Personliga Persson

Igår satt jag på jobbet och kände verkligen hur jag längtade efter att springa. Ville bara att klockan skulle gå så att jag kunde få ge mig ut. Men när klockan var 17 och det var dags att gå hem slogs jag av en sådan trötthet som bara vällde in över mig och fyllde upp varje liten del av mig.

Kom hem för att efter intag av middag totaldäcka i sängen. "Jag ska bara vila 20 minuter, väcker du mig sen?" sa jag till Tobias.
20 minuter blev 2 timmar. Och jag ville verkligen inte springa. Men jag ville ändå känna känslan av att ha sprungit - och vad gör man då? Jo, man springer. Jag fick låna Tobias GPS Garmin löparklocka som pepping, och det hjälpte! Rundan jag valde går över Årstabron och längs med vattnet tillbaka mot Gullmarsplan och sedan tillbaka till Medis.
När jag sprang över bron så var det så vackert att jag fick en klump i halsen, och ögonen blev lite blöta. Jag sprang och log samtidigt, för det kan ha varit en av de mest behagliga och sköna kvällarna i mitt liv. Så vackert...

Sedan kom terrängen. Och jag slutade le ganska omgående.. upp och nerför backarna, mötte ideligen andra löpare som flåsade som jag och helt plötsligt - två tjejer och en kille. Snygga, välbehållna, i min ålder. Utrustade med en sjuttis Smirinoff och ett metspö!? Då log jag igen. Kom i mål efter att ha tagit mig uppför mördarbacken till Gullmarsplans tunnelbanestation (där jag nådde nästan maxpuls) och spurtat uppför Götgatan. Ofattbart fräsch trots halvmaran i lördags och blev hemma introducerad till helt nya stretchövningar som killen kollat upp. I show you later, de var sjukt effektiva! (även om jag snabbt blev rastlös, stretchade för kort tid och idag har träningsvärken from hell)



Idag är det halvdag på jobbet och jag hoppas att jag kan ha fått en av de sista platserna till inspirationskvällen om maratonlöpning på Runner's Store, det hade vart så himla kul! Isf får jag träffa Dessi också, det hade varit superkul!