parsons paris.

Har aldrig gillat project runway, men efter det att jag fastnat i det garanterat värsta skyfallet sedan universums skapelse och blivit soaking wet, in under bara huden och därmed var nerkrupen i sängen med te och halsduk och zappade runt bara för att se min systers gamla professur i fashion design, Tim på ett plan i första klass på väg mot Paris och jag visste precis vad nästa footage skulle visa; YES, där va den blå dörren och de oupplysta kommentarerna om att " didn't even know there was a Parsons in Paris!"
Min systers gamla skola, som jag har besökt och fått vandra runt i. Drog på smilbanden och tänkte att hon faktiskt gått dit varje dag och haft det som vardag, och dessa personer stroppar in och hoppas att the world should tremble and fall by their creations. Hoppas det går precis lika bra för dem som de önskar, roligt att se att åldern på deltagarna var lite över medelålders.

Vågar man sig ut idag utan att himlen öppnar sig? Just nu skiner solen men aldrig att jag tänker ta den som garanti, den har svikit mig å så mången gång förr!

This calls for "breakfast".

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0