Idag har varit en av de längsta dagarna i mitt liv. Jag vaknade runt 04 tiden, kissnödig som vanligt, men istället för att somna om väntade jag ut min auktion på ebay, som jag inte vann och efter det stod det klart att någon extra sömn blev det inte. Fågelsång på 90 dB och solljus i min pupill gjorde det omöjligt.
Nu är det inte lång tid kvar till taxin kommer och innan dess ska jag duscha och somna. Med resnerver som mina kommer det också bli svårt. Så imorgon kommer bli ett långt dygn det med!
Tur att man är nyblonderad och viking.

Jag tror aldrig jag packat så pragmatiskt och målinriktat, tack vare min bibels resetips. Nu är min packning smart, sjukt genomtänkt, classy och det bästa av allt: stor plats för den tänkta shoppingen i Barcelona.
Imorgon börjar tidigt och slutar sent.
Dagordning liknande den som finns i lumpen. Revälj kl 07.00 och tapto kl 21.00 för 6 timmars sömn. (jag vet att ingen av oss kommer gå och lägga oss då, men one's gotta try.)
Flygbussen går kl 04.00. Sharp.

Jag behöver hjälp! Jag har smalnat av så mkt om fina prinskorvfingrar att igår föll min favoritring all världens väg i tunnelbanan och jag räddade den knappt. Jag känner mig så naken utan mina två ringar och undrar därför om det är någon som vet om man kan göra ringar mindre??
Det känns så ologiskt...

Ja, tycka vad man vill om Ryanair, men just nu känns det tryggt att veta att det inte är SAS vi skall ut och flyga med om några dagar. Om det hade varit det så hade vi förmodligen inte kommit iväg. Surpuppor som skall sätta sig upp mot auktoriteten... Det börjar växa till sig.

Hur lyckas man få laptopen över sig när man sitter i soffan och samtidigt slå bakhuvudet i väggen? ajajaj.

Ett stort plus för Topshops petite-avdelning där minimala typer som en själv kan hitta byxor som ofattbart nog passar på längden och en extra kostnad för upplägg kan därför uteslutas. Sen att Beyond Retro har ett hörn med saker innebär ju bara gräddet på mitt shoppingmos.
(Fantiserar genast om potatismos...)

So. Intervju nummer två, på salongen mitt i staden ett stenkast från Åhléns city. Lokalen var otroligt fräsch, ett kontorslandskap som gjorts om till rymliga behandlingsrum och luftig, ljus reception. Intervjun flöt på verkligen jättebra och varade i nästan en timme. Angående semester så var datumen helt ok = roskilde räddat (yay!!) och hon erbjöd mig t.o.m mer semester!
Så detta får ligga på is, hon skall träffa en tjej till och återkommer till mig när jag kommit hem från Barcelona. Allt känns overkligen och snurrigt.
På torsdag är det provjobb på Decleordisken som gäller, skall bli intressant och roligt!

Jag har ett nytt beroende. Diet coke och:

Jag har glömt bort ett liv där mat och matlagning faktiskt existerade. Men mina 101 bookmarkade recept ger mig en hint av hur mitt nya liv kommer att se ut. Jag kommer bjuda in till buffé och fest varje helg så att alla får smaka!
vad sägs om den här godingen?
åh, åh, eller den här??
Och Mattias, den här bara MÅSTE vi ju göra. Fast utan kött förstås >_<

Såg vi igår på filmstaden söder. Oh ladida, va rolig! Skönt att vara på ett ikke pretantiöst humör och bara stänga av alla analytiska delar i hjärnan och bli road av en simpel och... nä, simpel räcker - film. Inte humor på högsta nivå men kvantiten räckte för kvällen. Och humöret var ju otvetydigt på högsta nivå resten av kvällen. Sevärd!

Lyxfällan måste vara ett av de bästa programmen som sänts i tvs historia. Fick mig att tänka till denna afton och rannsaka ett köp jag höll på att göra och avsluta det innan den var för sent. Det var bara en ringa summa det handlade om, men ändå. Det handlar (ironiskt ordval) om att bryta tankebanor.
Känns bra som fan i bröstet,  att gå och lägga sig vetandes att man gjort något riktigt bra och moget kommer att kännas grymt skönt. ett stort PLUS är ju dessutom att min kärlek kommer hit imorgon. Good times!

Åh herregud va uttråkad jag är!! BAARRGH!! Efter de första två i star wars triologin och en dag under duntäcken i soffan är jag redo att slita av mig håret för lite excitement. Underhåll mig någon! Dans, sång, bellmanhistorier, I'm up for anything!

