Tack Gunnar!
Under min och Annas tvåtimmarpromenad runt Årsta idag hände två söta saker.
1. Mitt på Årstabron stannar en gammal gubbe med cykel oss. "Jaha, vad vill den här stollen" tänkte jag instinktivt. Men det skulle jag få äta upp. Denna man berättade att han behövde hjälp med en sak. Vadå, undrade vi, fortfarande något avvaktande. Det visade sig att han skulle fylla 90 år i år, han var född 1920 berättade han stolt och det han ville ha hjälp med var att han ville ha en bild på sig själv med Högalidskyrkan i bakgrunden. Upp drar han en digitalkamera och börjar instruera mig om hur man tar kort.
Vidare berättar han, lite ursäktande att anledningen till att han har en cykel med damram var för att han ramlade under en löptur i Eriksdalslunden i vintras och bröt lårbenet. Men nu går han på sjukgymnastik, så det ska nog bli bra. Han tar mig i hand och tackar för att jag tagit kortet, men kommer på sig själv och säger "nu när ni har hjälpt mig vill ni ju veta vem jag är, och drar upp en liten papperslapp ur fickan, med hans namn och adress på.
Slutligen ville han fåga oss något personligt, men var tydlig med att tillägga att vi inte behövde svara. "vem vill ni se som stadsminister i höst? Själv tycker jag Mona inte är stadsmannamässig, och några kommunister vill jag inte ha i regeringen. Så jag tänker rösta på det allra minsta partiet i alliansen, så att de klarar sig över 4% spärren." Sen önskade han oss en fin dag, och hoppade på sin cykel igen.
Kvar står jag med lappen i handen, och ler. Tack Gunnar, du gjorde min dag!
2. Under senare delen av promenaden får jag syn på det gulligaste cafét jag sett. En husvagn uppställd intill Årstaviken med namnet Café Rhodos som serverar hembakta pajer, bullar, toast, kaffe, glass, läsk, juice och annat gott vid fint väder, som idag :)
Sweet things på en söndag. Nu blir det till att boka lägenhet i New York!
1. Mitt på Årstabron stannar en gammal gubbe med cykel oss. "Jaha, vad vill den här stollen" tänkte jag instinktivt. Men det skulle jag få äta upp. Denna man berättade att han behövde hjälp med en sak. Vadå, undrade vi, fortfarande något avvaktande. Det visade sig att han skulle fylla 90 år i år, han var född 1920 berättade han stolt och det han ville ha hjälp med var att han ville ha en bild på sig själv med Högalidskyrkan i bakgrunden. Upp drar han en digitalkamera och börjar instruera mig om hur man tar kort.
Vidare berättar han, lite ursäktande att anledningen till att han har en cykel med damram var för att han ramlade under en löptur i Eriksdalslunden i vintras och bröt lårbenet. Men nu går han på sjukgymnastik, så det ska nog bli bra. Han tar mig i hand och tackar för att jag tagit kortet, men kommer på sig själv och säger "nu när ni har hjälpt mig vill ni ju veta vem jag är, och drar upp en liten papperslapp ur fickan, med hans namn och adress på.
Slutligen ville han fåga oss något personligt, men var tydlig med att tillägga att vi inte behövde svara. "vem vill ni se som stadsminister i höst? Själv tycker jag Mona inte är stadsmannamässig, och några kommunister vill jag inte ha i regeringen. Så jag tänker rösta på det allra minsta partiet i alliansen, så att de klarar sig över 4% spärren." Sen önskade han oss en fin dag, och hoppade på sin cykel igen.
Kvar står jag med lappen i handen, och ler. Tack Gunnar, du gjorde min dag!
2. Under senare delen av promenaden får jag syn på det gulligaste cafét jag sett. En husvagn uppställd intill Årstaviken med namnet Café Rhodos som serverar hembakta pajer, bullar, toast, kaffe, glass, läsk, juice och annat gott vid fint väder, som idag :)
Sweet things på en söndag. Nu blir det till att boka lägenhet i New York!
eight weeks
Varning för monsterinlägg!
Idag är den den 14e juni. Om två månader visar kalendern 14e augusti. Vilken ögonbrynshöjande information jag bjuder på från sjukbädden, eller hur?
14 augusti betyder delmål i min personliga Biggest Looser kampanj som innebär att jag ska
förändra min kropp så mycket jag bara kan på åtta veckor, tillsammans med min PT och
KBT.
