Ni vet när livet är lite sådär halvtaskigt mot en? Då man bara vill ruttna bort som mormors krukväxt i nåt dammigt hörn? Det är då man blir sådär extra, extra glad för allt positivt. Dagen i skolan idag var den tråååkigaste någonsin, men när jag kom hem fick jag veta att någon man tycker riktigt mycket om mår bättre.
Jag satt för en stund sedan och hade svår panik över att jag verkligen inte kommer att hinna fixa någon utklädnad till festen på lördag.. jag messar mattis om min desperation varpå han ringer upp och berättar att han fixat en björnkostym till mig!

Ibland blir det lite lättare...

Någon som har köpt, provat eller vet något extra om denna Blauerjacka? Hur är storlekarna, fäller den, är de varma som höstjacka eller är det mer en vinterjacka? Det jag läser här säger ju inte så mycket, även om jag skall till att börja handla från denna butik - de har grymt snygga saker!

Vem kan veta att en diskmaskin av alla apparatur behöver salt för att fungera? Anyways, nu skvalpar den sött och avlastar min vardag igen.

Något som skulle hjälpa min vardag efter nyår är ett jobb. Det börjar bli dags (det skrämmer mig att jag faktiskt skriver dessa orden) att tänka på vad man vill göra efteråt. Det lutar åt att skicka mitt CV till Akademikliniken, där skulle det vara ruskigt intressant att arbeta (och kanske får man rabatt...?)

Jag har försakat varje liten chans till att träffa några gävlebosatta vänner i helgen då mitt pragmatiska, väldigt bestämda überjag kopplade ett strikt grepp om mig. Specielarbetet skulle skrivas och tack vare Gävle stadsbiblioteks befriande tystnad (bortsatt från ett mycket eminent besök av helen och mattias igår och en konstig mans försök att prata själslig flykt med mig idag) är det nu färdigställt och behöver nu endast korrekturläsas (söker frivilliga), finslipas, bindas in, lämnas in och glömmas bort.
En sak mindre att ha molande skolanpassad ångest över, nu kan jag festa på halloween trots att det är helgen före deadline, utan något som helst tillstymmelse till dåligt samvete!

Vad skall det bli för utklädnad då, jag och tobias grunnar och har några idéer, fler välkomnas med enfas!

Nu har jag gjort mig jävligt förtjänt av MAX mat och som tack för hjälpen med min engelska summering skall jag bjuda Tobias. Imorgon bitti i ottan bär det av hem igen för kurs angående Rosacea. Very excited (uttalas i bästa Eddie Izzard anda)

På min älskade pojkväns presentation länkar han till en diskussion så infernaliskt bra att jag kände mig tvungen att sprida den vidare. Tack för hjälpen Tobias. <3

Nyheter är

•  vi är good to go till Hong Kong den 28/12. Funderar på att lägga på en trip till Hainan, för sol och bad och avkoppling.
• Jag tänker ut businessplan, affärsidé, koncept så jag kan bli egen företagare efter årsskiftet.

fredag den 13e, det finns inga tvivel om att den dagen från och med nu inhyser otur i mitt liv. Fram tills i fredags hade den gått obemärkt förbi, men när den väl slog till var det med buller och bång (bokstavligt talat).

Jag och Lena fick i uppdrag att städa pappersförrådet i skolan där allt möjligt stuvas in. Vi fixade och donade och när vi var klara kom någon och frågade om någon kunde ta en manikyrkund som man hade glömt sätta in på schemat. 10 minuter in i behandlingen överväldigades jag och alla andra i salongen av en ohyggligt brak i utomatmosfäriska decibellnivåer. Då hade hela hyllkonsolen släppt med murbruk och allt!
Allt som hade placerats på de fyra hyllplanen hade åkt rakt ner i backen, slagit upp dörren och rasat ut i salongen.
Det hade inte funnits en chans att jag skulle ha suttit här om vi hade fått allt det bråte, hyllplan och konsoler över oss!

10 minuter hit och dit är väsentliga.

