Hatcheptsut / Hot chicken soup
Sådär då, då var kultur/solsemestern avklarad. Har varit i Kairo innan men denna gången utökades min upplevelse med ett besök på citadellet och även en promenad in i en av pyramiderna. Jäkligt lågt i tak och förbryllande känsla av att gå in i något närmare 5000 år gammalt.
Men resan till Egypten började minst sagt ännu mer spännande. Mötte upp syrran på Arlanda i sjukt god tid, allting flöt på smoothly och till slut insåg vi att vi inte kunde döda mer tid i taxfree så vi beslöt oss för att gå till gaten. Bara den slutgiltiga och tredje passkontrollen som skiljde mig från gaten som begärde boarding 12:45.
Kontrollanten synade mitt pass märkbart noggrannt (jag tänkte att detta enbart berodde på att jag är SÅ lik en presumtiv flickvän till Jackie Arklöv) och efter vad som kändes som en evighet (han kollar brottsregistret tänkte jag) fick jag det tillbaka med orden "jag ser här att ditt pass har gått ut för 2 dagar sen..."
Iskalla kårar flög längs ryggraden.
"Du får åka till Tullgränd 3 och få ett provisoriskt pass utfärdat"
Men vart ligger det?! Hinner jag!? Boarding är ju om 30 minuter!!
Sprang. Sprang genom hela Arlanda, nerför trapporna till baggagebandet ut i ankomsthallen i ett desperat försök att hitta buss 10.
Vart fan är den jävla bussen?! Skit samma, kastar mig mot första bästa taxichaffis
"Vart ligger tullgränd 3??!" Efter en liten betänketid och på inbiten sthlmska: ligger inte det i Värtahamnen?
En man med samma yrke men med mer erfarenhet av fucked up resenärer som inte har koll på passets giltlighetstid erbjuder sig att köra dit.
20 minuter till boarding.
Han kör längsamt. FÖR långsamt!
Kastar mig på porttelefonen och skriker i falsett "provisoriskt pass!" Hör hur poliserna skrattar åt mig...
Upp, fota, skriva min namnteckning som om jag hade en kromosom till övers, betala 980 kronor, kasta oss huvudstupa ner och in i taxin igen, gasen i botten tillbaka mot terminal 5.
Security check igen med lång kö samt VIP kö enbart för anställda (vilket då innebar piloterna ombord nästa flyg med Thai Airways. Och jag!)
Enfaldiga svenskar som mumlar i kön när man tränger sig med vässade armbågar. Löpning genom hela terminalen likt filmen "Home Alone" och sen. Andas. Vi hann. Med 6 minuter till godo.
Ringer hem pch berättar. Öppnar med "allting är bra vi är vid gaten skall strax gå på, men..."
Sharm El Sheik bjöd på enträgna araber. Alldeles, ofattbart enträgna. Ofta önskades en chador så man kunde får vara ifred rent ut sagt.
Brunare i huden och något besatt av fikon och dadlar (Amanda got me hooked redan innan jag åkte) är jag nu tillbaka i Sverige. Drabbades av en mild depression när jag åter insåg att det blir mörkt klockan.....16? För nån dag sedan satt ju jag ju på balkongen i kvällsolen och njöt av den sista värmen. BARGH!
Dessutom har några riktigt tråkiga saker inträffat som tar bort udden av min energi, men inget man kan göra något åt....
Men resan till Egypten började minst sagt ännu mer spännande. Mötte upp syrran på Arlanda i sjukt god tid, allting flöt på smoothly och till slut insåg vi att vi inte kunde döda mer tid i taxfree så vi beslöt oss för att gå till gaten. Bara den slutgiltiga och tredje passkontrollen som skiljde mig från gaten som begärde boarding 12:45.
Kontrollanten synade mitt pass märkbart noggrannt (jag tänkte att detta enbart berodde på att jag är SÅ lik en presumtiv flickvän till Jackie Arklöv) och efter vad som kändes som en evighet (han kollar brottsregistret tänkte jag) fick jag det tillbaka med orden "jag ser här att ditt pass har gått ut för 2 dagar sen..."
Iskalla kårar flög längs ryggraden.
"Du får åka till Tullgränd 3 och få ett provisoriskt pass utfärdat"
Men vart ligger det?! Hinner jag!? Boarding är ju om 30 minuter!!
Sprang. Sprang genom hela Arlanda, nerför trapporna till baggagebandet ut i ankomsthallen i ett desperat försök att hitta buss 10.
Vart fan är den jävla bussen?! Skit samma, kastar mig mot första bästa taxichaffis
"Vart ligger tullgränd 3??!" Efter en liten betänketid och på inbiten sthlmska: ligger inte det i Värtahamnen?
En man med samma yrke men med mer erfarenhet av fucked up resenärer som inte har koll på passets giltlighetstid erbjuder sig att köra dit.
20 minuter till boarding.
Han kör längsamt. FÖR långsamt!
Kastar mig på porttelefonen och skriker i falsett "provisoriskt pass!" Hör hur poliserna skrattar åt mig...
Upp, fota, skriva min namnteckning som om jag hade en kromosom till övers, betala 980 kronor, kasta oss huvudstupa ner och in i taxin igen, gasen i botten tillbaka mot terminal 5.
Security check igen med lång kö samt VIP kö enbart för anställda (vilket då innebar piloterna ombord nästa flyg med Thai Airways. Och jag!)
Enfaldiga svenskar som mumlar i kön när man tränger sig med vässade armbågar. Löpning genom hela terminalen likt filmen "Home Alone" och sen. Andas. Vi hann. Med 6 minuter till godo.
Ringer hem pch berättar. Öppnar med "allting är bra vi är vid gaten skall strax gå på, men..."
Sharm El Sheik bjöd på enträgna araber. Alldeles, ofattbart enträgna. Ofta önskades en chador så man kunde får vara ifred rent ut sagt.
Brunare i huden och något besatt av fikon och dadlar (Amanda got me hooked redan innan jag åkte) är jag nu tillbaka i Sverige. Drabbades av en mild depression när jag åter insåg att det blir mörkt klockan.....16? För nån dag sedan satt ju jag ju på balkongen i kvällsolen och njöt av den sista värmen. BARGH!
Dessutom har några riktigt tråkiga saker inträffat som tar bort udden av min energi, men inget man kan göra något åt....
Kommentarer
Trackback