Jag ska stå framme i kyrkan och sjunga (förhoppningsvis rent) på min systers bröllop den
14e augusti och stråla av kärlek till brudparet och av vetskapen att jag gjort allt jag kunnat för att nå dit.
Veckan efter ska jag och Sarah vandra den fantastiskt Padjelantaleden i Lappland, och den enda extravikt jag vill bära på är min faktiska ryggsäck. Denna vandring kan vara det jag ser allra mest fram emot under min sommar 2010.
Titta bara på Sarah, ser ni hur lycklig man blir av att bada i det kalla vattnet längs med leden?!
foto: stulit rakt av från fina vandringspartnern Sarah - snart är vi där!
Jag har tagit del av en undersökning och dess resultat för vad som är mest motiverande för människor (nej, inte alla människor såklart. Studier kan vara höjden av generaliseringar, men jag tycker ändå att det är intressant) och hur man ska behålla sin motivation.
Att klippa ut en bild på en tjej i bikini från H&Ms katalog - nej. Funkar inte. Det som sades fungera var bland annat:
Go public:
Berätta för människor omkring dig vad du gör, vart du vill och vilka dina mål är. Sannolikheten för att kollegorna fortsätter att truga att du ska ta en kaka minskar (om inte försvinner) om du berättar att du har ett måldatum för när du ska ha nått så långt du bara kan i metamorfosen du håller på med.
Skriv ner vilka hinder du kommer att möta och hur du skall ta dig förbi dem:
Vet du att du blir extremt godissugen klockan 15 så kan du ha en plan nästa gång det inträffar. Jag är otroligt känslostyrd, men har lärt mig att uppmärksamma känslan som berättar för mig att jag bäst hanterar starka känslor med att äta. Med detta sagt betyder det inte alls att jag kan tackla själva känslan, jag är bara medveten om varför jag egentligen äter.
Någonstans känns detta som ett steg på vägen, och detta kommer stå med på min hinderlista.
Månaden efter bröllopet och vandringen, den 12e september kommer vi att åka till New York och fira min 25års dag, killen och jag. Då ska jag vandra gata upp och gata ner och känna att när jag når en milstolpe i mitt liv (jaja, ålder är bara en siffra) så ser jag ut och känner mig som den Josefine jag vill vara.
Varför kommer jag att klara det här?
Jag är inspirerad.
Jag är väl medveten om prövningarna jag kommer att möta.
Jag är väl förberedd för dito.
Jag har fantastiskt support omkring mig.
Vad vet jag, det kanske finns någon där ute som läser som önskar att det fanns ställen som bjuder på makalös inspiration dag efter dag. Här tankar jag:
I
N
S
P
I
R
A
T
I
O
N
Hörrni, det här kanske inte är rätta plasten att posta metamorfosnyheter? Borde jag skapa en separat blogg vigd åt denna resa? Eller klarar ni av mixen av jobb, mops, kärlek och träning?
You tell me.
Idag är den den 14e juni. Om två månader visar kalendern 14e augusti. Vilken ögonbrynshöjande information jag bjuder på från sjukbädden, eller hur?
14 augusti betyder delmål i min personliga Biggest Looser kampanj som innebär att jag ska
förändra min kropp så mycket jag bara kan på åtta veckor, tillsammans med min PT och
KBT.
Jag ska stå framme i kyrkan och sjunga (förhoppningsvis rent) på min systers bröllop den
14e augusti och stråla av kärlek till brudparet och av vetskapen att jag gjort allt jag kunnat för att nå dit.
Veckan efter ska jag och Sarah vandra den fantastiskt Padjelantaleden i Lappland, och den enda extravikt jag vill bära på är min faktiska ryggsäck. Denna vandring kan vara det jag ser allra mest fram emot under min sommar 2010.
Titta bara på Sarah, ser ni hur lycklig man blir av att bada i det kalla vattnet längs med leden?!
foto: stulit rakt av från fina vandringspartnern Sarah - snart är vi där!
Jag har tagit del av en undersökning och dess resultat för vad som är mest motiverande för människor (nej, inte alla människor såklart. Studier kan vara höjden av generaliseringar, men jag tycker ändå att det är intressant) och hur man ska behålla sin motivation.
