Okej, så första dagen är över.

Det började med att jag fastnade och hade upp en stor reva i min klänning. Ja. Bra start! Jag skrattade inombords och kände att det lika gärna skulle kunna ha varit en typisk filmsituation.
Resten av dagen var ganska mycket korvstoppning, men trevlig sådan.

Efter jobbdagens slut bjöd min älskade pojkvän på ett restaurangbesök, under både körsbärsblommande träd och bar himmel (eller ia alla fall nästan, uteservering - räknas det?)

Nu är det mycket att memorera - siffror, namn, rutiner, osv osv. Därför har jg gjort mig förtjänt av en god natts sömn. starting now.

Jag blev matförgiftad igår. 12 timmar tog det innan helvetet var ute ur min kropp och
under tiden trodde jag att jag skulle (och ville lite också) dö.
Jag känner mig svag, har inte ätit och bara dricker ytterst lite. Jag hoppas att solen och
träffen med min barndomspolare Niklas råder bot på mattheten i kroppen.
Det känns som det.

jag sitter på tåget mot Linköping och tycker ni inte att jag ser sådär extra pillemarisk ut? Så är det! Idag har varit ett kaosets dag.
Började med att jag fick reda på att någon från min praktikplats, som jag inte angett som referens passat på att snacka ruskigt med skit om mig när min potentiella arbetsplats ringde dit för att fråga efter han som verkligen var min referens. Som har slutat! Han öste beröm över mig när de väl fick tagf i honom och något perplexa ringer drömjobbet tillbaka till mig och berättar läget. Att de har fått två helt olika historier om mig, från samma praktikplats. Vilken stämmer? Kan jag ruska fram en till referens? Jag börjar ringa PR-konsulten jag praktiserade för förra året, det är brådis då det är halvdag ocg hon svarar inte.

Svetten börjar tränga fram.. Tänk om jag inte får tag i henne? Vad tror de egentligen om mig??
Till slut får jag tag i henne, mejlar iväg hennes kontaktuppgifter till chefen på nya jobbet. Avvaktar.. Känner mig stirrig, som att jag fått en stämpel på mig som aldrig kommer gå att tvätta bort. Attitydproblem! Är det inte bara 15åringar som har sånt? Jag kämpade så in i bomben på min praktikplats i höstas att jag nästan gick in i väggen. Oavlönat!
Hur kan en kvinna i karriären inte ha mod nog att säga till sin praktikant/slav som det är - måste hon säga till mig att jag har varit den bästa praktikanten på länge och sedan säga till de som ringer att jag har attitydproblem. Svagt gjort!
Ringer till min mentor Edit som säger precis alla de saker som man vill höra i detta läget. Den kvinnan är en sådan otrolig inspirationskälla med sjudubbla lager skinn på näsan - I LOVE HER.

Chefen ringer tillbaka efter att ha pratat med Prkonsulten. Berättar att de nu har format sig en uppfattning om mig - att jag utmanar gamla tankesätt, kör mitt eget race och det gillar de.

"Så jag ringer helt enkelt för att erbjuda dig jobbet."


Utav sex utgallrade från första hopen så nådde bara en målsnöret, och det var jag. Jag tror aldrig jag varit så stolt över mig själv.
Undrar ni vad det är för drömjobb jag fått? Ta en titt här

Ikväll blir det till att fira mem pompa och ståt tillsammans med Mattias, på tisdag börjar yrkeslivet!

Idag har jag haft en heldag med min barndomskompis Sofia. Vi hade hästar i samma stall och var nästan oskiljaktiga i 14-15 års åldern, hästar hästar och hästar var nästan allt vi tänkte på :-) Vi gick igenom så många minnen och händelser vi varit med om. Många skratt!

Vi besökte Skansen, som nästan var folktomt (så skönt!) och såg björnarna som satt fast, vargen som sov, inget lodjur och gråsälarna som simmade upp och ner. En av lemurerna tog tag i mitt linsskydd och ville springa iväg, helt hagalen. Lemurer är så lustiga, de älskar att sitta och sola magen i grupper. Vi klarade oss även igenom Skansendelen med insikter, spindlar och ormar (huuuu!)

vackert

sa jag vackert?

kuperat, speciellt där marathonbanan går

platsen där killen debuterade och jag sprang bredvid på upploppssträckan och skrek.

vår favoritstad i Spanien

Nessla är oftast väldigt easy going. Bara hon får vara med så är hon ett lugnt lakritstroll.
Men idag har jag skrattat gott åt henne, för hon har betett sig helt underligt! Jag och
Tobias är ganska stränga med att hon inte får ta sig vilka friheter som helst, hon får bl.a
inte hoppa upp i soffan om inte vi vill ha henne där. Det började med att hon bad om att
få komma upp i soffan, först lite försiktigt:

När jag förklarade för henne att jag var upptagen och jobbade, så blev hon mer ihärdig:

När hon fortfarande inte fick komma upp hittade hon en salta katten pastill som hon
härjade runt med på mattan. Jag var rädd att hon skulle sätta den i halsen så jag tog den
ifrån henne. Då sörjde hon:

När jag sa åt henne att gå och göra något annat istället, så försvann hon. Jag undrade om
hon hade gått ut i köket. Men ingen mops där. Jag kunde inte höra henne någonstans, och
började bli smått orolig. Kunde hon ha tagit sig ut ur lägenheten?
Sen hörde jag något inifrån (!) bokhyllan:

Ser ni som hon tjurar! Jag började skratta och sa att hon skulle sitta kvar medans jag
hämtade kameran, unforgettable photomoment.

