Personliga Persson

Igår var nog den mest tråkiga dagen på länge, i alla fall fram tills kvällningen kom. Vi hade ett otroligt ointressant arbetsseminarium till vilket vi skulle ha skrivit om Ekots styrdokument och hur dessa matchade Westerståhls objektivitetsmodell från 1972.
Så från 9-12 jobbade min nya fina grupp med det, med fin framgång! 12-14 var själva seminariet och vår handledare Kajsa var tyvärr oinspirerad, oengagerad och onärvarande (kanske bara för dagen) och detta plus att hon vägrade att öpnna fönstret för att få in syre i rummet gjorde att ögonlocken blev tyngre....och tyngre.....

Ila hem snabbt som blixten, väl hemme få i mig lchfmellis (inte ätit på sex timmar men ändå inte ett dugg hungrig!) sova en kvart, upp och byta om, aerobics kl 16. Vilken NIT. Passet var brand new, men rörelserna var i otakt, musiken var crap och blocken passade inte alls ihop. Som finallåt, som skall praktiskt taget slita ut adrenalinet ur sin håla ut i kroppen var nån fjantig salsalåt.

Hem och duscha, förbereda sig för torsdagsklubbens möte på Huma Nova och temat för kvällen var "att utvecklas som par"
Seminarieledare var Lena Forsell som har gått på skolan själv, för 10 år sedan och som nu arbetar på en mottagning i Gamla Stan med klienter och grupper. Hon håller just nu på med att skriva en bok om hur vi kan hitta till balans i våra liv... efter att ha träffat henne vet jag med all säkerhet att DET är en bok jag vill HA!
När vi kom tog hon i hand för att hälsa, men istället för att bara vara artig och formell så tittade hon mig in i ögonen och sa: "hej, välkommen Josefine". Ett mer närvarande välkomnande har jag nog inte varit med om! Man blev alldeles varm i kroppen "oj, va sedd jag blev, så kul!"

Kvällen handlade om att inspireras av hur man kan utvecklas i sin egen parrelation eller som terapeut till par. Många av åhörarna var antingen terapeuter själva eller kände någon som gick på skolan eller var elever själva.
Det vi gick igenom igår var
*Ramar för parterapi
*Verktyg och inspiration
*Exempel på hur Lena arbetat med par
*Vi tog upp ett "case" från gruppen och diskuterade olika tillvägagångssätt.

Wow, vilken kväll! vilka människor!

Personerna där, vi var kanske 20 stycken, hade inget intresse av att skryta eller framhäva sig själva utan när Tobias kommenterade på något Lena sa eller ställde en fråga så fick man inte en känsla av att bli bedömd utan svaret "det där är jätteviktigt att du tar upp", eller "vilken viktig fråga" och medhåll från de andra deltagarna skapade snabbt, väldigt snabbt en känsla av att man var bland vänner och många i gruppen tog upp egna problem de hade med klienter eller tog exempel från egna relationer.

Efteråt när vi satt på Tapas restaurangen i Gamla Stan så kändes stämningen så fin. Vi hade, genom att få berättat för oss tips om hur man gör det enklare för ett par att hitta tillbaka till varandra och "lösa sina proppar" förstått hur nära vi är varandra och hur bra vi har det.
Länge satt vi bara tysta och tittade in i varandras ögon. Tystnad. Ett litet leende på hans läppar ger en varm känsla över mina kinder. Jag ser in i hans ögon och känner hur allt utanför, sorlet på rastaurangen, ljudet från glas som klingar och bestick som möter tallrik bara smälter bort.
Det är du och jag.