Att klippa ut en bild på en tjej i bikini från H&Ms katalog - nej. Funkar inte. Det som sades fungera var bland annat:
Go public:
Berätta för människor omkring dig vad du gör, vart du vill och vilka dina mål är. Sannolikheten för att kollegorna fortsätter att truga att du ska ta en kaka minskar (om inte försvinner) om du berättar att du har ett måldatum för när du ska ha nått så långt du bara kan i metamorfosen du håller på med.
Skriv ner vilka hinder du kommer att möta och hur du skall ta dig förbi dem:
Vet du att du blir extremt godissugen klockan 15 så kan du ha en plan nästa gång det inträffar. Jag är otroligt känslostyrd, men har lärt mig att uppmärksamma känslan som berättar för mig att jag bäst hanterar starka känslor med att äta. Med detta sagt betyder det inte alls att jag kan tackla själva känslan, jag är bara medveten om varför jag egentligen äter.
Någonstans känns detta som ett steg på vägen, och detta kommer stå med på min hinderlista.
Månaden efter bröllopet och vandringen, den 12e september kommer vi att åka till New York och fira min 25års dag, killen och jag. Då ska jag vandra gata upp och gata ner och känna att när jag når en milstolpe i mitt liv (jaja, ålder är bara en siffra) så ser jag ut och känner mig som den Josefine jag vill vara.
Varför kommer jag att klara det här?
Jag är inspirerad.
Jag är väl medveten om prövningarna jag kommer att möta.
Jag är väl förberedd för dito.
Jag har fantastiskt support omkring mig.
Vad vet jag, det kanske finns någon där ute som läser som önskar att det fanns ställen som bjuder på makalös inspiration dag efter dag. Här tankar jag:
I
N
S
P
I
R
A
T
I
O
N
Hörrni, det här kanske inte är rätta plasten att posta metamorfosnyheter? Borde jag skapa en separat blogg vigd åt denna resa? Eller klarar ni av mixen av jobb, mops, kärlek och träning?
You tell me.
too happy too sane
Två jättebra saker med mitt liv.
1. att jag hittar lappar som denna när jag fäller upp locket til min laptop
2.
Att min arm är den snyggaste på söder.
Nu ska jag köpa födelsedagspresent till min fina mamma som fyller år på lördag, och bästa
saken är att jag kommer vara hemma och fira henne, för jag tar mopsen under armen
och flyger till skåne på fredag. Score!
tre saker blev det visst.
1. att jag hittar lappar som denna när jag fäller upp locket til min laptop
2.
Att min arm är den snyggaste på söder.
Nu ska jag köpa födelsedagspresent till min fina mamma som fyller år på lördag, och bästa
saken är att jag kommer vara hemma och fira henne, för jag tar mopsen under armen
och flyger till skåne på fredag. Score!
tre saker blev det visst.
myguy
Men va han snygg innan han skulle på klassfesten i fredags? Japp. Är jag kär? OM jag är!
the oh so lucky me
Jag sitter och gör research för nya artiklar på LivingGreen och just precis nu hittade jag en helt makalös liten butik som säljer dessa ringar. Jag skulle vilja ha allihopa, som fyra systrar som sitter ihop - spreading menace and muerta to the world.
Mycket, mycket lyckosamt visade sig att butiken ligger på Grindsgatan vilket är mindre än ett stenkast från hem! Så på fredag är det jag som hänger på låset för att komma in och drömma mig bort i butikens makalösa atmosfär - jag har totalt kärat ner mig, se själva!
Butiken heter Tiny Masters och ligger här
filmtips mitt i natten
Idag har vi sett Men who stare at goats på bio. Jag var helt stum efteråt, den var så makabert BRA! Väldigt mycket Burn after reading och Big Lebowski känsla äver den, om man gillar de filmerna ska man absolut inte missa denna film. En känga till USA på ett fyndigt, tounge in cheek sätt and I like it.
every step I take counts
Jag har suttit och skrivit post it lappar på mitt skrivbord om alla lopp i år som verkar vara roliga. Det mest genomtänkta, intressanta loppet med det bästa målet som jag skall springa i år är utan tvekan:
Live Earth Run for Water
Kända personer som som Kara Goucher (en väldigt duktig amerikansk marathonlöpare), Carl Lewis och Jenny Fletcher (både modell och triatlet) kommer att delta i loppet. Man behöver verkligen inte springa, man kan gå runt vackra Stockholm, samla ihop ett prestigelöst gäng och bidra till en god sak vettja!
