Idag är det den stora Japanpeppdagen. Vi peppar inför Japan med musik och pack av väskor

Giss vad som precis landade på min hallmatta?! Mina absoluta favoriters nya skiva, jag sitter med hörlurar och lyssnar med en skön känsla i kroppen. Underbart!

Väl hemkommen från F&S Höganäs slog jag på Go'kväll och hörde något jag inte hade den blekaste aning om. Iran?? MONARKI??!
Jag hade ingen aning om att att detta land inte alltid har varit styrt av mullorna. 1979 blev demonstrationerna mot shahens hårda styre så starka att monarkin störtades i en islamistisk revolution som leddes av av ayatollah Khomeini.

Det som fångade mitt intresse på TV var en intervju med en kvinna vid namn Nahid Persson Sarvestani. Hon är filmare och tillhörde dem som såg till att Shahen av Iran störtades. Nu har hon gjort en film om drottningen Farah Diba som lever i exil.
Filmen har premiär nu på fredag och jag vill så sjukt gärna se den!!

 
foto: dygnetrunt.se

Idag hyllar jag mig själv, och mina närmaste med lite Fats Domino, en av de bästa musiker i VÄRLDEN.

Här sjunger han en snutt om mig, "My Girl Josephine", vill ju inte påstå att den är dedikerad åt mig men... ja, folk säger ju det här och var ;)

När pappa ringer har jag Blueberry Hill, för att det är "vår sång"

När mamma vill få tag i mig så hör jag "Be my guest" (för att she's so fine!)
 

Och den mest givna är ju "Whole lotta lovin" när älsklingen ringer

Jag har hört, att om man hittar ett plagg, vad det månde vara, som är döpt efter ens eget namn, så måste man köpa det. Det står säkert i någon gammal dammig fashonistabibel som i så fall ger mig rätten till Replayögongodis med ett namn väldigt snarlikt mitt eget.

Sophie och jag har nog aldrig pratat i telefon. Och knappt pratat alls sen jag slutade på jobbet i december, allltså för vad som kan liknas en eon sedan.
För en sekund ringde mobilen, Sophies namn på displayen.. Lite orolig att något var galet svarade jag och fick höra
"Hej jag kan inte prata nu, jag får inte prata på jobbet egentligen men jag ville bara säga fy fan vilka snygga bilder på dig på Facebooken. Puuuuss hej!"

Och sen la hon på. bara sådär.
Men här sitter jag nu, helt överjävlalycklig som få.
There's goodness in this world, for sure!

Unease, anxiety, tension, stress, worry — all forms of fear — are cause by too much future, and not enough presence. 

Idag hoppas jag på att få höra en f.d och en aktuell ringsignal. haha. hoppas inte jag får "p3 ringer mig" syndromet. haha


 

Jag hyser sådan lust att skriva om The power of now av Eckhart Tolle och rekommendera den till alla. Men om jag får någon annan att lyssna på honom eller läsa hans bok/böcker som inte söker aktivt utan bara följer mitt råd... Då mister det sin kraft.
Jag kan bara säga att det för mig har varit fantastiskt.
Avsnittet om painbody..... vad är det nu man säger... "cirkeln är sluten"? "jag fattar!"

Be present as the watcher of your mind -- of your thoughts and emotions as well as your reactions in various situations.  Be at least as interested in your reactions as in the situation or person that causes you to react. 
Notice also how often your attention is in the past or future. 
Don't judge or analyze what you observe. 
Watch the thought, feel the emotion, observe the reaction. 
Don't make a personal problem out of them. 
You will then feel something more powerful than any of those things that you observe: the still, observing presence itself behind the content of your mind, the silent watcher.

En av de låtar som betyder allra mest för mig är From gagrin's point of view. Den är med på den allra första skivan tobias brände till mig när jag skulle åka hem efter att ha besökt honom för allra första gången, på tisdag är det fyra år sedan.
Jag hade lösa planer på att se och höra e.s.t på årets jazzfestival...men..... nu blir det inte så.

R.I.P Esbjörn Svensson

Vilket vrål! blev skiträdd, det måste finnas en storbildsskärm nära mig för det vrålet kom från en hel folkmassa. MÅÅÅLL!!

Så fick man en ny vän på facebook. och utan att ens tänka på det så var nästa låt i spellistan millencollin. det var ju passande, minst sagt.

Med gröt i magen sitter jag här och tänker lite på mitt liv. blickar upp mot den blå himlen bakom mig och får se en målare högst upp i huset mittemot som står med öppet fönster och pill-målar fönsterkarmar. Tänk att vara målare... då hade jag varit glad hela tiden, för färg luktar gott.

I lördags träffade jag en väldigt trevlig person från Söndrum. Ju mer vi pratade om trakterna vi båda kan utan och innan desto större blev knuten i magen. Magknuten är faktiskt en vän till mig trots den negativa klangen. Magknuten signalerar till mig att det är dags att dra söderut snart, att jag varit "hemifrån" för länge. Jag hoppas på en midsommar i fina människors sällskap, våffla på hembygdsgården och kanske festilgheter i Söndrum på kvällningen.

Time to put on clothes and go to work.

Tobias underbara pappa är frän Jämtland. Allan Edwall var från Jämtland.
Tobias pappa pratar och uttrycker sig så otroligt likt Allan Edwall. Jag sitter och tittar på Rasmus på luffen och ler stort för mig själv, för det är en sån slående likhet att det inte går att undvika.
Undrar om alla från jämtland är sådär burdusa men ändå finkänsliga med ett fantastiskt sinne för det roliga? Avfärdandet när en kollega stör på Jarls allt annat än jobbefriade helg är ett stående skämt i familjen. Efter en stunds lyssnande kommer bomben "Now that was'nt so jävla intressant". hahaha.

Blir sjukt förvånad när jag hör min ringsignal i alla högtalarna i lägenheten, virrar omkring och försöker hitta telefonen innan jag inser att det faktiskt är p3 som valt att spela det snurrar i min skalle. Alltså, ingen ringer, ingen vill mig något. sätter mig ner på en köksstol och fnissar.