förundrad min undrade jag var han hade hittat godis efter att han stängt dörren. -Det enda jag hittade var förpackningen med Instant Afro skämt tuggummin! sa han med brydd röst.
Jag la mig på sängen och kiknade av skratt. VAD kommer deras föräldrar säga när de kommer hem med den asken?? -Vi fick den av den snaggade killen på våning två!
I eftermiddag blev det terrängrundan runt Årstaviken och I'll be damned - jag putsade tiden med SJU hela minuter! Tobias springer den rundan på enbart 3 minuter mindre än mig så snart kanske vi äntligen kan springa tillsammans, något vi inte gjort på fem hela år.
Internet här hemma crashade i tisdags. Så efter att jag kommit hem från min första "löpning i grupp på Friskis" upplevelse så kunde jag varken lägga in rundan på funbeat eller berätta om den hatkärlek jag kände för upplevelsen.
Tempot drogs upp direkt, det va inget 7-7.30 tempo snarare 6.30! Vi sprang 9 km enligt mina beräkningar, jag kom i mål på en timme. Efteråt körde vi några enkla styrketräningsövningar sen var det stretch. 2 timmar var jag hemifrån allt som allt, och jag skall definitivt tillbaka på tisdag!
Igår vårstädade vi hela lägenheten. Sorterade ur alla lådor i garderoben slängde en hel drös kassar med rent skräp. Så skönt att bli av med saker! Bytte även gardiner och dammade av alla ytor, skrubbade kalkrester i duschen och i köket. Så skönt det känns att inte ha det ordningssamt enbart på ytan!
På kvällen kom Martin och Micke hit för att se på vad som skule bli SM avgörandet. Och vilken match sen! Underbart att Färjestad vann.
Sasha Baron Cohens nya Borat heter Bruno och är en Österrikisk tvprofil. Det bästa är när han går klädd i helt klädd i kardborre in backstage på en catwalk och trasslar in sig i alla plaggen, men det här är också sjukt roligt. Stackars Darwin, han vänder sig i sin grav. Evolution of man.. or monkey?
Tobias är den som har lärt mig allt jag vet om meditation och denna filmen han tipsade mig om säger nästan ALLT om hur det kan kännas. Fin animering dessutom!
Vaknade tidigt med ett riktigt sug i kroppen efter att få springa. Sagt och gjort, på med kläderna och ut, målet var att springa till en sjö nära Tobias förra hus där det finns ett motionsspår. Vad jag inte hade räknat med var den mängd snö och is som fortfarande låg kvar i spåret! Lite Bambi on ice blev det, men 1,5 varv runt sjön blev det, sen förbi alla hus Tobias bott i under sin uppväxt (smidiga flyttar med husen på en och samma gata!) och hemåt igen. Hade ingen aning hur långt det blev tills jag lade in rundan på funbeat. Drygt 10 km. 10,73 för att vara exakt.
Nu sitter jag i mjukis under en filt, löser lite korsord och väntar på att bilen skall återvända, då blir det nog en tripp ner till stadskärnan. Förra året fick jag ett presentkort från en designaffär inne i Gävle, så jag vill åka dit och spana på saker.
Ikväll blir det jubileumsblandning med CoffeBeans Show Chorus som är barbershopkören Tobias mamma sjunger i. De är grymt duktiga!
Kommer bli en aktiv vår med många steg i löparskorna! Tillsammans blir det ju ett marathon, sånär på 195 meter! Jag hade hoppats på att man skulle kunna åka ut till Hemlingby och springa i dagspåret men jag anar att det kan fortfarande vara för isigt. Vi är ju trots allt i Norrland. Så det får bli hederlig asfaltlöpning här i S. Bomhus imorrn.
Äntligen är hockeymatchen slut, jag har suttit på nålar, om än lite inaktiv. Men Färjestad vann. Thank God!
Igår var en riktig aktiv dag för mig. Började med ett skönt pass på gymmet, körde överkropp - en riktigt genomkörare! Efteråt var jag int alls hungrig men för att inte bli katabol så fick det bli en proteindryck. Är det bara jag, eller är de nästintill omöjliga att få ner?
Post-lunch begav jag och Tobias oss mot en alldeles speciell butik i SOFO där vi spenderade säkert 40 minuter bland deras väldigt utbud. Pirrade alldeles mysigt i magen när vi gick runt bland hyllorna.
Efter den fina uplevelsen begav jag mig mot Kungsträdgården för avskedsmat med min syster och svåger som ska återvända till Singapore. Vi satt faktiskt ute en stund innan solen sänkte sig så smått över hustaken och vi började småfrysa.
En promenad tillbaka längs Skeppsbron och Götgatspuckeln, tvärs över Medis där alla uteserveringar nu öppnat upp fick det verkligen att kännas i hela kroppen. Det är vår!
Älskade Amanda kom efter jobbet och vi lagade goda men olika maträtter allihop och kollade på hockey (även om vi två mest bläddrade i Inked och pratade tatueringar) Sen började Tobi-san och Amanda-sama dra en massa hiskeliga skämt om bord och då visste vi att det var dags att bryta upp. En underbar dag!
Löpningen imorse visade sig vara en killerrunda. Sprang Tobias terrängrunda som sträcker sig över Årstabron längs med Årstaviken tillbaka på Skanstullsbron.
7 km allt som allt.
För att liva upp stämningen lite i början (jag var ute och sprang på fastande mage med trötta ben från spinningen igår) så sjöng jag med i mina favoritlåtar och spelade t.o.m lite lufttrummor!
Sen kom jag på att folk som mötte mig lika väl kunde tro att jag flytt från någon hemlig avdelning på SÖS by the looks I got. Lugnade mig lite och fokuserade på alla upp och nerförsbackar som rundan bjöd på... Kom i mål svettig och med en brännande, nästan pirrande känsla i låren. Gött!