Live Earth Run for Water
Den 18 april 2010 går loppet av stapeln och det innebär att människor går/springer 6 km (den genomsnittliga sträckan kvinnor och barn går varje dag för att hämta vatten) under ett dygn i 192 länder. Dessutom arrangeras konserter och aktiviteter som ger information om vattenfrågan. Syftet är att försöka lösa vattenkrisen.
Genom att delta skänker jag pengar till viktiga vattenprojekt som kommer att förändra livet för miljontals människor som idag inte har tillgång till rent vatten. Kungsträdgården är tävlingscentrum och banan har en central och vattennära sträckning. Kungsträdgården kommer också att vara centrum för ett Water Village den 18 april där Live Earth och olika vatten- och miljöorganisationer kommer att informera om sina projekt i olika delar av världen.
Genom att delta skänker jag pengar till viktiga vattenprojekt som kommer att förändra livet för miljontals människor som idag inte har tillgång till rent vatten. Kungsträdgården är tävlingscentrum och banan har en central och vattennära sträckning. Kungsträdgården kommer också att vara centrum för ett Water Village den 18 april där Live Earth och olika vatten- och miljöorganisationer kommer att informera om sina projekt i olika delar av världen.
Loppet är alltså 6 km där man springer eller går och det finns både en tidtagningsklass och en Fun Run klass och anmälan kan göras on-line på waterrun.se
Fun Run – anmälningsavgift SEK 200
Tidtagning (män och kvinnor) – anmälningsavgift SEK 250
20% av anmälningsavgiften går oavkortat till vattenprojekt i Afrika
I anmälningsavgiften ingår en unik Run For Water T-shirt som delas ut efter målgången.
Sista anmälningsdag 23 mars 2010.n
Kända personer som som Kara Goucher (en väldigt duktig amerikansk marathonlöpare), Carl Lewis och Jenny Fletcher (både modell och triatlet) kommer att delta i loppet. Man behöver verkligen inte springa, man kan gå runt vackra Stockholm, samla ihop ett prestigelöst gäng och bidra till en god sak vettja!
Kakan, du fyller år idag!
a wish for
beauty in quiet spots,
magical moments,
and memories
to last a lifetime
god morgon solstrålar (bortse från regnet)
En tidig tisdag idag, jag ska börja skriva på lite artiklar för Livinggreen.se idag, jätteroligt! Igår (eller inatt om vi skall vara tidsspecifika) så sökte jag ett PR-assistent jobb så jag hoppas att få svar från det företaget.
Det roligaste på hela dagen händer vid lunch, då skall jag åka Saltsjöbanan ut till min underbara värmlänning och vän Madeleine Heijne och vara hundvakt med henne. Vi var som ler och långhalm i gymnasiet men har inte alls setts sedan studenten och det var ju fem långa år sedan!
I första ring på gymnasiet fick man ta kompisbilder samtidigt som man tog porträttbilderna. Då såg jag och Maddis ut såhär
I andra och tredje ring såg jag ut såhär förresten (på skojbilderna som inte hamnade i skolkatalogen) Jag tog verkligen det anrika gymnasiet jag hade privilegiet att studera vid på allvar...
vårruset kändisspotting
Förresten, titta vem jag passade på att prata med på Vårruset. JÄTTE trevliga Peter Siepen!
PRassistens
Nu har jag pluggat klart! Nu är jag en PR assistent och vilket sätt är inte bättre att börja arbetslivet på än att ringa upp en massa journalister för att följa upp pressemeddelande?
Good feelings
Efter en hängig dag är det bra med feel good bilder. Som t.ex "före" bilder, dessa från juli 2003. Gud va snygg och bra jag är idag!
SpringCross 2009
1714 stycken löpare sprang SpringCross idag och hela 43% var kvinnor! Det stod terräng i PMet. Och det var verkligen terräng. Tänk orienteringstävling mer än löptävling. Efter ynka 500 meter nådde jag den första backen, och den var inte dålig kan jag få be att tala om! Upp och ner, genom lerupptrampade spår sprang jag. Jag fick världens sämsta förberedelse, att spy på en bajamaja innan man skall värma upp vill jag inte vara med om igen.