Saken är ju den att jag tänkte göra massor av saker idag men min förbannade frusenhet hindrade mig till 100%. Det spelade ingen roll hur mycket kläder jag än klädde på mig, jag kunde fan inte ta mig ut på söders gator och uträtta några simpla ärenden. Tur är ju att det inte var brådskande och att jag har tid att göra dem imorgon men ändå - det är maj månad och jag förbereder mig på att gå med långkallisar under jeansen och helly hansen fleece.
Barcelonas klimat kommer göra en frusen liten kropp som min gott.

Men underhållningen! Glöm inte den!

Om det är någon som har en beställning på vara från New York (lättviktiga saker endast) så shout! Varan kommer isf till Sverige om några dagar.

13 dagar kvar till:


KAN MAN LÄNGTA MER? NEJ. FYSISKT OMÖJLIGT!

Idag, för första gången någonsin i mitt 21åriga liv, har jag köpt ett par vita jeans! Stl 29, fast de sitter löst som tusan (förutom över vaderna förstås fast med världens största vader är det något man får kallt räkna med)
De sitter riktigt, riktigt snygg och trots att de är vita så ser jag inte ut som Barbalib - underbart och oberäknat!

Ok. Så imorse var det dags för intervjun för drömjobbet, som visade sig vara en heltidstjänst istället för ströjobb. Klart uppsving där, men ett visst hot för redan inplanerade aktiviteter i sommar som lär ryka om jag knuffar undan alla andra med min vassa tunga och mina armågar och snitchar åt mig platsen. Hur kan man ge upp en sådan plats för flytt till Gävle av alla platser på jorden. Ironi!

Provjobb nästa torsdag i alla fall, för att känna på om det är något för mig. Spännande! Men annars så känner mig, mycket ovanligtvis, lite kall när det kommer till det här jobbet. Jag förbjuder mig själv från att ens hoppas utan ser det bara som en erfarenhet att få ha kommit till en av Sveriges ledande agenturer och fått en chans att få presentera mig och vad jag står för. Om jag inte skulle få det så har jag dessutom sagt att jag finns tillgänglig för extrajobb, ströjobb och alla sorters av arbetsuppdrag.
My foot is there to stay.

Tänk vad ens inställning till något kan förändras radikalt. Ta Stockholm. För ett år sedan mådde jag som sämst i mitt liv och hatade den staden över allt annat och skulle hellre ta en kula än att erkänna att det var mitt hem.
Nu? Totalt tvärtom. Jag älskar det! Nu är jag iofs jävligt insnöad på mitt söder och tycker att jag behöver en jävligt go anledning till att lämna min stadsdel men en picnick på djurgårn i solsken med ost, frukt och vin (jag dagdrömmer/nattdrömmer om mat, you blame me??) skulle ju inte sitta helt fel....om nån månad eller så.
Men då, då blir det fest!

Haha, min pappa är så rolig!! Han är ju krigshistoriker, lektor, marathonlöpare, upptäcksresande och bergsbestigare (med Kilimanjaro på sitt CV vid 60 års ålder - slå det!) men helt ny på vad tekniken nu kan åstadkomma. (inte att fördöma, min egen farfar var född 1898!!) Han mailar bilder och bränner skivor så det står härliga till.

Ikväll mailade en han en bild från whiteouten han var med om när han skidade ner till Kebnekaise fjällstation under rutten på kungsleden. Jag och mamma tycker att han liknar Fridtjof Nansen.

Han är så förbannat cool, pappan min.

Just nu känns det så jävla tungt. det äts grillat och lukten sprider sig in i mitt huvud och framkallar känslor jag inte trodde fanns. tänk vad hunger kan göra med en människa. med mig.
gråter över grillad stek.

Det är knappt jag tror att det är sant!
Från att ha stretat och varit den mest ihärdiga - på gränsen till jobbiga arbetssökanden i Stockholmsområdet så räcker det med att ha träffat en person som säger något till någon annan, eller vara på rätt plats vid rätt tidpunkt.
Fick precis ett samtal från föreståndarinnan för Aktiv Hudvård som hade fått en rekommendation av hon som äger salongen i Vallentuna där jag var på intrevju att ringa mig ang en ledig plats i deras salong. Så om en och en halv vecka blir det träff där, och denna salongen ligger ju mycket mer centralt!

Dessutom räckte det ju med att jag satte min fot uppe på Dermarome och träffade min utbildningsansvarig för I.D och promotade mig själv för att hon skulle gå och hämta varuhusansvarig som senare på dagen mailar att hon väldigt gärna vill boka in ett möte med mig.

Det här är ju för bra.

Browsar på Cute overload och skypar med Helena i timmar. En riktigt fin tisdag. Jag är hemma idag, tvättar 7 olika tvättar (jo, denna gången är det faktiskt sju stycken på riktigt) och skall till att boka tåg nu. Har inte längtat efter att åka till Gävle såhär mycket på länge. Festligheter! Träffa kärlek och vänner!