I tisdags förändrades mitt liv. Blev helt hänförd  av mina behandlingar som jag fick på Hela Hälsan. Mest hänförd blev jag av tanken på att jag kommer bli frisk. Jag kan knappt fatta att det är sant. 15 år av strul - och de kommer att försvinna.
Dagarna som har gått sen tisdags kväll har varit underbara. Jag har varit trött - det var en ganska stor omställning för kroppen att bli av med så mycket parasiter men jag är full av hopp och förväntan.

det gjorde ont, men 15 år av smärta kan inte jämföras med 2,5 timmars obehag.
Jag känner mig så fruktansvärt lättad.

Igår hade vi ett gisslandrama på skolan. Det var fullt med poliser med dragna vapen vägen längs hela gatan ner till mariatorget, och byggnaden stormades av poliser till sist.
Vi satt helt ovetande i ett klassrum när det kom in en unifoprmerad polis och i en skola med 80 töser blev han mighty appreciated. det var nästan så vi trodde att det skulle bli striptease!
Grejen var:
Det finns en larmknapp långt in under bordet i repan (receptionen, inte replokalen) och de två fruntimmer som satt där för dagen tyckte det var konstigt med en sådan knapp - den har vi nämligen aldrig blivit informerad om. Trots att den är märkt "polis" så avskräckte det inte tillräkligt  mycket från att trycka på den upprepade gånger för att se om det hände något...
Och herrejävlar - vilket kalabalik det blev. Polisbilar och motorcykelpoliser samlades nere vid Mariatorget med dragna vapen och när min klassföreståndare ringde för att berätta att allt var ett misstag så trodde de inte på henne! Hon skulle ju lika gärna ha suttit med en pistol riktad mot sig och blivit tvingad att försäkra polisen att det hela bara var en blunder. Så hon tvingades beskriva vad hon hade på sig, gå längs med gatan mot alla poliser som stod med osäkrade vapen för att när hon kom fram, avstyra hela cirkusen. Men för att vara på den säkra sidan gick poliserna, fortfarande väldigt beredda, husesyn överallt i skolan för att försäkra sig om att det verkligen inte fanns någon förbrytare som hotades oss, försvarslösa småtjejer.
Till sist, när 20 tjejer tisslat och tasslat om detta kom en blond, rufsig polis in för att lämna vad jag antar var notan för polisernas utryckning (har hört att sånthär går på ca 8000) och jag räknade till 15 st flickebarn i varierande åldrar som släppte ut håret och log extra mkt när han steg ut från lärarrummet - uniformerade män är något vi sällan kan locka in i salongen!

Spännande dag - jag som tyckte detta yrket kunde vara innehållslöst ibland!

Precis innan när jag nästan stupade på löpbandet shufflades shout out louds fram och genast blev det enklare att springa för tanken på mattias och jag, längst fram på konserten på roskilde gav mig glada minnen och mycket adrenalin. Howl howl gaff gaff på händerna.

Sitter med skakiga ben i soffan och tittar på söta bönder. Attans att jag missade att anmäla syrran min, hade ju varit ultimata tjejen för en söt bonde, grännalintotten hade ju vart perfekt.

svängde in på esther på skånegatan (lidas gamla lokal) och skulle egentligen bara kolla in utbudet på vägen till de där stövlarna i butiken intill pet sounds. Där blev jag kvar, för sedan mörknade det till den milda grad att jag glömde bort att klockan var lunch utan trodde klockan var sex på kvällen och att de stängde snart..
Sen kom regnet. Och vilket jävla skyfall, det värsta jag varit med om, monsunregn i Thailand inkluderat!!

Tur att jag blev kvar dock, ett par jeans, skor, top och kofta rikare och avsevärt många öre fattigare sitter jag här efter en varm dusch med mat i magen och endokrinologin framför mig.

regn leder till bra saker.

Tränade med Jonna imorse. Alla som vill ta sin styrketräning till ett nytt plan borde verkligen ta hjälp av en träningsspecialist - nu börjar det ge resultat för mig! Efter två veckors träning börjar jag känna mig starkare, mer motiverad och har lättare att plocka fram min pragmatism. Som idag: salong till 18.30, direkt till konsum, hem och laga mat, städa, införge er denna fina info här, plugga på det endokrina systemet, sova gott.

Jag älskar att vara jag.