Ont i magen de första kilometerna, stummade av mjölksyra riktigt tidigt (backarna!) och trodde att det här gå ALDRIG!
Men så vid 4 kilometer känner jag hur andraandningen börjar göra sig påmind och jag känner hur det lättar. Men så kommer en tuff backe igen och känslan är som bortblåst.
Vid varvningen ville jag bryta, men skam den som ger sig. Jag började med positiva affirmationer DELUXE och sjöng med i låtarna vid de tuffaste, brantaste backarna. Det hjälpte minsann!
Upploppet gick snabbt, riktigt snabbt och jag spurtade förbi en drös med tjejer. Varför ger inte folk järnet när det är 100 meter kvar? Eller gjorde de det? Jag stod iaf och höll mig i kravallstaketet efter mållinjen i några minuter innan jag kunde gå vidare.
Ett bra lopp, sjukt bra kämpat av mig och nu räknar vi ner till Milspåret som går av stapeln om 10 dagar. Den banan skall tydligen vara flack och det är jag väldigt tacksam för!!
Charlie Murphy LIVE om 40 minuter!
YES, NU BÄR DET AV TILL GÖTA LEJON! yesyesyesyes va vi är taggade!!!
sure baby yes!
Idag har spenderat lång tid hos min underbara frisör Johanna på Sure Baby Yes, och resultatet - ja, jag har då ALDRIG varit såhär nöjd, och jag har ändå gått hos min fina norrlänning sen maj -06.
Det är på pricken som jag beskrev att jag ville ha det.
Det är på pricken som jag beskrev att jag ville ha det.
Före den fantastiska transformeringen
Klädseln för dagen. Jag var jävligt snygg idag helt enkelt, med enorm Snövitaktig hood, mina fodrade stövlar från skopunktens barnavdelning och YSL väskan. Klänningen har jag fått av mor min.
Här är det klippt men inte ännu inte färgat. Jag blir uppäten av en köttätande maskin?
Resultatet!
På torsdag skall jag dit igen. för Tobias lillasyster skall då vara hårmodell för Johanna, det kommer säkert också bli en sjukt snygg frisyr!
rosetter och grodor
På Sancy var jag ursprungligen inne och snurrade i jakt på fina ringar, men ramlade över något jag stötte på under tiden jag jobbade på grooming förra året. Dada Diamonds utformas av Ida Forss och Kajsa Öberg Avila. Sedan 2006 har de gjort udda och annorlunda smycken i fin kvalitet. Samma år blev de också utsedda till Årets Rookies av Svenska Moderådets jury.
Dada Arrigoni är den italienska smyckedeignerns Daniela Arrigoni artistnamn. Hon presenterade sin första kollektion redan 1985 då hon också öppnade upp sin första butik i Bergamo och slog igenom direkt. Hennes smycken har setts i de främsta modemagasinen i Italien och runtom världen. Hennes ring i malakit med 18 k guld och diamantgroda skulle jag kunna säga är något av det finaste jag sett...
Dada Arrigoni är den italienska smyckedeignerns Daniela Arrigoni artistnamn. Hon presenterade sin första kollektion redan 1985 då hon också öppnade upp sin första butik i Bergamo och slog igenom direkt. Hennes smycken har setts i de främsta modemagasinen i Italien och runtom världen. Hennes ring i malakit med 18 k guld och diamantgroda skulle jag kunna säga är något av det finaste jag sett...
madejoges
a.k.a
digital födelsedagspresent
En alldeles egen bloggdesign av min fina Mattias fick jag förutom boken Peace, Love and Food by Renée Voltaire.
"8 månader senare: Färdig!
Ha den äran käraste Josefine! Här finns alla de filer som behövs för att använda det här mopsiga bloggtemat. :D"some pressies
Vissa presenter väntar man gärna en liten extratid för... Som de från syster i Milano. Jag fick en kalender med konst från alla artisterna som varit med i Illustration Now Vol. 2 bok publicerad av Taschen samt knappar och panties från min nya obsession Tokidoki.
Hey mickey mickey hey
Påkläderiet gav mig en sötchock idag och blusen och Disneykjolen är mina nu. Nästa chock blev att Jenny Hellström inte kommer att finnas kvar. Märket alltså, människan är det nog ingen fara med. Jag hade turen att hitta jackan från hennes sommarkollektion på femtio procent rea. Jackan heter Carola.
