Tänka sig.

Tänk dig att du blir uppringd från ett ställe du 'alltid' velat jobba på/för när du är på semester i Barcelona. De tycker att du har skön stil och ber dig komma på intervju. Du glider dit 10 dagar senare, lite oupplyst angående vilket sorts jobb det handlar om - blir lite chockad när du märker att det inte bara är personen som du pratade med på telefon du ska träffa uten en till, plus VDn.
Intervjun glider på fint och den respektingivande Vdn berättar att de egentligen inte behöver någon just nu (här frågar du dig hur många gånger du har hört det förut) men att ditt brev du skickat fått dem att inse att de nu har chansen att pussla ihop nån slags arbetsuppgift som
1. Är det jobb du tänk göra om det du utbildat dig till förra året inte funkar.
2. Kräver exakt de saker av dig som du är skarp på.
3. Det inte finns någon konkurrens runt om, för det är ju du som skapat jobbet.
4. Ger dig chansen att ange lönförslag + provisionsförslag.

skulle du då?
A. Hoppa högt av glädje inombords, men spelat cool.
B. Ringt din mamma direkt efteråt och pratat jättefort och exalterat.
C. Förblivit förbluffad flera timmar, kanske ända till dagen efter, lite frågande om den där intervjun verkligen ägt rum.

Ja, jag vet vad jag skulle ha gjort iaf.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0