Kikar vart jag tog vägen.

Underbara lilla mops!

Tobias ska försöka äta lite nyttigare så för att stödja detta bra beslut köpte jag raw food godis från Renée Voltaire til honom. Dessa ska tydligen vara bättre än vingummin, som T älskar. Jag smakade en, och WOW! Supergott. Köp nu!

Idag började min dag väldigt fashionabelt, med morgonmöte på Grand Hotel. Vi drack te och Edit lärde mig Joomla - det kändes som tusen informationsharpuner från alla håll, men jag tror jag kommer få kläm på det ganska snabbt! Efter att vi hade avslutat vårt möte fortsatte min dag med fashionförtecken, jag begav mig bort mot Studio Vintage där jag igår lämnade in två par Marc Jacobs skor, en Francesco Biasia väska och en klocka.
När det kommer till märkessaker så känns det bättre för mig att lämna in dem på kommissionsförsäljning än att försöka få tag i en seriös köpare på tradera eller blocket. Jag tror att skorna kommer att gå bra, de är båda sandaler och väääldigt fina. Så har du storlek 36, kika in om någon vecka eller så, Maria har så mycket fint i butiken!

I Sturegallerian hittade jag i den ekivoka butiken Pom Pom Parlour en underbar liten "hatt" med flor som fick följa med hem, de är handgjorda av en tjej som heter Marika Smith och det fanns en hel drös av olika, en var vit och hade förutom fågel spelkort på sig, den var makalöst fin!

Sen ringde de från drömjobbet, ni vet - och jag är en av sex finalister som skall träffa högsta hönset. Onsdag, blev det bestämt. Mer jobbsaker: jag ska börja blogga på Runners World innan och under Madrid Marathon. Roligt! :-D

Idag kom det massor av trevligt på posten! Inbjudan till min systers bröllop och det nya kamerafodralet från Ebay.

Nu sticker vi iväg till Gävle över helgen, Tobias syster ska firas och det ska mysas med Sarah. Mopsen är nybadad och väskorna packade

Nu går vi på popvänstern.

Det lilla träningsfreaket i mig (som jag föreställer mig ser ut lite såhär) har fått vila i två veckors tid då kroppen sagt ifrån att den behövde pusta ut, något den inte fått göra sen ungefär 30e november! Men idag var jag så tillbaka på Sannas aerobics och det var så överväldigande roligt och nytändande för till ny musik och nya rörelser hoppade jag högt, hukade lågt och svettades rejält!

När vi skulle påbörja styrkedelen av passet beordrade hon de fem första armhävningarna på tå. Armhävningar har verkligen aldrig varit min grej (vems grej är det egentligen...?) så jag suckade och satte igång. När vi hade gjort fem tänkte jag att jag minsann skulle köra tills jag inte orkade mer, plötsligt hör jag Sanna säga att det återstod tre stycken, och minsann, jag klarade dem allihop.

Efter passet räknade Sanna att jag hade klarat TJUGOFYRA stycken! På tå. Inte illa, jag är både överraskad och förvånad.

Källa: Aftonbladet

Löjligt att en armhävning inte är densamma för män och kvinnor. Min prestation faller inom ramarna för vad som är 'medel' för en man, men för en kvinna då?

Ingen sömn, men jag vägrar vända på dygnet och kör på, satt och lekte lite igår vilket resulterade i:

Att sitta i en studio och att äta oliver, salami och brie och prata om högt och lågt med nya och äldre bekantskaper. Att skratta och lyssna på en av spotifys bästa spellistor. Det kan hända mig en fredag. And so it did:

Att sitta och måla med tuschpennor, dricka red bull light och sen; dansanta moves med de två bästa småländska kusinerna. Det kan hända mig på en lördag:


Mycket bra kan hända vem som helst. Men mycket bra händer just mig, och för det är jag mycket, mycket glad.

Måndag; Amanda fyller åt och vi går och käkar på BO's.

Detta gör vi

Fredagsärende inför Anjas examensfest ikväll och Amandas födelsedag på måndag. Hamnade inne på Skrapan där jag hittade nya mjukis (med passform, hur ovanligt är inte det?!) och löparstrumpor på rea, score!

Igår åkte jag ända ut till Lidingö (jag är en ordentlig söderböna som tycker det är jobbigt och omständigt att lämna min egen ö) för redaktionsmöte med LivingGreen. Ett riktigt brainstorm möte blev det med många bollar i luften, flera idéer som togs upp och en jättekreativ stämning. Anne-Lie och Johanna som skriver om mode har jag inte träffat förut så det var väldigt roligt att äntligen få ansikten till texten man läst!

Idag tog jag bussen långt ut i ödemarken för att köra första GI Jane passet med min nya PT Ulrika, som också råkar vara min mormors systers barnbarn. Eller min nästkusin? Eller, hennes pappa är min fasters bror. Eh...... 

Hon är PT och i sån ruskigt bra form att man rodnar av att stå bredvid henne, I kid you not. Jag har valt att be henne om hjälp för att jag känner att jag står på en platå. Jag går på väldigt mycket pass. Och gymar relativt lite. Jag löptränar, springer lopp och satsar på Honululu Marathon i slutet av året.

Idag åka jag och Nessla mot Gärdet för att möta upp fina Anja som jag gick både på Berghs och JMK med och hennes lilla Chelsea. Tanken var att vi skulle gå till ett fik som välkomnar hundar med öppna armar och som naturligtvis erbjuder dem goda saker att käka.