Det där med narcisissm är en intressant sak. Det är lätt att urskilja en narcissist då man studerat dragen lite djupare. Nu när jag jobbat en längre tid med mig själv och fått proffshjälp att analysera min egen personlighet, mitt bagage, mina styrkor och svagheter känns hela jag så mycket mer balanserad, harmonisk och starkare/ödmjukare. Många, snart de allra flesta hjärnspöken har fått namn och har därmed kunnat försvinna succesivt.

Om barnet inte blir bekräftade eller tagna på allvar av föräldrar som inte heller tar emot barnets känslor och uttryck kan barnet bli tvunget att hålla inne med sina känslor och förlorar kontaktförmågan till sin egen känslovärld.
Den verkliga personligheten och de genuina känslorna blir då djupt nedbäddade och kan under livets gång ligga dolda under konstruerade livslögner,
Barnet kommer i senare skeden i livet försöka få allt som det inte fick av sina föräldrar - beundran, bekräftelse och att bli sedd av andra personer i vuxenlivet.
En sådan person utvecklar ett överdrivet narcissistiskt bettende som gör henne själupptagen. Hon döljer sin saknad och osäkerhet bakom en hård, auktoritär och överlägsen hållning och försöker hävda sig på de flesta områden och i det mesta hon gör.

På baksidan lurar alltid svagheten och bräckligheten. En överlägsen person är alltid rädd att tappa masken och bli övergiven. Förmågan att sörja är gravt störd liksom inlevelseförmågan i en annan människas lidande. Följden bli istället att personen riktar uppmärksamheten mot sig själv och har svårt att relatera till någon annan.
Personer med ett självupptaget beteende anser att alla andra ska rätta sig efter dem. De tar ingen hänsyn till andras intressen utan styrs helt av sina egna. Det är dock vanligt att en sådan person säger sig tycka om andra människor. Men de har bestämda uppfattningar och förutfattade meningar om dessa människor, vilket leder till ett trångsynt beteende.

Har suttit hela morgonen med mitt nyuppdaterade CV och skrivit ut fördelaktiga foton på mig själv till min ansökan, gosh - jag vill så gärna ha jobbet!

Ha, jag ska köpa skorna. tror jag. eller nej? ah jag blir tokig på mig själv. Och jag som läste om  Anna Bråkenhielm i nya numret av DV och tyckte att jag var mycket som hon. Tydligen inte i detta fallet...

Publicerad i Helsingborgs Dagblad 2/5-2007

Det är lätt att bli ensam när man är själv.

Att man är smått pedantisk/går in för saker ordentligt? Jo, när jag låg på knä och dammade alla golvlister under min 5 timmar långa städa/slänga/damma/bona/möblera om/skura/reorganisera session så kom jag på att jag nog är väldigt noga.

Den där tomheten. som inträffar. när man kommit hem från en resa, en festival eller en 3 dagar lång dejt, och man sätter sig på en stol och bara sitter. så känns det nu. Jag sitter och tittar ut genom mina oputsade fönster. tankarna drifts off. Tänk om. Tänk om man skulle tänker jag. Va skönt det är att bara sitta rakt uppochner. Tänka på andningen, hållningen, känna frid. Meditation tror jag det kallas. I en sekund lyckas jag koppla bort allt. bara andning kvar. Otränad. Tobias kan jättelänge.
Jag skall träna.

Jag känner att jag vill promota mina 7 obskyra auktioner på tradera. Köp! Köp! Köp! Alla pengar går oavkortat till min shoppingkassa jag skall bränna i slutet av maj. A good cause.

Kall valborg - lite kalorier - en frysande Fine. Har hittat både flyg och hotell till Spanien nu, skall bara sätta mig och boka allting idag. Värme och sol till folket! Fast mest till mig.

Var hos konsulenten tidigare idag; -7,9 kg totalt nu. Makes the pain worth it. Pappis kände knappt igen mig igår när vi åt hemlagad middag (som jag och mamma stod för, här pratar vi egosadism i allra högsta grad - det var dessutom en av hennes absolut mest välsmakande rätter) hos Mimmi i hennes nya kök.
Han kunde inte sluta påpeka hur han inte kände igen mitt ansikte för mina kindben blivit så framträdande. Det är alltid roligt när ens familj är så uppmuntrande. Dessan skulle försöka pull some strings i NY till min fördel på jobbfronten - hade visst kontakter upp på Face Stockholms huvudkontor. Man kan alltid hoppas!

I veckan ska mammis få hjälpe mig med att in/utreda kitschbalkongen. Det får bli den i vardagsrummet. Balkongen i sovrummet får bli mer praktisk, så att man kan hänga kläder och lakan på vädring, har jag bestämt. Ska bli så roligt när den är klar! Kan behövas en färgklick i min vardag just nu.